Konsekvent

Inga känslor

De flesta placerare går igenom tre faser. I den första fasen vill de få tips om vad de ska köpa och frågar gärna vänner eller, ännu hellre, bekanta i finansbranschen

vad de ska köpa. Nästa steg är oftast att de letar efter något slags system/metod/teknik – som någon annan skapat – som alltid ger korrekta köpsignaler och därmed är en rak och lätt väg till rikedom.

Människor kan ägna oerhört mycket kraft och tid till att forska efter denna ”gyllene nyckel”. De inser inte att kunskap om när man ska köpa utgör bara en liten del i en framgångsrik strategi och att svaret på deras sökande inte ligger utanför utan inom dem själva.

De två första faserna karaktäriseras av att andra ska presentera lösningarna de söker, det vill säga de vänder sig utåt. Vid någon tidpunkt inser dock alla framgångsrika placerare att det finansiella resultat de uppnår har direkt samband med deras eget beteende och agerande på marknaden. De inser att de måste vända sig inåt (fas 3) för att bemästra sin egen psykologi och uppnå de resultat de eftersträvar.

Hur många psykologiska fällor finns det då på börsen, och hur många olika misstag kan en placerare göra? Den amerikanske psykologen Ronald Barach har under lång tid forskat i de psykologiska aspekterna i samband med ekonomiska beslut och placeringar. Han har mycket god insikt i människors relation till pengar och hur de reagerar i olika börssammanhang. I sin bok Mindtraps ger han 88 olika exempel på psykologiska fällor på marknaden och identifierar de mentala svårigheter folk har med aktieplaceringar.

Gemensamt för många av dessa psykologiska fällor är de tre känslotillstånden rädsla, hopp och girighet, för de är svårbemästrade mänskliga beteenden som har en särskilt stark benägenhet att fördunkla vårt omdöme som placerare.

Att känna rädsla är ett djupt rotat tillstånd hos oss människor och en viktig överlevnadsinstinkt. När vi upplever fara (verklig eller inbillad) startar en fysiologisk process i kroppen. Det parasympatiska nervsystemet stimulerar binjurarna till att tillverka stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och cortisol, som bland annat får hjärtat att slå snabbare och kraftigare än annars och vi förbereder oss på ”flight or fight”, det vill säga att försöka fly från hotet eller stanna och söka bekämpa det.

Oavsett vilket alternativ vi väljer gör vi oss både fysiskt och psykiskt redo att agera, vilket skapar ett stresstillstånd. Vid ett möte med verklig fara kan detta beteende göra att vi överlever, men i placeringssammanhang handlar rädslan inte om överlevnad utan ofta om rädslan för eller olusten i att förlora pengar.

Detta känslotillstånd kan utlösas av en oväntad, snabb och kännbar kursnedgång och leda till att vi agerar med vår ”reptilhjärna” och fattar impulsiva och oöverlagda beslut. Tillståndet skapar ofta ett tydligt behov av att agera, men det hjälper inte att man slänger ut börsskärmen för att åtgärda situationen – och som placerare är det lätt att man agerar utifrån starka känslomässiga impulser och utan eftertanke trycker på säljknappen för att få utlopp för den starka stress man överväldigas av.

Men man kan också reagera tvärtom och i stället följa rådet ”when in trouble, double” (snitta ned sig) som ett sätt att möta hotet. Ett tredje vanligt alternativ (att fly från hotet) är att man intalar sig själv att den planerade kortsiktiga placeringen nu i stället är en långsiktig investering.

Det är emellertid inte bara obehaget över en möjlig förlust som får oss placerare att känna rädsla. Om hela marknaden viker kraftigt känns förlusterna ofta lättare att bära, för då vet man att man inte är ensam om att förlora pengar utan en del av ett stort placeringskollektiv (flocken) som drabbas av samma händelse.

Om börsen däremot stiger kraftigt och man själv ligger likvid medan många andra tjänar rejält med pengar kan man känna sig påtagligt ensam, utsatt, nervös och rädd för att missa uppgången, vilket gör att man kastar sig in i marknaden och i ett tillstånd av stark stress köper just när man borde göra tvärtom.

Hopp är ett av de vackraste orden i vårt språk och ett vitalt känslotillstånd, som vi människor gärna klamrar oss fast vid när vi försöker hantera svårigheter i tillvaron. Hopp på de finansiella marknaderna är dock oftast bara en ursäkt för att man ska slippa fatta obekväma beslut. Man hoppas att kursen inte ska sjunka djupare (så att man slipper lösa ut förluststoppet) och man kan även hoppas att kursen stiger bara lite till, för då ska man sälja.

Hoppet blir en ursäkt för att man ska slippa vara disciplinerad och agera på ett sätt som inte är känslomässigt lätt men som man egentligen vet är rätt. Vi tycker det är bra att människor har en strävan efter att tjäna pengar och en vilja att bygga upp ett kapital, men detta har inget med girighet att göra. Girighet är om man försöker tjäna pengar på andras bekostnad eller när man låter dumheten ersätta förnuftet. I samband med en längre uppgångsfas tror många placerare, felaktigt, att det är deras egen förmåga som gör dem framgångsrika, medan framgången i stället oftast beror på att de tagit höga risker i en positiv trend.

Riskbenägenheten har en stark tendensatt vara som allra störst i slutfasen av en uppgång, och många börjar då överskatta sin intjäningsförmåga och ser sig som blivande mångmiljonärer om de bara vågar ta ännu högre risker och till exempel belåna portföljen maximalt.

Uppgångar kan vara under längre tidsperioder, medan nedgångar har en tendens att komma oväntat och inte sällan med en snabbhet och kraft som får den tidigare så självsäkre spekuleraren helt bragd ur fattning. Girigheten byts nu lätt mot panik, och på grund av girighet kan tidigare uppblåsta vinster snabbt förvandlas till kännbara förluster.

I stället för att agera systematiskt och rationellt låter vi ofta känslorna styra våra beslut. Resultatet brukar tyvärr bli en mängd godtyckliga beslut som inte är del av någon övergripande tanke eller strategi, och detta angreppssätt är i längden dömt att misslyckas. Marknaden är en krass plats, och känslor och aktiehandel bör inte kopplas ihop. Det krävs en struktur kopplad till ett disciplinerat agerande för att man ska nå framgång på börsen. Handlingsplanen
som vi skrev om i artikel 2 r därför ett viktigt redskap som hjälper oss att hantera våra känslor och att agera rationellt och systematiskt.

Genom att på detta sätt minimera känslorna i beslutsfattandet kan du skydda dig från den värsta fienden på marknaden – nämligen du själv.

En annan viktig komponent för att nå framgång på aktiemarknaden och hantera den känslomässiga problematiken är en god självinsikt om vilken personlighetstyp man är. En aktieinvesterare kan i allmänhet tillhöra den ena av två olika kategorier av aktörer: den analytiska eller den handlingsorienterade. Ofta har en investerare drag av båda dessa personlighetstyper, men den ena sidan är i allmänhet mer framträdande än den andra. Den analytiska personlighetstypen är en tänkare som gillar att undersöka, utforska och utreda.Denna typ av investerare letar efter samband, lägger stor vikt vid enskilda detaljer och gör i allmänhet sin hemläxa ordentligt inför eventuella investeringar. Den analytiske investeraren har i allmänhet en välutvecklad matematisk och numerisk förmåga, angriper problem på ett logiskt och strukturerat sätt och ser sig själv som en rationell marknadsaktör.

Den handlingsorienterade typen är den analytiska typens raka motsats. Handlingsorienterade investerare tenderar att agera först och tänka efter senare. Denna grupp av investerare har anammat principen ”lära av misstagen” fullt ut och är beredda att ta en del smällar på vägen till att bli fullärda investerare. De anser i allmänhet att de har goda intuitiva färdigheter, att de välkomnar förändring, att de är orädda och dessutom har en god förmåga att anpassa sig. Handlingsorienterade marknadsaktörer är inte så petiga med detaljer utan ser världen snarare i stora drag. Vilken av dessa båda personlighetskategorier är då bäst, sett ur investerarsynvinkel?

Faktum är att det finns en mängd framgångsrika marknadsaktörer i båda grupperna. Det viktiga är inte vilka grundläggande personlighetsdrag de har utan snarare hur väl de klarar att hantera de svagheter och nackdelar som respektive angreppssätt för med sig. Det intressanta är att de personliga egenskaper som kan ses som styrkor hos respektivegrupp i många fall också är gruppens främsta svagheter.

Den analytiske aktören kan utforska och framställa en detaljerad handlingsplan för sin aktiehandel på ett föredömligt sätt. När det väl gäller att utföra själva affärerna i denna plan stöter personerna i denna grupp dock ofta på problem. Lika mycket som de trivs med det analytiska utvecklingsarbetet av en modell, lika lite uppskattar de den praktiska tillämpningen av modellen, alltså själva genomförandet av affärerna.

