De flesta placerare går igenom tre faser. I den första fasen vill de få tips om vad de ska köpa och frågar gärna vänner eller, ännu hellre, bekanta i finansbranschen

vad de ska köpa. Nästa steg är oftast att de letar efter något slags system/metod/teknik – som någon annan skapat – som alltid ger korrekta köpsignaler och därmed är en rak och lätt väg till rikedom.

Människor kan ägna oerhört mycket kraft och tid till att forska efter denna ”gyllene nyckel”. De inser inte att kunskap om när man ska köpa utgör bara en liten del i en framgångsrik strategi och att svaret på deras sökande inte ligger utanför utan inom dem själva.

De två första faserna karaktäriseras av att andra ska presentera lösningarna de söker, det vill säga de vänder sig utåt. Vid någon tidpunkt inser dock alla framgångsrika placerare att det finansiella resultat de uppnår har direkt samband med deras eget beteende och agerande på marknaden. De inser att de måste vända sig inåt (fas 3) för att bemästra sin egen psykologi och uppnå de resultat de eftersträvar.

Hur många psykologiska fällor finns det då på börsen, och hur många olika misstag kan en placerare göra? Den amerikanske psykologen Ronald Barach har under lång tid forskat i de psykologiska aspekterna i samband med ekonomiska beslut och placeringar. Han har mycket god insikt i människors relation till pengar och hur de reagerar i olika börssammanhang. I sin bok Mindtraps ger han 88 olika exempel på psykologiska fällor på marknaden och identifierar de mentala svårigheter folk har med aktieplaceringar.

Gemensamt för många av dessa psykologiska fällor är de tre känslotillstånden rädsla, hopp och girighet, för de är svårbemästrade mänskliga beteenden som har en särskilt stark benägenhet att fördunkla vårt omdöme som placerare.

Att känna rädsla är ett djupt rotat tillstånd hos oss människor och en viktig överlevnadsinstinkt. När vi upplever fara (verklig eller inbillad) startar en fysiologisk process i kroppen. Det parasympatiska nervsystemet stimulerar binjurarna till att tillverka stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och cortisol, som bland annat får hjärtat att slå snabbare och kraftigare än annars och vi förbereder oss på ”flight or fight”, det vill säga att försöka fly från hotet eller stanna och söka bekämpa det.

Oavsett vilket alternativ vi väljer gör vi oss både fysiskt och psykiskt redo att agera, vilket skapar ett stresstillstånd. Vid ett möte med verklig fara kan detta beteende göra att vi överlever, men i placeringssammanhang handlar rädslan inte om överlevnad utan ofta om rädslan för eller olusten i att förlora pengar.

Detta känslotillstånd kan utlösas av en oväntad, snabb och kännbar kursnedgång och leda till att vi agerar med vår ”reptilhjärna” och fattar impulsiva och oöverlagda beslut. Tillståndet skapar ofta ett tydligt behov av att agera, men det hjälper inte att man slänger ut börsskärmen för att åtgärda situationen – och som placerare är det lätt att man agerar utifrån starka känslomässiga impulser och utan eftertanke trycker på säljknappen för att få utlopp för den starka stress man överväldigas av.

Men man kan också reagera tvärtom och i stället följa rådet ”when in trouble, double” (snitta ned sig) som ett sätt att möta hotet. Ett tredje vanligt alternativ (att fly från hotet) är att man intalar sig själv att den planerade kortsiktiga placeringen nu i stället är en långsiktig investering.

Det är emellertid inte bara obehaget över en möjlig förlust som får oss placerare att känna rädsla. Om hela marknaden viker kraftigt känns förlusterna ofta lättare att bära, för då vet man att man inte är ensam om att förlora pengar utan en del av ett stort placeringskollektiv (flocken) som drabbas av samma händelse.

Om börsen däremot stiger kraftigt och man själv ligger likvid medan många andra tjänar rejält med pengar kan man känna sig påtagligt ensam, utsatt, nervös och rädd för att missa uppgången, vilket gör att man kastar sig in i marknaden och i ett tillstånd av stark stress köper just när man borde göra tvärtom.