Anledningen är att den analytiske marknadsaktören i regel inte är van vid att ta risker och har i allmänhet en alltför stor rädsla för att förlora pengar. Följden blir ofta att denna kategori av investerare missar många affärer och tar sina vinster i ett alltför tidigt skede – allt för att undvika den obehagliga känslan av att ta risk.

Den handlingsorienterade personlighetstypen har inga problem med att ta risk. Denna grupp av investerare tar snarare en alltför stor risk i förhållande till sitt kapital. Dessutom tenderar denna grupp av aktörer att handla alltför ofta – och många gånger utan att basera sina affärer på en i förväg upprättad handlingsplan.

Handlingsorienterade aktörer har oftast dålig disciplin, särskilt när det gäller att följa en viss metodik eller regelverk. De ägnar sig åt för mycket experimenterande och för lite eftertanke. Ofta har de svårt att följa sin handlingsplan, om de över huvud taget har upprättat en sådan. De har också en ovana vid att inte ta sina förluster i ett tidigt skede, det vill säga de struntar ofta i sina förluststopp. Vare sig man är analytisk eller handlingsorienteradmhar en enskild investerare en rad personliga särdrag att bearbeta.

Den analytiske aktören måste övervinna sin rädsla för att förlora. Detta åstadkommer han/ hon enklast genom att genomföra sina affärer i liten skala till en början. Med begränsade medel på spel är det lättare för den analytiske investeraren att vänja sig vid de emotionella delarna av börshandel, och han/hon tillåts gradvis vänja sig vid tanken på att ta marknadsrisk.

Den handlingsorienterade aktören måste upprätta en detaljerad handlingsplan och slaviskt följa denna. Själva genomförandet av planen bör systematiskt följas upp och utvärderas, och särskild vikt bör läggas vid hur väl reglerna följs och hur strikt riskhanteringsrutiner efterlevs (såsom stoppkurser).

Om vi tillåter oss själva att lära av våra misstag och bearbeta våra svaga sidor växer vi inte bara som investerare utan också som människor. Resultatet blir ett rikare liv – i dubbel bemärkelse.

De flesta som handlar på de finansiella marknaderna kommer förr eller senare till insikt om att det krävs mer än en fungerande handelsstrategi och effektiv riskhantering för att man ska bli framgångsrik. Det ställs också höga krav på personlig insikt och att man har en förmåga att hantera och kontrollera sin emotionella status i trängda och stressade situationer.

Ofta är denna sista del av pusslet den svåraste att hantera och bemästra för den enskilde investeraren. Marknaden är en hänsynslös skola för den som ännu inte förstått de mångfacetterade psykologiska aspekterna bakom framgångsrik aktiehandel.

Intellektet hos den enskilde investeraren har mindre betydelse för hur skicklig man blir som marknadsaktör än vad många människor tror. Ofta är i stället förmågan att hantera de psykologiska utmaningarna en betydligt viktigare faktor. Ironiskt nog är det just denna del som de flesta marknadsaktörer lägger minst tid på att utveckla, och det är också denna del av framgångsrik aktiehandel som är mest missförstådd.

Förhållningsregler. Det finns en rad viktiga verktyg och förhållningsregler som den enskilde investeraren kan ta till för att lättare hantera de psykologiska utmaningar som finns på aktiemarknaden. Vi går här igenom de viktigaste aspekterna man bör tänka på.

Handlingsplan. Att agera känslokallt, systematiskt och rationellt på de finansiella marknaderna är svårt. När känslor som hopp och girighet tar överhanden och marknadens svängningar tilltar har man svårt att motstå frestelsen att göra ”det som känns rätt”. Problemet är att det som känns rätt att göra ofta är fel och att det som är rätt ofta kräver en enorm personlig disciplin för att genomföra.

Vid sådana tillfällen kommer en handlingsplan väl till pass. En handlingsplan är en detaljerad affärsplan som beskriver hur investeraren ska agera vid varje givet tillfälle som kan tänkas uppkomma på marknaden. Genom att på förhand fastställa handlingsregler för de olika scenarier investeraren kan ställas inför blir den bättre förberedd på att hantera de känslor som följer med aktiehandel i en krävande marknad. Att handla på finansmarknaderna utan en handlingsplan är att likställa med att försöka bygga ett hus utan att först ha gjort en ritning.

Personligt angreppssätt. Alla individer är unika, och alla har olika styrkor och svagheter. Det är viktigt för investeraren att välja ett angreppssätt som harmonierar väl med hans/hennes personliga egenskaper. Gillar du att läsa årsredovisningar och är duktig på redovisning kanske du bör specialisera dig på värdeinvesteringar.

Är du duktig på att programmera men har svårt att hantera dina känslor kanske du bör inrikta dig på att utveckla ett ”självspelande” system, medan en duktig matematiker bör överväga att utveckla kvantmodeller. Det är viktigt att du utvecklar och anammar ett angreppssätt som passar just din personlighet och dina färdigheter.

Stoppkurser. Ur psykologisk synvinkel har en systematisk tillämpning av förluststopp avgörande betydelse. En förutbestämd stoppkurs skyddar kapitalet och definierar också risknivån för varje enskild affär. Men framför allt möjliggör tillämpningen av stoppkurser att investeraren bibehåller sin objektivitet. En svidande förlust kan grumla omdömet och leder lätt till att investeraren börjar ”hoppas”.

Om man i stället tar sin förlust i ett tidigt skede, medan förlusten fortfarande är liten, kortsluter man de tankeprocesser som i förlängningen ofta leder till känslomässiga beslut. Genom att tillämpa förluststopp blir hanteringen av förluster också en naturlig del av investerarens vardag, vilket ironiskt nog är en förutsättning för lönsam aktiehandel.

Var selektiv. Marknadens lockrop kan vara svåra att stå emot. Nya möjligheter hägrar runt varje hörn, och det är lätt att man känslomässigt rycks med i de tvära kasten. Det kommer dock alltid nya möjligheter, och man kan som inve-sterare invänta situationer där förhållandet mellan potentiell avkastning och risk är optimalt.

Warren Buffett uttryckte det hela på ett föredömligt sätt när han gjorde en liknelse mellan amerikansk baseboll och aktieinvesteringar: ”Man måste inte slå på varje boll. Man kan helt enkelt stå vid plattan och invänta det perfekta läget och den perfekta bollen. Man väntar tålmodigt på möjligheten att få en riktigt fet träff.”

Specialisera. Genom att specialisera sig kan man undvika några av de vanligaste psykologiska utmaningarna. Många av de mest framgångsrika aktörerna på finansmarknaden har ofta ett relativt snävt och koncentrerat fokus. De är ofta mycket specialiserade och har hittat en nisch i marknaden där de gradvis har skaffat sig en överlägsen kompetens och kunskap relativt övriga aktörer.

Det finns marknadsaktörer som handlar bara en enda aktie, ett enda mönster eller bara vid specifika händelser.

Gemensamt för dem är att de kan sin nisch bättre än någon annan och att deras specialistkunskaper ger dem en konkurrensfördel och ett övertag gentemot övriga aktörer inom just denna lilla del av marknaden.

Lär dig” omfamna” dina förluster. De främsta investerarna tar sina förluster med ro. De inser att varje affär blott utgör en affär av en lång rad affärer och att utvecklingen för just denna enkilda affär är av underordnad betydelse för slutresultatet. Vinnare vet att rädslan för att förlora ironiskt nog leder till förluster. En rädd marknadsaktör tenderar att göra stora förluster och missar många av de bästa affärstillfällena, eftersom dessa ofta uppkommer i lägen då oron och skakigheten i marknaden är som högst.

Att omfamna sina förluster utan avsmak eller rädsla utgör det slutgiltiga beviset på att en framgångsrik investerare har sällat sig till den högsta skolan av marknadsaktörer.

Variera positionsstorlek. Det är vanligt bland professionella marknadsaktörer att de varierar sin positionsstorlek högst väsentligt. De varierar sina positionsstorlekar beroende på hur bra avkastning i förhållande till risk en specifik affär erbjuder, men många varierar också storleken på sina positioner beroende på hur de känner att formen är för tillfället.

För de flesta aktörer erbjuder varje år en handfull extremt fördelaktiga affärslägen. När dessa uppkommer är det rationellt att man är mer aggressiv i sina marknadspositioner. På samma sätt finns det tidsperioder på året då det mesta man gör blir rätt och man känner stort självförtroende och psykologisk styrka, och även då kan det löna sig att man är mer aggressiv i sin handel.

En mycket känd amerikansk ”golvhandlare” uttryckte det på följande sätt:

”Många golvhandlare skriker sig hesa och viftar med armarna mest hela tiden. Men de allra bästa är helt tysta under långa tidsperioder och handlar då bara i begränsad utsträckning. Plötsligt bryter marknaden en viktig nivå, och dessa aktörer exploderar då i en serie av köp- eller säljorder. De väntar tålmodigt på en stor möjlighet med låg risk och agerar -aggressivt när läget uppkommer.”

Våga stå emot flockbeteendet. Under långa tidsperioder kan den stora flocken ha rätt. Men det kommer alltid tillfällen då det allmänna sentimentet på marknaden avviker väsentligt från den enskilde inve-sterarens övertygelser.

Just i sådana lägen är potentialen för stora vinster som störst. När alla är överens om den fortsatta utvecklingen innebär det att många aktörer har felaktiga positioner. Då kan det vara lönsamt att man i stället bestämmer sig för att gå åt motsatt håll än vad majoriteten tror.

När alla ”springer mot nödutgången” samtidigt förstärks ofta rörelsen kraftigt åt motsatt håll, och det är också däri potentialen till de stora vinsterna finns för den som har modet att lita på sin egen övertygelse och stå emot flockmentalitetens bedrägliga trygghetskänsla.

Kontinuerlig lönsamhet. De flesta professionella aktörer strävar hellre efter en kontinuerlig lönsamhet på sina affärer än att försöka uppnå stora enstaka vinster. En jämn och kontinuerlig avkastning är alltid att föredra framför en avkastningsprofil med tvära kast, även om resultatutfallet för de båda profilerna är likvärdigt.

Många proffs väljer hellre att använda en strategi med lägre totalt väntevärde, så länge denna strategi ger en mer förutsägbar och jämn utveckling på kapitalet över tiden. Orsaken är att risken i dessa strategier ofta är mindre.

Personliga egenskaper. Alla människor är olika, och likaså skiljer sig alla investerare från varandra; alla har unika karaktärs- och personlighetsdrag. Det finns dock några gemensamma nämnare för de flesta av världens bästa investerare. Dessa egenskaper utgör själva kärnan i vad som kännetecknar vinnarna:

– Passion. Det krävs passion och engagemang för att man ska lyckas, oavsett vilket område man ger sig in i. Passionen ger bränsle till allt det hårda arbete och slit som krävs för att nå framgång. Passionen ger oss förmågan och viljan att kämpa vidare när vi stöter på de motgångar som vi alla ställs inför med jämna mellanrum. Passionen driver oss envist framåt mot vårt slutgiltiga mål, och tar samtidigt fram det bästa hos oss.

– Disciplin. Disciplin är katalysatorn som får saker att hända. Tankar och idéer är inget värda utan den disciplin som krävs för att förverkliga dem. Det krävs disciplin för att omsätta en god idé i konkreta handlingar. Det krävs disciplin för att orka göra ”det obehagliga men nödvändiga”. Det krävs disciplin för att lyckas där andra misslyckas. Framgångsrik aktiehandel är inget undantag.

– Viljan att vinna. Det är ingen slump att många av världens allra främsta investerare ofta har en bakgrund som elitidrottare. Vanan att arbeta mycket hårt mot tydliga och konkreta mål samt viljan att vinna är viktiga karaktärsdrag hos såväl idrottsmän som investerare. Denna vilja särskiljer ofta minoriteten av vinnare från majoriteten av förlorare.

– Personligt ansvar. Förmågan att ta personligt ansvar och öppet erkänna sina brister är det första nödvändiga steget för att man ska bli en bättre människa i allmänhet och bättre aktieinvesterare i synnerhet. När vi erkänner våra misstag kan vi lära oss av dem och växa som människor och investerare. Vi kan undvika att göra om dessa misstag och på sikt kanske rentav eliminera flera av dessa kostsamma företeelser.

– Självförtroende och mod. Det krävs självförtroende för att riskera pengar och fatta obehagliga beslut. Det krävs mod för att stå emot grupptrycket och lita till sin egen analys. Det krävs självtillit, mental styrka och tillförsikt för att våga vandra i de framgångsrika investerarnas fotspår. De största investerarna vågar välja sina egna vägar.

Avslutning. I denna artikel har vi velat illustrera att framgång på de finansiella marknaderna har fler beståndsdelar än ett fungerande system och god riskhantering. Om inte de psykologiska pusselbitarna faller på plats är de två förstnämnda beståndsdelarna verkningslösa.

Att kalla Tom Barton för erfaren är en underdrift!

Som trader har han försörjt sig på sin handel i snart 50 år. I en värld i ständig förändring har han lyckats anpassa sig, överleva och blomstra under en rad olika finansiella tidsåldrar. Han var framgångsrik på börsgolvet, han förblev lönsam när han började handla elektroniskt, och han har under senare år också utvecklat ett ”algo”-system som är kontinuerligt lönsamt.

I en värld full av självutnämnda experter och posörer är Tom Barton det närmaste man kan komma en sann mästare! Han är äkta! Och när jag, Tony Ugrina, skulle kontakta potentiella intervjuoffer inför Tradingportalens resa till London utgjorde han ett självklart val.

Vi träffar Tom Barton (aka Electronic Local) på trevliga Starbucks i Chelsea. Resultatet blir en påtagligt lång intervju som vid det efterföljande redigeringsarbetet måste kortas ned mer än en gång. Det går inte att ta miste på den passion Tom har för trading, jag själv är oförmögen att inte dras med av hans fängslande anekdoter och ”krigshistorier” från golvet, och varje svar han förser mig med leder ofrånkomligt till ett antal följdfrågor.

Som person framstår han som utomordentligt sympatisk, kompetent, ödmjuk och snabbtänkt. Han svarar på mina frågor snabbt, mycket exakt och i bestämt tonläge, och jag föreställer mig mer än en gång under samtalet hur han agerade på börsgolvet.

Häng med på en intervju där vi försöker kondensera 5 decenniers erfarenhet av trading till en lektion i vad man skall göra för att vinna, hur man skall undvika att förlora, och vad som krävs för att lyckas i en värld där många känner sig kallade men endast ett fåtal är utvalda.

Häng med och möt en sann mästare…

Tradingportalen besöker London:

• Del 1: Tradingportalen besöker London…
• Del 2: En titt bakom kulisserna på Londons hemlighetsfulla Trading-arkader…
• Del 3: Möt Lex van Dam – mannen bakom ”Million Dollar Traders”…
• Del 4: Möt Tom Barton – en sann mästare med 50 år av tradingerfarenhet i bagaget!
• Del 5: Möt “Steve” – en Daytrader med färre än femton förlustdagar per år…

Kan Du berätta för oss hur det kom sig att Du valde att jobba med de finansiella marknaderna?

Jag började handla aktivt I samband med att jag pluggade juridik på universitetet. Min första affär gjorde jag i en Australiensisk båttillverkare som hette ”Brooker”. Jag minns att jag köpte 100 eller 200 aktier för 1,20 som jag senare sålde för 1,40 eller 1,50. Jag fick blodad tand och från den dagen var jag fast.

Eftersom affären gick så bra tänkte jag för mig själv; ”Det här var riktigt lätt!”. [Skratt]

Det brukar vanligtvis vara ett dåligt sätt att starta sin karriär som marknadsaktör, genom att plocka upp lite enkla pengar?

Ja, och det var det även för mig. Det är den absolut sämsta starten man kan få. Men jag förlorade å andra sidan en hel del pengar under de kommande åren. Man måste ta en del svidande förluster i det här yrket innan man har ”betalat klart för sin utbildning”.

Det hör till spelet att man förlorar. Under många år var det en cykel. Jag förlorade, och sedan vann jag. Sedan förlorade jag igen, och så började jag återigen vinna. Det gick fram och tillbaka tills jag slutligen lärde mig hur jag skulle agera, och då började jag vinna regelbundet.

Jag har också en bakgrund inom IT, och eftersom jag förstod datorer så gick jag med i en grupp som kallades CompuTrac redan 1979. Gruppen grundades av en kille som hette Tim Slater och det var en av de allra första grupperna för teknisk analys.

Det var där jag lärde mig grunderna i teknisk analys.

Några år senare, 1982, flyttade jag till London från Australien. Anledningen till flytten var att det var tröttsamt för mig att handla på udda tider. De marknader som gick att handla aktivt vid den här tiden var de amerikanska. Det funkade inte i längden att sitta uppe hela nätterna i Australien för att handla USA, så jag flyttade till London istället. Därifrån fortsatte jag initialt att handla S&P 500-terminen, som var värd 250 dollar per punkt.

Man försökte få med sig en vinst motsvarande 2-3 punkter, som vid den tiden ansågs vara en bra rörelse.

Hur såg fortsättningen ut på Din London-vistelse?