Hopp är ett av de vackraste orden i vårt språk och ett vitalt känslotillstånd, som vi människor gärna klamrar oss fast vid när vi försöker hantera svårigheter i tillvaron. Hopp på de finansiella marknaderna är dock oftast bara en ursäkt för att man ska slippa fatta obekväma beslut. Man hoppas att kursen inte ska sjunka djupare (så att man slipper lösa ut förluststoppet) och man kan även hoppas att kursen stiger bara lite till, för då ska man sälja.

Hoppet blir en ursäkt för att man ska slippa vara disciplinerad och agera på ett sätt som inte är känslomässigt lätt men som man egentligen vet är rätt. Vi tycker det är bra att människor har en strävan efter att tjäna pengar och en vilja att bygga upp ett kapital, men detta har inget med girighet att göra. Girighet är om man försöker tjäna pengar på andras bekostnad eller när man låter dumheten ersätta förnuftet. I samband med en längre uppgångsfas tror många placerare, felaktigt, att det är deras egen förmåga som gör dem framgångsrika, medan framgången i stället oftast beror på att de tagit höga risker i en positiv trend.

Riskbenägenheten har en stark tendensatt vara som allra störst i slutfasen av en uppgång, och många börjar då överskatta sin intjäningsförmåga och ser sig som blivande mångmiljonärer om de bara vågar ta ännu högre risker och till exempel belåna portföljen maximalt.

Uppgångar kan vara under längre tidsperioder, medan nedgångar har en tendens att komma oväntat och inte sällan med en snabbhet och kraft som får den tidigare så självsäkre spekuleraren helt bragd ur fattning. Girigheten byts nu lätt mot panik, och på grund av girighet kan tidigare uppblåsta vinster snabbt förvandlas till kännbara förluster.

I stället för att agera systematiskt och rationellt låter vi ofta känslorna styra våra beslut. Resultatet brukar tyvärr bli en mängd godtyckliga beslut som inte är del av någon övergripande tanke eller strategi, och detta angreppssätt är i längden dömt att misslyckas. Marknaden är en krass plats, och känslor och aktiehandel bör inte kopplas ihop. Det krävs en struktur kopplad till ett disciplinerat agerande för att man ska nå framgång på börsen. Handlingsplanen
som vi skrev om i artikel 2 r därför ett viktigt redskap som hjälper oss att hantera våra känslor och att agera rationellt och systematiskt.

Genom att på detta sätt minimera känslorna i beslutsfattandet kan du skydda dig från den värsta fienden på marknaden – nämligen du själv.

En annan viktig komponent för att nå framgång på aktiemarknaden och hantera den känslomässiga problematiken är en god självinsikt om vilken personlighetstyp man är. En aktieinvesterare kan i allmänhet tillhöra den ena av två olika kategorier av aktörer: den analytiska eller den handlingsorienterade. Ofta har en investerare drag av båda dessa personlighetstyper, men den ena sidan är i allmänhet mer framträdande än den andra. Den analytiska personlighetstypen är en tänkare som gillar att undersöka, utforska och utreda.Denna typ av investerare letar efter samband, lägger stor vikt vid enskilda detaljer och gör i allmänhet sin hemläxa ordentligt inför eventuella investeringar. Den analytiske investeraren har i allmänhet en välutvecklad matematisk och numerisk förmåga, angriper problem på ett logiskt och strukturerat sätt och ser sig själv som en rationell marknadsaktör.

Den handlingsorienterade typen är den analytiska typens raka motsats. Handlingsorienterade investerare tenderar att agera först och tänka efter senare. Denna grupp av investerare har anammat principen ”lära av misstagen” fullt ut och är beredda att ta en del smällar på vägen till att bli fullärda investerare. De anser i allmänhet att de har goda intuitiva färdigheter, att de välkomnar förändring, att de är orädda och dessutom har en god förmåga att anpassa sig. Handlingsorienterade marknadsaktörer är inte så petiga med detaljer utan ser världen snarare i stora drag. Vilken av dessa båda personlighetskategorier är då bäst, sett ur investerarsynvinkel?

Faktum är att det finns en mängd framgångsrika marknadsaktörer i båda grupperna. Det viktiga är inte vilka grundläggande personlighetsdrag de har utan snarare hur väl de klarar att hantera de svagheter och nackdelar som respektive angreppssätt för med sig. Det intressanta är att de personliga egenskaper som kan ses som styrkor hos respektivegrupp i många fall också är gruppens främsta svagheter.

Den analytiske aktören kan utforska och framställa en detaljerad handlingsplan för sin aktiehandel på ett föredömligt sätt. När det väl gäller att utföra själva affärerna i denna plan stöter personerna i denna grupp dock ofta på problem. Lika mycket som de trivs med det analytiska utvecklingsarbetet av en modell, lika lite uppskattar de den praktiska tillämpningen av modellen, alltså själva genomförandet av affärerna.

Anledningen är att den analytiske marknadsaktören i regel inte är van vid att ta risker och har i allmänhet en alltför stor rädsla för att förlora pengar. Följden blir ofta att denna kategori av investerare missar många affärer och tar sina vinster i ett alltför tidigt skede – allt för att undvika den obehagliga känslan av att ta risk.

Den handlingsorienterade personlighetstypen har inga problem med att ta risk. Denna grupp av investerare tar snarare en alltför stor risk i förhållande till sitt kapital. Dessutom tenderar denna grupp av aktörer att handla alltför ofta – och många gånger utan att basera sina affärer på en i förväg upprättad handlingsplan.

Handlingsorienterade aktörer har oftast dålig disciplin, särskilt när det gäller att följa en viss metodik eller regelverk. De ägnar sig åt för mycket experimenterande och för lite eftertanke. Ofta har de svårt att följa sin handlingsplan, om de över huvud taget har upprättat en sådan. De har också en ovana vid att inte ta sina förluster i ett tidigt skede, det vill säga de struntar ofta i sina förluststopp. Vare sig man är analytisk eller handlingsorienteradmhar en enskild investerare en rad personliga särdrag att bearbeta.

Den analytiske aktören måste övervinna sin rädsla för att förlora. Detta åstadkommer han/ hon enklast genom att genomföra sina affärer i liten skala till en början. Med begränsade medel på spel är det lättare för den analytiske investeraren att vänja sig vid de emotionella delarna av börshandel, och han/hon tillåts gradvis vänja sig vid tanken på att ta marknadsrisk.

Den handlingsorienterade aktören måste upprätta en detaljerad handlingsplan och slaviskt följa denna. Själva genomförandet av planen bör systematiskt följas upp och utvärderas, och särskild vikt bör läggas vid hur väl reglerna följs och hur strikt riskhanteringsrutiner efterlevs (såsom stoppkurser).

Om vi tillåter oss själva att lära av våra misstag och bearbeta våra svaga sidor växer vi inte bara som investerare utan också som människor. Resultatet blir ett rikare liv – i dubbel bemärkelse.

De flesta som handlar på de finansiella marknaderna kommer förr eller senare till insikt om att det krävs mer än en fungerande handelsstrategi och effektiv riskhantering för att man ska bli framgångsrik. Det ställs också höga krav på personlig insikt och att man har en förmåga att hantera och kontrollera sin emotionella status i trängda och stressade situationer.

Ofta är denna sista del av pusslet den svåraste att hantera och bemästra för den enskilde investeraren. Marknaden är en hänsynslös skola för den som ännu inte förstått de mångfacetterade psykologiska aspekterna bakom framgångsrik aktiehandel.

Intellektet hos den enskilde investeraren har mindre betydelse för hur skicklig man blir som marknadsaktör än vad många människor tror. Ofta är i stället förmågan att hantera de psykologiska utmaningarna en betydligt viktigare faktor. Ironiskt nog är det just denna del som de flesta marknadsaktörer lägger minst tid på att utveckla, och det är också denna del av framgångsrik aktiehandel som är mest missförstådd.