Jag gick ner till golvet [börsgolvet LIFFE] en dag för att kolla hur marknadsplatsen fungerade vid öppningsförfarandet. Det var påtagligt tomt, och jag sade till mig själv: ”Det finns inte en chans att det här kommer att fungera”. Det kändes som om de helt enkelt inte visste vad de höll på med. Och det gjorde de inte heller, skulle det visa sig. Jag beslutade mig för att fortsätta handla hemifrån istället.

1985 eller 1986 läste jag en stor artikel i London Times om en kille som hette David Kyte. Han var en ”local” [golvhandlare som handlar för egen räkning] på LIFFE och artikeln beskrev hur framgångsrik han var. Det gjorde mig nyfiken, så jag bestämde mig för att gå ned till golvet ytterligare en gång för att bilda mig en egen uppfattning.

Allt var annorlunda!

LIFFE hade skickat över en grupp till Chicago med uppdraget att lära sig hur de framgångsrika amerikanska börsgolven fungerade. Resultatet blev att man ändrade de brittiska reglerna och man ändrade också en lång rad andra detaljer till det bättre.

Jag bestämde mig för att bli en ”local” [motsvarighet till dagens daytrader].

Jag höll på att handla för egen räkning, som en ”local” fram tills 1991. Sedan bestämde jag mig för att ”flytta en trappa upp” [börja handla elektroniskt]. I samma ögonblick som tyskarna lanserade Eurex förstod jag att de skulle ”erövra världen” och att Londons dagar var räknade. Jag framförde mina åsikter, och jag förespråkade förändringar, men till ingen nytta. Det ironiska är att LIFFE faktiskt hade det allra första elektroniska handlarsystemet. Men de bestämde sig för att bara använda det efter att golvhandeln stängde varje dag.

Så LIFFE tog aldrig chansen, de satsade inte tillräckligt på den elektroniska handeln?

Nej, det gjorde de inte!

Och faktum är att de vid det laget antagligen hade den bästa tekniken för elektronisk handel. Det var ett suveränt system. Problemet var att alla medlemmar tjänade sina pengar på att handla från golvet. Historiskt sett hade en stor del av aktörerna på golvet tjänat sina pengar genom att ”fronta” alla kundordrar [frontrunning innebär att golvaktören exekverar sin egen order innan kundens order läggs och därmed drar nytta av sin position i orderflödet för egen vinning]. Det gällde inte bara London, det var en utbredd företeelse i Chicago med. Orsaken till att det var så populärt är att när man ägnade sig år ”frontrunning” tog man ingen risk [golvaktören hade alltid en kundorder i ”ryggen” att luta sig mot].

Eftersom det här var så pass utbrett och så pass lönsamt som det var, var det kanske ingen större överraskning att de flesta av golvhandlarna ville upprätthålla status quo. När sedan regelverket förändrades och allting annat förändrades var de flesta redan mycket rika.

Det finns flera olika typer av aktörer på börsgolvet. Vad bedrev Du för typ av verksamhet på golvet?

Jag hade två olika medlemskap. Jag var berättigad att handla terminer och jag var också berättigad att agera market maker i optionsmarknaden. Jag hade också två heltidsanställda handlare som agerade för min räkning. En var britt och den andre var holländare. Där hade vi riktigt roliga tider under några år. Det var särskilt lönsamt när Berlinmuren föll. Då fanns det en väldig massa möjligheter att tjäna bra med pengar under en period.

Handlade Du enbart för egen räkning eller agerade Du också någon gång som mäklare?

Jag agerade bara för egen räkning, jag mäklade aldrig. I optioner agerade jag market maker och i terminsmarknaden var jag en traditionell positionstagare [”directional trader” innebär att man försöker ta rygg på marknadens riktning]. I båda de roller jag hade tillförde jag välbehövlig likviditet till marknaden. Det var fantastiska tider. Det kom ett 50-60-tal amerikanska traders från golven i Chicago till London för att handla hos oss eftersom det var så lönsamma förhållanden. Men i samband med att de allra sista amerikanerna kom över hade en stor del av guldruschen redan passerat, och det var återigen svårare att tjäna pengar.

Vid det laget hade redan Eurex startat sin verksamhet och allting höll på att förändras. Kostnaden för att bedriva handel på LIFFE var betydligt högre än vad den var på Eurex. Eftersom det bara kostade en bråkdel att handla på Eurex tog de snart över handeln i Bund-kontraktet [tyskt räntekontrakt som än idag är en av världens mest handlade ränteterminer], och det var förödande för London eftersom Bund-kontraktet länge varit ett av de mest lönsamma affärsområdena på LIFFE.

De övriga kontrakten, såsom Gilt-kontraktet och Short Sterling-kontraktet, hade helt enkelt inte tillräckliga volymer för att verksamheten skulle gå runt på det.

Det tog ett tag för Dig att bli framgångsrik marknadsaktör. Finns det någon särskild händelse som bidrog till att det började gå bättre? Hade Du möjligtvis någon mentor?

Nej jag hade inga mentorer. Och det var också en av de stora svårigheterna på den tiden. Idag kan man hitta mentorer och lära sig saker via internet. Min blogg är ett exempel. Jag får fortfarande e-mail från personer som läst min blogg, anammat mina metoder och utvecklats till kontinuerligt lönsamma marknadsaktörer över tiden. Bloggen startade i samband med att jag skulle lära min dotter Kiki att handla. Det fanns egentligen inga andra planer kring den. Men efterhand fick den ett eget liv och växte sig stor.

Jag blev väldigt förvånad.

Min andra dotter höll i samband med detta på att lämna sitt dåvarande arbete och ville starta någon form av verksamhet med mig. Jag hjälpte henne genom att starta ett bolag och hon började sälja en kurs baserad på mitt sätt att handla. Jag fortsatte att skriva om min metod helt gratis på bloggen, men det fanns en grupp människor som ville gå kursen ändå. Jag tyckte det var väldigt roligt för jag fick då en möjlighet att interagera med andra människor. När man skriver en blogg kan det ibland kännas som om att sitta i ett mörkt rum utan någon egentlig kontakt med sin omvärld. Ibland får man några enstaka kommentarer och ibland kontaktar någon Dig för att tacka för hjälpen, men mycket mer än så blir det aldrig.

Jag startade också nyligen en optionsblogg. Orsaken till att jag börjat handla mer optioner än tidigare är helt enkelt att jag blivit äldre, jag är 66 år gammal. Jag behöver ta det lite lugnare emellanåt. Jag daytradar fortfarande varje morgon.

I morse var jag klar med min handel 10.30. [Vårt möte sker 11.00 på Starbucks i Chelsea].

Vilket kontrakt handlade Du idag?

Jag handlade [tyska] DAX-terminen. Den RÖR SIG! [Skratt] Skämt åsido så har förlorade jag en hel del pengar i DAX-terminen initialt.

Det kostade mig en hel del pengar att lära mig att handla den.

Det är ett av de svåraste och mest krävande kontrakten att handla.

Det är DET svåraste instrumentet!

Det finns inget annat som kommer i närheten!

Och när ”The Flipper” [Paul Rotter- en legendarisk marknadsaktör som påverkade pyskologin i orderbokeni tyska index- och ränteterminer genom att lägga upp stora ordrar på ena sidan för att sedan ”flippa” sin order till den andra sidan] handlade DAX-terminen var det ännu svårare. Han gjorde verkligen livet svårt för oss andra. Men jag tror inte att han handlar DAX-terminen längre.

Hur har det gått för Kiki, Din dotter som Du lärde att handla? Tjänar hon pengar på sin handel, och har hon blivit biten av trading?

Det har gått väldigt bra för henne.

Men hon älskar inte att handla. Hon handlar för att tjäna pengar, snarare än att hon har någon passion för det. Hon har så många andra intressen i sitt liv, bland annat är hon mycket fascinerad av Japan och dess kultur. Trading är för henne bara ett sätt att tjäna pengar för att kunna lägga tid på de saker hon egentligen vill göra.

Hon har en bakgrund inom IT och hon använde sig av Din metodik för att bygga ett algo-system som Ni kallar för “Flo-bot”. Vad jag förstår så handlar ”Flo-bot” helt automatiserat?

Det stämmer. Hon använder sig av “Flo-bot” enbart för att tjäna pengar. Hon har ett liv.

Jag själv har egentligen inget liv. [skratt]

Att bli riktigt bra på något kräver en hel del hart arbete och tid. Är det viktigt att man har sin partners support på sin resa mot framgångrik marknadsaktör?

Det är oerhört viktigt.

Som trader behöver man känna stöd av sin respektive, annars kan det bli tufft. Man kommer att få uppleva jobbiga dagar. I början går man igenom en process av lärande och då kommer man i regel att förlora pengar. Man behöver då en respektive som stödjer dig och förstår att det enda sättet att lära sig att handla är genom att satsa riktiga pengar i marknaden, inte genom att ”pappershandla” [”Paper trading” är att handla för fiktiva pengar]. Det ger ofta en missvisande bild av handelsresultatet eftersom de emotionella aspekterna av ditt agerande inte är en faktor i ekvationen.]