Förhållningsregler. Det finns en rad viktiga verktyg och förhållningsregler som den enskilde investeraren kan ta till för att lättare hantera de psykologiska utmaningar som finns på aktiemarknaden. Vi går här igenom de viktigaste aspekterna man bör tänka på.

Handlingsplan. Att agera känslokallt, systematiskt och rationellt på de finansiella marknaderna är svårt. När känslor som hopp och girighet tar överhanden och marknadens svängningar tilltar har man svårt att motstå frestelsen att göra ”det som känns rätt”. Problemet är att det som känns rätt att göra ofta är fel och att det som är rätt ofta kräver en enorm personlig disciplin för att genomföra.

Vid sådana tillfällen kommer en handlingsplan väl till pass. En handlingsplan är en detaljerad affärsplan som beskriver hur investeraren ska agera vid varje givet tillfälle som kan tänkas uppkomma på marknaden. Genom att på förhand fastställa handlingsregler för de olika scenarier investeraren kan ställas inför blir den bättre förberedd på att hantera de känslor som följer med aktiehandel i en krävande marknad. Att handla på finansmarknaderna utan en handlingsplan är att likställa med att försöka bygga ett hus utan att först ha gjort en ritning.

Personligt angreppssätt. Alla individer är unika, och alla har olika styrkor och svagheter. Det är viktigt för investeraren att välja ett angreppssätt som harmonierar väl med hans/hennes personliga egenskaper. Gillar du att läsa årsredovisningar och är duktig på redovisning kanske du bör specialisera dig på värdeinvesteringar.

Är du duktig på att programmera men har svårt att hantera dina känslor kanske du bör inrikta dig på att utveckla ett ”självspelande” system, medan en duktig matematiker bör överväga att utveckla kvantmodeller. Det är viktigt att du utvecklar och anammar ett angreppssätt som passar just din personlighet och dina färdigheter.

Stoppkurser. Ur psykologisk synvinkel har en systematisk tillämpning av förluststopp avgörande betydelse. En förutbestämd stoppkurs skyddar kapitalet och definierar också risknivån för varje enskild affär. Men framför allt möjliggör tillämpningen av stoppkurser att investeraren bibehåller sin objektivitet. En svidande förlust kan grumla omdömet och leder lätt till att investeraren börjar ”hoppas”.

Om man i stället tar sin förlust i ett tidigt skede, medan förlusten fortfarande är liten, kortsluter man de tankeprocesser som i förlängningen ofta leder till känslomässiga beslut. Genom att tillämpa förluststopp blir hanteringen av förluster också en naturlig del av investerarens vardag, vilket ironiskt nog är en förutsättning för lönsam aktiehandel.

Var selektiv. Marknadens lockrop kan vara svåra att stå emot. Nya möjligheter hägrar runt varje hörn, och det är lätt att man känslomässigt rycks med i de tvära kasten. Det kommer dock alltid nya möjligheter, och man kan som inve-sterare invänta situationer där förhållandet mellan potentiell avkastning och risk är optimalt.

Warren Buffett uttryckte det hela på ett föredömligt sätt när han gjorde en liknelse mellan amerikansk baseboll och aktieinvesteringar: ”Man måste inte slå på varje boll. Man kan helt enkelt stå vid plattan och invänta det perfekta läget och den perfekta bollen. Man väntar tålmodigt på möjligheten att få en riktigt fet träff.”

Specialisera. Genom att specialisera sig kan man undvika några av de vanligaste psykologiska utmaningarna. Många av de mest framgångsrika aktörerna på finansmarknaden har ofta ett relativt snävt och koncentrerat fokus. De är ofta mycket specialiserade och har hittat en nisch i marknaden där de gradvis har skaffat sig en överlägsen kompetens och kunskap relativt övriga aktörer.

Det finns marknadsaktörer som handlar bara en enda aktie, ett enda mönster eller bara vid specifika händelser.

Gemensamt för dem är att de kan sin nisch bättre än någon annan och att deras specialistkunskaper ger dem en konkurrensfördel och ett övertag gentemot övriga aktörer inom just denna lilla del av marknaden.