Man måste lära sig med riktiga pengar. Och det blir emotionellt mycket svårt att hantera om man inte lyckas tjäna några pengar. Om man förlorar kontinuerligt känns det väldigt tufft.

Samtidigt har jag lärt upp traders som har handlat strålande i sin ”papperstrading” för att sedan misslyckas kapitalt så fort de började handla med riktiga pengar. En del personer är fantastiska traders med fiktiva pengar. De kan marknaden och dess svängningar utan och innan och lyckas utomordentligt bra så länge de handlar SIM [SIM är en simulerad miljö, där man handlar marknaden med fiktiva pengar].

Det rör sig om personer som man kan diskutera de mest intrikata marknadsidéer med, personer med djup kunskap. Problemet i många fall är att de måste tjäna pengar. De har ofta en familj att försörja och de kämpar för sin överlevnad.

Har de svårigheter att “trycka på avtryckaren” och ta en position när läget uppkommer?

Nej egentligen inte. De flesta tenderar helt enkelt att ta sina vinster i ett för tidigt skede.

Matematiken bakom deras trading är inte sund. Det finns tre variabler att ta hänsyn till; hur ofta man vinner [win rate], storleken på genomsnittlig vinst [average profit], och storleken på genomsnittlig förlust [average loss]. Dessa tre variabler måste samverka på ett vettigt sätt. Matematiken kring dessa tre variabler måste gå ihop, annars går inte din trading ihop.

Sedan är det också så att en del personer handlar dåligt när de vet med sig att de måste tjäna pengar, men blir lönsamma i sin handel så fort de återigen börjar arbeta och handlar vid sidan av.

Så när man måste vinna, kan man inte vinna. Men så fort pressen släpper går det bättre. Som det gamla tradingordspråket ”Scared money never wins”?

Exakt! Precis så.

Jag har stött på personer som kan allt som finns att kunna om finansmarknaden. De har en enorm kunskap om varje liten nyans och de handlar väldigt bra i simulator. Men sedan öppnar de en depå och börjar köra ”live” [med riktiga pengar] och magin tar slut. De bär ofta på en enorm rädsla att om de förlorar sina pengar kommer de inte att kunna fortsätta att handla.

Rädslan att förlora är ofta ett av de allra största hindren att hantera för en aspirerande marknadsaktör.

Det gäller särskilt i de fall då man startar med ett förhållandevis blygsamt finansiellt kapital. Pressen på dessa aktörer blir mycket hög.

Hur hanterar man detta dilemma? Hur hanterar man rädslan för att spela spelet, rädslan för att ”trycka på avtryckaren”, rädslan att förlora?

Man måste testa sin plan bakåt i tiden med datorns hjälp och försäkra sig om att den fungerar.

Man måste upprätta en komplett handelsplan baserat kring dessa tester. Din handlingsplan måste vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt detaljerad. När du är nöjd med att ha testat din plan bakåt i tiden med datorns hjälp måste du testa den framåt i tiden genom att handla den i en simulator under lång tid med ett begränsat antal kontrakt.

Såvida du inte genomför alla dessa steg har du egentligen ingenting att komma med.

Du bör dessutom öva din metod mycket, mycket långsamt. Det låter konstigt, men det bidrar definitivt till processen. Första gången jag hörde talas om detta koncept var jag mycket skeptisk. Men jag har provat det i praktiken och sett att det verkligen fungerar.

Kan Du förklara vad Du menar när Du säger att man måste öva väldigt långsamt?

Ett bar sätt att göra det på är att titta på en inspelning av en marknadssession. De flesta som tittar på en sådan inspelning tenderar att spela den i normal hastighet eller till och med i en snabbare hastighet. Man vill helt enkelt ha det överstökat och tycker att det inte händer tillräckligt mycket.

Men man bör också spela upp det i ”slow motion”. När du spelar upp det i ett långsammare tempo kommer du att lägga märke till så många fler detaljer. Man bör spela upp diagrammet långsamt, stapel för stapel, och man bör dessutom ta en paus med jämna mellanrum för att reflektera över vad marknaden gör.

På det här sättet får man en känsla för hur marknaden utvecklas. Det är i realiteten själva motsatsen till det många aktörer gör. När man går igenom dagens handel brukar de flesta aktörer vilja att det skall gå fort. Man orkar inte sitta där en hel dag. Det skall gå undan. Men det är fel sätt. Man måste låta det ta tid. Man måste låta marknaden hinna berätta sin historia.

Idag kan jag relativt omgående se vad markaden försöker göra, mycket tack vare dessa övningar som jag gjorde I ett tidigare skede av min karriär.

Du berör ett mycket intressant ämne; vilken roll spelar egentligen intuitionen för en trader? Särskilt då en erfaren trader? Och är trading en vetenskap eller en konstart?

Jag är antagligen den person I världen som hade allra minst talang för trading när jag startade.

Jag var tvungen att lära mig allting från grunden, och fick ingenting gratis. Det finns ett fåtal individer, kanske en på tusen eller ännu färre, som bara vet hur man gör rent intuitivt. De kan inte riktigt förklara hur de gör, de bara kan.

Jag är absolut inte en av dessa individer.

Jag var tvungen att lära mig själv varenda liten detalj. Och det enda sättet att lära sig hur man gör det är att utveckla en struktur. Och den struktur jag utvecklade baserades på att identifiera trendens riktning och sedan handla rekylen i trendens riktning. Men strukturen har en central roll i det hela. Strukturen gör att man vet var man befinner sig i förhållande till marknadens värde.

Om man inte har en struktur, vet du inte heller var du befinner dig. En intuitiv aktör, en person som är född till att handla behöver inte detta hjälpmedel. De bara vet, de känner marknaden. Ungefär som vissa musiker som bara kan sätta sig vid ett piano och vet hur de skall spela på det utan någon egentlig vägledning. Om man har den typen av gåva går det att klara sig utan struktur.

Men jag har bara träffat en, eller kanske två traders i hela mitt yrkesverksamma liv som hade den typen av gåva.

Ofta är det också svårt att veta om en person har en gåva. Man kan se den sidan hos en nybörjare, men många gånger har jag stått axel mot axel med personer som handlat i över ett decennium och då är det svårt att veta hur stor del av deras repertoar som är inlärd och om de eventuellt hade en talang för det när de startade.

Jag vet också personer som har tagit 20-30 år på sig att lära sig att bli lönsamma i sin trading.

Du har lärt manga aspirerande traders att bli framgångsika under din tid som marknadsaktör. Brukar Du kunna se i ett tidigt skede om någon kommer att lyckas som trader?

Nej, jag kan däremot ofta se tidigt om det är sannolikt att någon inte kommer att lyckas i sin trading.

Det har oftast att göra med otålighet, dålig disciplin, eller för lite initialt kapital att handla för. En del personer kan klara sig trots att de har ett blygsamt kapital om de andra två faktorerna är på plats; alltså om de har tålmodighet och disciplin. En förutsättning är då att de inte behöver livnära sig på sin handel.

Så fort man måste livnära sig på sin handel blir saker och ting betydligt svårare, särskilt då om man har ett begränsat kapital att arbeta med.

Vad menar Du när Du säger att det är viktigt att vara tålmodig?

Man måste ha tålamodet att hålla sig till sin handelsplan, att bara utföra de affärer som följer planen.

Att fatta sina beslut i stridens hetta är alltför svårt. Man måste ha bestämt sig innan hur, var, och varför man skall agera. Innan dagens handel börjar bör man redan veta ”vad vill marknaden göra idag” och ”i vilka lägen vill jag handla”?

Man kan inte vänta på att marknaden skall börja dra iväg och då börja fundera “vad skall jag göra nu?”. Då är det redan för sent.

Man kan inte fatta rationella beslut i stridens hetta. Om man försöker sig på det kommer man att fatta felaktiga beslut. Jag vet i alla fall att jag brukar fatta felaktiga beslut i sådana fall. Det händer ibland även efter alla dessa år. Och varje gång jag agerar impulsivt i stridens hetta brukar jag förlora pengar.

Om man förlorar sitt fokus och sin disciplin, så kommer din trading att vara dålig.

Man måste fokusera. Man måste förbli disciplinerad. Man MÅSTE följa sin handelsplan. Och man måste göra sin handelsplan så pass detaljerad att någon annan kan plocka upp en kopia av den och säga ”Ok, jag vet precis hur han kommer att agera i det här läget…”. Om din handlingsplan inte är tillräckligt detaljerad så har du inte täckt in alla eventualiteter.

Du har inte svarat i detalj på de viktiga frågorna såsom ”var skall jag ta position?”, ”när skall jag ta position?”, och ”varför tar jag min position i det läget?”.

Har Du alltid varit passionerad för trading eller är det något som växt fram genom åren?

Jag var passionerad sedan dag ett!

Jag såg möjligheterna redan från första början. Den livsstil som lönsam trading medför är utan tvekan världens i särklass bästa livsstil. Vi [Tom och hans familj] har ett fantastiskt liv. Vi reser mycket. Det finns ingen annan affärsverksamhet som tillåter en lika fantastisk livsstil som lönsam trading gör.

Man har en otrolig frihet att forma sitt liv.

Problemet är att när man för första gången tittar på ett diagram ser allt så enkelt ut. Man tycker att det ser busenkelt ut att tjäna pengar på det här yrket. Man tänker sig att man kommer att lära sig det hela väldigt snabbt och sedan bara räkna pengar och göra vad man vill.

Och jag tror att det är just denna dröm som i slutändan driver de flesta att prova sin lycka i den här branschen.

Vissa människor gillar själva handlandet I sig, när de väl satt igång. De flesta människor gillar den biten, förutom när de har förlorar pengar för då blir smärtan olidlig för många. Jag har känt människor som gått hem efter en tuff förlustdag, kurat ihop sig som spädbarn på sin säng, och önskat att de skulle dö.

Vissa personer klarar inte smärtan av att förlora, medan andra personer ser förlusterna som misstag man gör längs vägen mot sitt slutmål.

Pete Steidlmeyer [skaparen av Market Profile], som är en utomordentligt smart herre, brukade sitta och arbeta frenetiskt i ett litet rum han hade runt hörnet till Chicago-börsen. Varje kväll satt han i sitt lilla rum och gick igenom alla sina affärer, begrundade marknadens svängningar, och grunnade på vad som fungerade och vad som inte fungerade. Han lade ner ett enormt arbete innan han slutligen lärde sig vad han skulle göra för att vinna och hur han skulle undvika att förlora.

Det är den typen av extrem målmedvetenhet som krävs för att lyckas!

Det finns många som tror att de skall kunna livnära sig på trading utan någon egentlig träning eller uppoffring. Men precis som med de flesta andra professioner märker man snart att det tar många år att lära sig bra, och att det tar ännu längre tid att bli riktigt bra på det.

Varför skulle trading skilja sig från något annat yrke eller färdighet?

Vi har talat om smärtan som förluster medför. Hur hanterar Du förlustperioder [”losing streaks”]?

Jag tror att alla människor är olika.

Jag vet faktiskt inte svaret på din fråga. För mig personligen handlar det nog om att jag alltid försöker vara en optimist. För mig är alltid glaset halvfullt, snarare än halvtomt. Man måste tro innerst inne att man kommer att lyckas. Om man har den tilltron till sig själv kommer allt att lösa sig. Men det är viktigt att denna tilltro på dig själv är rationell.

Din tilltro till dig själv måste bygga på din villighet och förmåga att göra allt det nödvändiga arbetet för att lyckas.

Så det är det faktum att Du har en genomarbetad statistiskt säkerställd och detaljerad handlingsplan som gör att Du tror på Din förmåga att lyckas I Din trading?

Ja, precis så är det. Och jag har märkt i mitt liv att ju hårdare jag jobbar desto mer tur tenderar jag att ha. Jag tror förutsättningslöst på hårt arbete.

För mig är det hela hemligheten.

”Open outcry” [handel på börsgolvet med handsignaler och rop] kan te sig skrämmande för många som precis skall börja handla på golvet. Var Du nervös när Du ställde Dig på golvet för första gången?

Nej inte alls. Jag älskade det.

Man fick en hel del träning I början med examinationer som säkerställde att man kunde alla handsignaler och alla sådana finesser. Sedan var det också så att jag var i fyrtioårsåldern medan de flesta andra på golvet var tjugo till trettio år gamla. På ett sätt antar jag att det gynnade mig att vara lite äldre eftersom de flesta såg sig som yngre och smartare än mig.

Jag minns än idag den första gången jag handlade 100 kontrakt.

Man börjar alltid med att handla ettor och tvåor [1 eller 2 kontrakt per affär] och i takt med att man blir varm i kläderna och självförtroendet ökar börjar man ta mer ”size” [fler kontrakt].

Jag minns dagen jag köpte 100 kontrakt för första gången som om det vore igår. Jag stod på golvet där man handlade Bund-kontraktet [tyskt extremt likvitt räntekontrakt]. Det var massor med oväsen och alla skrek i munnen på varandra. Plötsligt hörde jag hur någon skrek ”hundra på 21”. Jag skrek ”Taget!” [Tom gör en snabb handrörelse] och hela börsgolvet började att fira mig och hurra. De visste om att det var min första riktigt stora affär.

Alla visste allt om de andra på golvet eftersom man följde varandra på så nära håll varenda dag.

Hur hanterar man rädslan som följer med att öka storleken på sina positioner, sin “size”?

Man kommer över rädslan genom att tjäna pengar…

Man går aldrig från 1 till 100 kontrakt över en natt. Man går från att handla 1 till att handla 5 kontrakt och sedan börjar man handla 10 kontrakt. Innan jag handlade mina 100 första kontrakt var den största position jag någonsin tagit 50 kontrakt.

När man ser det i det sammanhanget är det inte ett lika stort steg som det kan verka. Att ta steget från 1 till 2 kontrakt är inte så svårt. Man bara dubblar sin positionsstorlek. Samma sak gäller när man tar steget från 2 till 4 kontrakt. Det är så man måste se på det.

Man måste öka på gradvis i små steg!

Skulle Du avråda någon från att bli trader? Jag vet att Du avrådde Din andra dotter från att börja handla på de finansiella markmaderna?

Jag avrådde min andra dotter från att handla eftersom jag upplever att hon inte passar för yrket. Om hon hade haft en riktigt jobbig förlustdag hade hon haft mycket svårt att hantera det.

Du menar att olika människor passar olika bra för trading, baserat på deras personlighet?

Det stämmer. Om man tar sina förluster personligt och har svårt att hantera att man med jämna mellanrum kommer att ha fel är man mindre väl lämpad att bli trader.

Människor som känner sig mindre värda om de gör ett misstag passar inte som traders.

Det är viktigt att förstå att man kan förlora en hel del pengar till och med om man gjort allting helt rätt. Allt som krävs är att det kommer en marknadsaktör med stor volym som tar en rakt motsatt position mot vad du gjort. Då står du där med en bra affär som följer din plan, men som ändå leder till en förlust.

Man vet aldrig när det dyker upp stor volym i motsatt riktning till din position. Det är en del av spelet. Allt man kan göra är att lära sig att spela på sannolikheterna, man kan inte stirra sig blind på en enda enskild affär. Om du vet att du kommer att tjäna pengar i 80 % av fallen så vet du också att du kommer att förlora pengar i 20 % av fallen.

Problemet är att du aldrig på förhand kan veta när de 20 % av förlusterna kommer att uppenbara sig. Man vet inte i vilken ordning vinster och förluster kommer att komma. Kanske får du 8 vinnare och sedan 2 förluster, eller så får du 20 förluster på raken och sedan 80 vinstaffärer i följd. Det är detta som är en av de stora utmaningarna med trading.

Det är just därför som det är så viktigt att följa sin handlingsplan, så att man vet att matematiken bakom det man gör går att räkna hem.

Vad har Du lärt Dig av att driva Din blogg?

Massor!

Det har varit en fantastisk upplevelse. Det har hjälpt mig mycket i min handel. Min disciplin har blivit ännu bättre. Det har fått mig att tänka i nya banor eftersom alla de människor jag pratat med har en annorlunda bakgrund och annorlunda synpunkter. Och de frågor som folk ställer har fått mig att tänka igenom saker ur många olika perspektiv.

Jag kan absolut säga att det varit ”tvåvägstrafik”; jag har lärt mig av att skriva bloggen likväl som läsarna har lärt sig något av att läsa den.

Kanske förbättrade skrivandet av bloggen Din struktur ännu mer?

Jag tror att min struktur förbättrades kontinuerligt. När man förklarar samma sak på så oändligt många olika sätt tvingas man också förbättra sin struktur ytterligare. Människor lär sig på så många olika sätt, och det krävs en detaljerad struktur på plats för att tillgodose alla.

Om man bortser från indikatorer och modeller, finns det något annat sätt att ta reda på vilken typ av marknadsdag man kan vänta sig?

Man slår på Tv:n och lyssnar på vad människor säger om läget.

Man kan ofta höra mellan raderna om de är ”bullish” [tror på uppgång] eller ”bearish” [tror på nedgång] och det utgör ofta en bra bakgrundsinformation inför dagen. Det förser dig med en känsla för hur ”atmosfären” på marknaden är. Ungefär som när man går på en fotbollsmatch och känner hur matchen böljar fram och tillbaka via reaktionerna från läktaren.