Lär dig” omfamna” dina förluster. De främsta investerarna tar sina förluster med ro. De inser att varje affär blott utgör en affär av en lång rad affärer och att utvecklingen för just denna enkilda affär är av underordnad betydelse för slutresultatet. Vinnare vet att rädslan för att förlora ironiskt nog leder till förluster. En rädd marknadsaktör tenderar att göra stora förluster och missar många av de bästa affärstillfällena, eftersom dessa ofta uppkommer i lägen då oron och skakigheten i marknaden är som högst.

Att omfamna sina förluster utan avsmak eller rädsla utgör det slutgiltiga beviset på att en framgångsrik investerare har sällat sig till den högsta skolan av marknadsaktörer.

Variera positionsstorlek. Det är vanligt bland professionella marknadsaktörer att de varierar sin positionsstorlek högst väsentligt. De varierar sina positionsstorlekar beroende på hur bra avkastning i förhållande till risk en specifik affär erbjuder, men många varierar också storleken på sina positioner beroende på hur de känner att formen är för tillfället.

För de flesta aktörer erbjuder varje år en handfull extremt fördelaktiga affärslägen. När dessa uppkommer är det rationellt att man är mer aggressiv i sina marknadspositioner. På samma sätt finns det tidsperioder på året då det mesta man gör blir rätt och man känner stort självförtroende och psykologisk styrka, och även då kan det löna sig att man är mer aggressiv i sin handel.

En mycket känd amerikansk ”golvhandlare” uttryckte det på följande sätt:

”Många golvhandlare skriker sig hesa och viftar med armarna mest hela tiden. Men de allra bästa är helt tysta under långa tidsperioder och handlar då bara i begränsad utsträckning. Plötsligt bryter marknaden en viktig nivå, och dessa aktörer exploderar då i en serie av köp- eller säljorder. De väntar tålmodigt på en stor möjlighet med låg risk och agerar -aggressivt när läget uppkommer.”

Våga stå emot flockbeteendet. Under långa tidsperioder kan den stora flocken ha rätt. Men det kommer alltid tillfällen då det allmänna sentimentet på marknaden avviker väsentligt från den enskilde inve-sterarens övertygelser.

Just i sådana lägen är potentialen för stora vinster som störst. När alla är överens om den fortsatta utvecklingen innebär det att många aktörer har felaktiga positioner. Då kan det vara lönsamt att man i stället bestämmer sig för att gå åt motsatt håll än vad majoriteten tror.

När alla ”springer mot nödutgången” samtidigt förstärks ofta rörelsen kraftigt åt motsatt håll, och det är också däri potentialen till de stora vinsterna finns för den som har modet att lita på sin egen övertygelse och stå emot flockmentalitetens bedrägliga trygghetskänsla.

Kontinuerlig lönsamhet. De flesta professionella aktörer strävar hellre efter en kontinuerlig lönsamhet på sina affärer än att försöka uppnå stora enstaka vinster. En jämn och kontinuerlig avkastning är alltid att föredra framför en avkastningsprofil med tvära kast, även om resultatutfallet för de båda profilerna är likvärdigt.

Många proffs väljer hellre att använda en strategi med lägre totalt väntevärde, så länge denna strategi ger en mer förutsägbar och jämn utveckling på kapitalet över tiden. Orsaken är att risken i dessa strategier ofta är mindre.

Personliga egenskaper. Alla människor är olika, och likaså skiljer sig alla investerare från varandra; alla har unika karaktärs- och personlighetsdrag. Det finns dock några gemensamma nämnare för de flesta av världens bästa investerare. Dessa egenskaper utgör själva kärnan i vad som kännetecknar vinnarna:

– Passion. Det krävs passion och engagemang för att man ska lyckas, oavsett vilket område man ger sig in i. Passionen ger bränsle till allt det hårda arbete och slit som krävs för att nå framgång. Passionen ger oss förmågan och viljan att kämpa vidare när vi stöter på de motgångar som vi alla ställs inför med jämna mellanrum. Passionen driver oss envist framåt mot vårt slutgiltiga mål, och tar samtidigt fram det bästa hos oss.