Det ger en känsla av vad som pågår på planen.

Man lyssnar inte på detaljerna, bara på humörsvängningarna, och vad som gäller för dagen. När allt är nattsvart och alla nyheter känns dåliga, kan man ofta sluta sig till på förhand att det kommer att bli en ordentlig dag nedåt på grund av den deppiga ”atmosfären”.

Många som tar steget från börsgolvet till den elektroniska arenan saknar den bakgrundinformation som stämningarna på börsgolvet gav dem. Kände Du på samma sätt och hur hanterade Du det i så fall?

Det var den absolut svåraste biten av den omställning som jag var tvungen att genomgå!

Jag var tvungen att hitta nya sätt att identifiera den underliggande trenden och att hålla reda på hur momentum för marknaden såg ut. När man stod på golvet VAR MAN marknaden. Man kunde helt enkelt känna vad som pågick. Det var självklart. Jag har inte längre den information att tillgå som jag fick av att se mäklarna på golvet vända handflatorna inåt [indikerar att de är köpare] eller utåt [indikerar att de är säljare].

Man visste inte längre instinktivt om det var köptryck eller säljtryck som dominerade så man var tvungen att hitta sätt att ersätta den informationen.

Så jag skapade en struktur som utgjorde ett substitut till den atmosfär jag var van vid. Det var det enda jag kunde göra, och det visade sig fungera i slutändan.

Du har skrivit om vikten av att vara “consistently profitable” [kontinuerligt lönsam]. Kan Du förklara vad Du menar med det?

Det betyder I korthet att man måste tjäna pengar under åtminstone 80-90% av alla dagar. Kanske till och med mer än så. Om jag har en förlustdag blir jag väldigt, väldigt irriterad över det.

Det händer väldigt sällan nu för tiden.

Det finns en hel del erfarna aktörer som handlar på kort sikt som knappt har förlustdagar över huvud taget i sin daytrading?

Det stämmer.

Men det beror också lite på vilken stil man har. Om man är skicklig, gör många affärer och tar relativt små vinster varje gång så kommer man inte att ha särskilt många förlustdagar.

Hur tar Du Dina vinster?

Om man köper en botten och säljer en topp kan man alltid hitta nya möjligheter att kliva på igen vid nästa botten. Anledningen till att jag resonerar så är att jag än idag tycker det är svårt är att stanna kvar i affären. Jag vill alltid ta den där vinsten, det är antagligen något som sitter I från mina dagar på golvet. Jag tycker också det varit vettigt att ta vinster med tanke på hur marknaden har betett sig på sistone. De senaste åren har bjudit på svåra marknader. Därför tror jag det är en bra strategi att ta sin vinst när den är där och istället leta efter nästa läge att kliva på tåget igen.

Det värsta som kan hända dig är att du tar din vinst något tidigt, och måste vänta på att nästa läge uppenbara sig.

Men det finns tillfällen då Du också stannar längre I en affär?

Ja, men då måste jag få det konfirmerat att marknaden trendar starkt. Man kan stanna längre i affären om marknaden ger dig en anledning till att stanna längre.

Hur ser förberedelserna inför en typisk handelsdag ut för Dig?

Nuförtiden går det väldigt fort.

När jag handlar från Europa [Tom lever och har bostäder i ett flertal länder] är det första jag tittar på när jag slår på mina datorer på morgonen hur e-minin [S&P 500 e-minis handlas 24 timmar om dygnet] har handlats över natten i Asien. Hade jag varit i USA hade jag istället tittat på hur e-minin handlats i Europa. Jag försöker få en känsla för om marknaden är stark eller svag. Jag tittar på gårdagens Market Profile och hittar viktiga stöd och motstånd för dagens handel och sedan är jag klar.

Det tar mig bara 10 minuter att förbereda mig inför dagens handel nuförtiden.

Du förefaller vara väldigt blygsam och ödmjuk. Tror Du att det är egenskaper som är viktiga i trading?

Jag tror att de människor som är framgångsrika också har en tendens att vara ödmjuka.

Man kan kosta på sig att vara ödmjuk för man har inget man känner att man behöver bevisa. Jag är ganska enkel som person. I min blogg berättar jag allt för mina besökare. Jag försöker inte dölja något. Jag är den jag utger mig för att vara.

Det finns många människor i den här branschen som inte är framgångsrika, men som är måna om att verka framgångsrika. Det finns också en hel industri av människor som säljer saker till de människor som vill lära sig mer om trading. Flera av dessa människor är egentligen inte vad de utger sig för att vara. Jag tror det är en företeelse som finns överallt i världen idag. Det finns en hel del oseriösa aktörer som försöker plocka dig på pengar med jämna mellanrum, men det är viktigt att vara tillräckligt smart för att undvika bluffarna. Det är inte alltid man lyckas med det, men det hör till livet.

Vi lever inte våra liv på det sättet.

Det mesta av vad bloggen har genererat har gått till välgörenhet. Och enda syftet till att jag över huvud taget valde att kommersialisera bloggen under en tidsperiod var att min andra dotter Candace behövde ett nytt jobb. Hon behöver inte pengarna längre så aktiviteten på bloggen har blivit avsevärt mycket mindre.

Men på den tiden hon behövde en ny inkomst höll vi en del utbildningar och arrangemang som hon ansvarade för.

I dagsläget har aktiviteten minskat påtagligt och vi tjänar väldigt lite pengar på bloggen numera. Vi har kvar bloggen dock, och vi är glada att det finns så många som har uppskattat den under de tre år den existerat.

Kan vi tala lite om tradingpsykologi, eftersom det utgör ett viktigt område?

Det jag kan säga om det är: disciplin, disciplin, disciplin.

Och handlingsplan, handlingsplan, handlingsplan.

Det är så grundläggande saker det handlar om i slutändan. Jag upprepar det om och om igen. Jag vet att de flesta tycker det är gammal skåpmat och knappt orkar lyssna på det längre, men det är helt enkelt så vansinnigt viktigt.

Jag vet också att en hel del personer när de hör talas om det med jämna mellanrum vägrar tro att det kan vara hela hemligheten. Disciplin, handlingsplan och datortester. Om man testar en strategi med datorns hjälp kommer man att veta med säkerhet om och hur den fungerar. Det här är inte någon religion, där det räcker att man tror på något.

Man måste veta!

Och det finns bara ett enda bra sätt att veta. Det är att testa din strategi bakåt i tiden, noggrant med datorns hjälp.

Händer det fortfarande att Du känner rädsla eller girighet när Du handlar idag?

Jag är aldrig rädd nuförtiden eftersom jag har tillräckligt med pengar för att inte behöva oroa mig.

Jag känner girighet med jämna mellanrum. Vi är trots allt alla giriga från tid till annan, i grund och botten vill vi alla ha mer. Och ibland händer det att jag tappar min disciplin. När det händer får jag ofta en rejäl spark [på ett otrevligt ställe] från marknadens sida.

Och det är som det skall vara.

Pete Steidlmeyer brukade alltid säga till mig att ingen marknadsaktör kan agera på 100 % av sin förmåga hela tiden. Om man lyckas att bibehålla bara 70 % av sin effektivitet är det väldigt bra. Han berättade det för mig första gången redan 1986, men det tog mig ytterligare 12 år innan jag förstod vad han egentligen menade och hur rätt han hade.

Man måste veta när man skall handla, och man måste framför allt veta när man skall avstå från att handla.

Har Du alltid varit bra på att kontrollera dina känslor och agera disciplinerat eller hard et varit en process som vuxit fram over tiden?

Jag har förfinat det över tiden…

När man är ny som marknadsaktör är det svårt att kontrollera den sidan eftersom man i de flesta fall påverkas (negativt) av två faktorer: avsaknaden av kunskap och avsaknaden av tillräckligt kapital. Avsaknaden av kunskap har i de flesta fall att göra med att man saknar en handelsstrategi som är statistiskt säkerställd. Sedan har vi problemet med avsaknaden av pengar. Det är bekymmersamt. Det är svårt att hantera den biten. Man blir av med den bördan helt och hållet först när eventuella förluster inte längre har någon påverkan på ens livsstil.

När dina förluster inte längre påverkar din livsstil har man uppnått något stort!

Jag minns en en dag, när jag fortfarande handlade på börsgolvet, och hade en stor position I optioner. Den gick emot mig och jag förlorade 125 000 brittiska pund [drygt 1 350 000 SEK] på en enda dag. Det var den största förlust jag hade haft på en dag, fram till dess. Jag höll en utestående position på 1,5 miljoner pund i optioner och smällen jag tog gjorde mig vingklippt.

De 125 000 pund jag förlorade den dagen var en betydande del av mitt tradingkapital på den tiden.