– Disciplin. Disciplin är katalysatorn som får saker att hända. Tankar och idéer är inget värda utan den disciplin som krävs för att förverkliga dem. Det krävs disciplin för att omsätta en god idé i konkreta handlingar. Det krävs disciplin för att orka göra ”det obehagliga men nödvändiga”. Det krävs disciplin för att lyckas där andra misslyckas. Framgångsrik aktiehandel är inget undantag.

– Viljan att vinna. Det är ingen slump att många av världens allra främsta investerare ofta har en bakgrund som elitidrottare. Vanan att arbeta mycket hårt mot tydliga och konkreta mål samt viljan att vinna är viktiga karaktärsdrag hos såväl idrottsmän som investerare. Denna vilja särskiljer ofta minoriteten av vinnare från majoriteten av förlorare.

– Personligt ansvar. Förmågan att ta personligt ansvar och öppet erkänna sina brister är det första nödvändiga steget för att man ska bli en bättre människa i allmänhet och bättre aktieinvesterare i synnerhet. När vi erkänner våra misstag kan vi lära oss av dem och växa som människor och investerare. Vi kan undvika att göra om dessa misstag och på sikt kanske rentav eliminera flera av dessa kostsamma företeelser.

– Självförtroende och mod. Det krävs självförtroende för att riskera pengar och fatta obehagliga beslut. Det krävs mod för att stå emot grupptrycket och lita till sin egen analys. Det krävs självtillit, mental styrka och tillförsikt för att våga vandra i de framgångsrika investerarnas fotspår. De största investerarna vågar välja sina egna vägar.

Avslutning. I denna artikel har vi velat illustrera att framgång på de finansiella marknaderna har fler beståndsdelar än ett fungerande system och god riskhantering. Om inte de psykologiska pusselbitarna faller på plats är de två förstnämnda beståndsdelarna verkningslösa.

Börspsykologi – Flockpsykologi

Ett studium av flockpsykologin behöv som man bättre vill försöka förstå marknadernas svängningar. Detta är ett område där traditionellekonomisk teori inte räcker till, eftersom enbart siffror inte kan förklara rörelserna, och de tio senaste åren har psykologins inverkan på börskurserna uppmärksammats och accepterats allt mer av ekonomer.

En viktig orsak till detta är att vi under denna tidsperiod fått uppleva två av de värsta börsnedgångarna de 100 senaste åren, vilka med all önskvärd tydlighet har visat hur stark den psykologiska påverkan är när flockbeteendet kan svepa fram som flodvågor över världens börser, med dramatiska kursrörelser som följd.

Att Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2002 gick till Tversky och Kahneman för deras arbete inom ekonomisk psykologi, och de senaste årens kontinuerligt ökande intresse för ämnet iden akademiska världen, är också starkt bidragande skäl till ett förändrat synsätt på psykologins påverkan på börskurserna.

Inställningen att människor är striktrationella varelser är dock fortfarandevanlig, och de ekonomiska modeller som konstrueras i den akademiska världen i syfte att prognostisera hur olika marknader – aktier, räntor, valutor och råvaror – ska utveckla sig baseras ofta på antagandet att människor fattar beslut på strängtlogiska grunder.

I dessa modeller existerar inget flockbeteende. Psykologin inomflocken anses vara enbart summanav de rationella beslut varje enskildindivid fattar. Man utgår ifrån att människor fattar beslut oberoende av vad andra tycker och missar därmed det centrala i studiet av flockpsykologin, det vill säga att en flock är något annat än enbart den matematiska summan av dess beståndsdelar och att den enskilde individens beteende förändras genom flock tillhörigheten.

Människor har slutit sig samman i grupper sedan urminnes tider. Ursprungligen var det nödvändigt förd en enskilde individens överlevnad att tillhöra en flock eller en stam. Sannolikheten för att överleva i kamp mot andra rovdjur och naturens element minskade dramatiskt när de inte hade stöd och skydd av andra. Människors önskan att tillhöra en grupp likasinnade individer är alltså lika gammal som deras tillvaro på vår planet. Det är därför föga anmärkningsvärt att människor även i vårt moderna samhälle gärna sluter sig samman i olika slags grupper. Att man känner sig accepterad och är fullvärdig medlem i en gemenskapbidrar till en känsla av trygghet och välbefinnande.

En enskild person är unik, och att förutse en individuell människas beteende i en viss situation kan vara svårt – eller åtminstone förenat medstor osäkerhet. Å andrasidan kan beteendet hos en större grupp människor i en viss situation prognostiseras med relativt stor säkerhet. Om det börjar brinna våldsamt i en lokal där en större samling människor befinner sig är det mycket sannolikt att panik uppstår. Det krävs ingen större insikt i mänskligt beteendeför att dra slutsatsen att majoriteten försöker komma ut genom dörren så fort som möjligt.

Hur den enskilde individen beter sig är däremot inte givet. Självbevarelsedriften bjuder honom/henne att ta sig undan faran, men det kan ske på olika sätt. Den enskilde individens beteende lärskifta mellan uttalad egoism och hänsynslöshet till osjälvisk omtanke om andras välbefinnande– gränsande till hjältemod. Att de allra flesta mer eller mindre energisktförsöker ta sig ut ur lokal en fortast möjligt kan man dock vara övertyga dom.

Ett antal människor i till exempel en biograf eller en nattklubb kan dock knappast kallas en flock. Snarare är de en samling enskilda individer som råkar befinna sig på samma plats vid samma tidpunkt. Men om de samtidigt utsätts för en yttre fara eller hot skapas en allmänosäkerhets- och ångest känsla, som får de flesta av dem att agera mer emotionellt än rationellt och därmed bete sig som medlemmar i flock i stället för att agera som självständiga individer.

Det finns en vetenskapligt belagd tendens hos individer att dels avvisa människor i andra grupper, dels att godta den uppfattning som råder hos majoriteten i den grupp de tillhör och dels att acceptera instruktioner från den person eller de personer som representerar auktoritet.

Det mest kända experimentet, för att klar lägga hur långt människor är villiga att sträcka sig för att tillfredsställa kraven från en ledare/auktoritet, genomfördes av doktor Stanley Milgram vid Yale-universitetet i USA. I detta experiment uppmanades deltagarna att utsätta ett oskyldigt offer för upprepad smärta, vilket motiverades med nationens bästa.

Ledaren/auktoriteten representerades av en forskare i vit rock, som oupphörligt uppmanade deltagarna att fortsätta med att ge offret elektriska chocker. (I själva verket gavs inga elchocker, men det visste inte deltagarna, och offret agerade som om det blev utsatt för smärta.)

Under hela experimentet var deltagarna medvetna om sina handlingar, dels genom en mätare som visade hur mycket elektricitet som avgavs – och hur farlig denna varför offret, dels genom skriken och protesterna från offret, som var fastbundet i en stol. Milgram konstaterade att mer än 60 procent av deltagarna var beredda att utdela den högsta och mest dödliga dosen av elektricitet även sedan offret slutat skrika och spelade medvetslös.

Detta vetenskapliga experiment visar att en grupp/flock som leds av en person med stark auktoritet kan vara en skrämmande kraft, och i sin strävan att nå gemensamma syften kan en grupp använda metoder vilka de som enskilda individer skulle anse oacceptabla – grupptillhörigheten innebär att det personliga ansvaret till viss del upphävs.

Människor agerar alltså annorlunda som gruppmedlemmar än som individer. En flock tenderar att bete sig icke rationellt och emotionellt i sin strävan att uppnå sitt mål, och medlemmarna påverkas till att bete sig på samma sätt. Detta gäller framför allt när gruppens överlevnad är hotad. Konflikt- och stressituationer är därför en utmärkt katalysator för flockbeteende.

Tony Plummer påpekar i sin bok Forecasting Financial Markets att benägenheten hos oss människoratt vilja tillhöra en grupp med för att individen anpassar sitt beteende så att detta accepteras av majoriteten. Han anser att det finns tre förutsättningar som måste uppfyllas för att en individ ska kunna tillhöra en grupp:

• Personen i fråga identifierar sig med gruppen.
• Han/hon godkänner gruppens regler och normer.
• Personen accepterar gruppens ledare.

Även om ett placeringsbeslutfattas på rationella grunder är det mänskligt att man blir mindre rationell och mer emotionell närplaceringen väl gjorts. En personkan känna intensiv glädje när priset rör sig åt rätt håll och förväntansfulltavvakta nästa rörelse på marknaden. Han/hon kan också känna sig arg, deprimerad och nervös när utvecklingen inte blir som han/hon tänkt sig och ängsligt bevaka vad marknaden ska göra mot honom/henne närmast.

Ju mer emotionell personen blir– upprymd och entusiastisk eller stressad och pressad, desto mer benägen och disponerad blir den att tappa sin självständighet, glida över i flockbeteende och göra som alla andra, det vill säga söka stöd och ty sig till en grupp likasinnade placerare och följa ledaren för flocken. Människans flockdjursbeteende är djupt förankrat inom oss.

Identifikationen med andragruppmedlemmar och acceptans av gruppens normer underlättas genom villigheten att godkänna en ledare för gruppen. Det kan vara en enskild individ på marknaden som har denna ledarfunktion, men det är mycket sällsynt att enskilda personer fungerar som flockledareunder en längre tid. En persons position som bygger på hög svansföring och stark medieexponering är nämligen lätt att förlora, och att återkomma med förnyad trovärdighet låter sig sällan göras.

Nej, som Tony Plummer konstaterar, den verkliga ledaren på marknaden är priset självt. Till skillnad från andragrupper kan flockbeteendet på de finansiella marknaderna enkelt avläsas genom studium av några enkla variabler, nämligen pris- respektive volymutvecklingen. De visar flockens kraft och styrka. Tusentals placerareföljer ständigt hur priset på börsen (index) eller en enskild aktiebeter sig. En prisutveckling som rör sig tydligt i en riktning fyller funktionen som flockledare.

Det bör betonas att flockbeteende på den finansiella marknaden uppstår i emotionellt laddade situationer, det vill säga när det inträffarkraftiga prisrörelser som gör människor antingen upprymda eller panikslagna.

En accelererande prisrörelse i slutfasen av en längre negativ eller positiv trend, som till exempel vid Internethysterin under 1999/2000 då just börsnoterade datakonsultbolag med inriktning mot Internet kunde stiga med flera hundra procent på kort tid, är ett utmärkt exempel på ett sådant beteende.

När investmentbanken Lehman Brothers i USA sattes i konkurs i september 2008, och en domedagsstämning spred sig på finansmarknaderna med panik och dramatiska kursfall som följd, är ytterligare ett klassiskt exempel på masspsykologi.

Vi kan konstatera att de tregrundläggande förutsättningarna för flockbeteende återfinns på de finansiella marknaderna. Alla placerare har ett enkelt och gemensamt syfte: att tjäna pengar. Med lätthet känner de samhörighet och identifierar sig med andra marknadsaktörer.

Själva beslutet att köpa eller sälja har större eller mindre emotionell effekt på placeraren, och situationer av oro, nervositet och panik – respektive glädje, jubel och eufori – uppstår snabbt på marknaden. I dessa situationer har man lätt för att anpassa sig och acceptera den förhärskandesynen på prisutvecklingen. Ett pris som rör sig tydligt i en riktning fyller funktionen som flockledare. Av ovanstående analys av flockbeteendet kan man som aktieplaceraredra framför allt två viktiga slutsatser:

1. Det är ytterst viktigt att man kan studera flockpsykologin på marknaderna utan att själv bli en del av den. Betydelsefullt är att man vaket och klarsynt observerar vad som verkligen händer, annars är det lätt hänt att man rycks med och låter känslorna färga ens analys av marknadens eller en enskild akties sannolika färdriktning
2. Den enskildes agerande är svårt att förutsäga, medan möjligheten att analysera en större grupps mest sannolika beteende är avsevärt större.

I nästa artikel ska vi fördjupa oss i just den enskilde individens agerande och beteende på marknaden, vilket i flera avseenden kan skilja sig från flockens och den breda massans agerande.