Jag stängde ned hela min position under resten av dagen. Det var en enorm förlust. Men jag vägrade att ge mig och jag tvingade mig att fortsätta att handla. Tre månader senare hade jag tjänat tillbaka de pengar jag förlorat. Man måste ha förmågan och självförtroendet att komma tillbaka på det sättet. Enda sättet att skaffa sig den förmågan är att veta innerst inne att det du gör verkligen fungerar.

Och enda sättet att veta att det du gör verkligen fungerar är att ha en handlingsplan som du har testat minutiöst bakåt i tiden, och disciplin att tillämpa denna handlingsplan till punkt och pricka.

Var det en av vändpunkterna I Din karriär, när Du lyckades bevisa för Dig själv att Du hade förmågan att komma tillbaka när Du varit nere för räkning?

Det var utan tvekan en av de händelser som formade mig. Men det var inte den enda händelsen.

Det fanns en mängd händelser som formade mig, och som påminde om den incidenten. Saker och ting kan hända mycket snabbt på de finansiella marknaderna. Med jämna mellanrum får vi uppleva ”black swan”-events [oväntade och osannolika händelser som tar alla med överraskning], och det gäller att veta att du kommer att lyckas överleva de ”svarta svanar” som lurar där ute.

Och det är just av den anledningen som det är så viktigt att aldrig ta en position som kan innebära ”game over” för dig som marknadsaktör.

Har Du någon gång arbetat med Dig själv för att bli en bättre marknadsaktör?

Nej det har jag aldrig gjort.

Det är möjligt att jag har gjort det på en undermedveten nivå, men aldrig medvetet. Däremot har jag lagt mycket tid på att förstå vad det är jag gör. Jag har insett att jag som människa utgör den svagaste länken i kedjan. Men jag tror hårt på att upprätta en bra process och sedan efterfölja denna process till punkt och pricka. Om man skapar och följer en genomtänkt process kan man på det sättet eliminera alla sina egna svagheter från affärsmodellen.

Om man konstruerar det på rätt sätt är det processen som blir det viktiga, inte du själv.

Det är en intressant iakttagelse. I en intervju under gårdagen här i London, med hedgefondförvaltaren Lex van Dam, framhöll också han vikten av att tillämpa en solid process i sitt arbete.

Det är en stor del av hemligheten.

Det är sannolikt en minsta gemensam nämnare som man hittar oavsett vilken framgångsrik människa man tittar närmare på. Först lär man sig att göra något korrekt. Sedan upprepar man det hela om och om igen. Man blir efterhand riktigt bra på det eftersom man upprepar det hela på daglig basis.

Man nöter in det, genom att specialisera sig och upprepa processen om och om igen.

Så det Du säger är att förutom en stark process så skall en marknadsaktör specialisera sig, åtminstone till en början?

En ny marknadsaktör skall handla EN marknad, och ETT diagram, i EN tidsram.

Det är det korrekta sättet att börja handla. Sedan får man hitta något som fungerar för ens personlighet. Man behöver en handelsstil och en handelsfilosofi att agera utefter.

Många nyare aktörer försöker att köpa bottnar och sälja toppar istället för att försöka följa med I rörelsens och trendens riktning. Vad har Du för tankar kring detta?

Alla vill försöka sig på att köpa bottnar och sälja toppar i början. Det hör till.

Men det är just de affärerna som är de svåraste att bemästra. Det är svårt att fånga en fallande kniv. Under de senaste månaderna har jag köpt fler bottnar och sålt fler toppar än tidigare, helt enkelt eftersom markanden varit mer slö än vad den vanligtvis är.

Och de gånger jag köper en botten eller säljer en topp är jag i princip alltid beredd att dubbla min position. I de lägena måste jag VETA att min affär är rätt. Om min första affär visar sig vara aningen feltajmad är jag beredd att dubbla min position i de lägena.

Det är dock viktigt att understryka att mina positioner i regel är mindre när jag försöker köpa bottnar och sälja toppar.

Vilken typ av marknadsdag passar din tradingstil bäst? En slagig dag eller en trendande dag?

Jag föredrar slagiga dagar.

Jag blir alldeles för snabbt uttråkad och vid trendande dagar tenderar jag att vilja sälja och ta hem min vinst. Det är bara drygt en dag per månad som verkligen trendar, så ur ett psykologiskt perspektiv ligger det nära till hands att vilja ta sin vinst.

Vilken tid på dagen upplever du bjuder på de allra bästa möjligheterna?

Öppningen!

I öppningen, under den inledande handelns en och en halv timme är marknaden ofta ur balans. När marknaden försöker återfinna sin balans finns det pengar att tjäna för den erfarne aktören.

Finns det någon särskild bok Du skulle vilja lyfta fram eller rekommendera?

Jag läser massvis med böcker hela tiden på min Kindle [läsplatta från Amazon]. Det finns en bok av Mark Douglas som jag tycker är bra…

Menar Du “The Disciplined Trader”?

Nej, hans andra bok. Jag kommer inte på namnet just nu [Jag kommer på vad den heter strax efter intervjun; ”Trading in the Zone”.], men det är en bra bok. Vissa av Van Tharps böcker är ganska läsvärda. Men ingen av böckerna kommer egentligen att lära dig att bli en bra marknadsaktör. Du kan inte lära dig att handla genom att läsa böcker.

Jag har aldrig läst någon bok som lärt mig hur man handlar.

Trading kan upplevas som ensamt, särskilt om man sitter själv [Tom sitter i samma rum som sin fru och handlar öppningen varje dag]. Har Du någon tanke kring det?

Jag har suttit I handlarrum och handlat, men det var inget för mig. Jag blev alltför distraherad. Jag satt där en period efter att jag slutat på golvet. Alla pratade i munnen på varandra. Och det var alltför mycket oväsen. Jag blev väldigt störd av allt runtomkring och hade väldigt svårt att verkligen fokusera. Jag har aldrig förstått varför så många vill sitta på trading-arkader.

Det skulle vara om man behöver finansiell uppbackning, det är ett skäl jag kan förstå.

Hur länge har Du handlat på de finansiella marknaderna?

Jag har handlat i dryga 50 år. Jag är 66 år fyllda och jag var 18 år när jag började handla.

Upplever Du att Du fortfarande utvecklas efter alla dessa år, eller är det mer att Du slipar till små detaljer numera?

Man slutar aldrig att utvecklas som marknadsaktör. Man förändras hela tiden. Man blir bättre med åren. Men jag förändrar aldrig grundprinciperna. Mina grundprinciper har sett likadana ut under väldigt, väldigt lång tid.

Det finns ingen anledning att förändra det som fungerar.

Placerar Du Dina “stoppar” [“stop-loss”-ordrar är automatiska ordrar som syftar till att begränsa eventuella förluster] fysiskt i marknaden, eller är de mer av en mental karaktär?

Jag placerar bara ut stop-loss-ordrar som skyddar mig om något oförutsett händer och marknaden rör sig extremt mycket under mycket kort tid [drop-dead stops]. Men jag placerar inte mina vanliga stopp-loss-ordrar fysiskt i marknaden. Jag vill först se att markaden bevisar för mig att jag har fel. Och jag går inte ur min position förrän marknaden visat mig att jag har fel.

Ibland kan jag dubbla min position när marknaden rör sig mot mig, under förutsättning att marknaden fortfarande beter sig på det sätt jag önskar.

Finns det någon del av Din repertoar Du skulle vilja förbättra?

Jag skulle vilja förbättra min disciplin ytterligare.

Om jag över tiden lyckas ligga på 70 % av min kapacitet vore det bar om jag kunde närma mig 80 % av min kapacitet. Det finns tyvärr ingen möjlighet att ligga nära 100 % av sin kapacitet under några längre tidsperioder.

När vi ändå talar om procentsatser, hur ofta har Du rätt? Hur stor andel vinstaffärer har du? 80 %?

Det är antagligen bättre än så idag.

Och vilken tidsperiod handlar Du på?

Jag är en väldigt kortsiktig marknadsaktör.

Det är en vana jag har fått med mig från mina dagar på börsgolvet. När jag jobbade där brukade det sitta i ryggraden att ta en vinst på två eller kanske tre ticks [en tick är den minsta möjliga värdeförändringen i ett kontrakt]. Och samtidigt var ju kostnaden för att genomföra affären så försumbar. När jag flyttade från golvet och till en början fick betala 20-30 dollar i courtage per affär var det en stor omställning.

Courtagen var betydligt högre då än de är idag.

Så låga courtage är en förutsättning för Ditt handelsintensiva sätt?

Ja det är en mycket viktig faktor.

I viss mån bygger det på att man gör tillräcklig volym. Om man handlar alltför små volymer kommer courtagen efterhand att äta upp dig. Man måste tjäna tillräckligt med pengar på varje affär för att täcka courtaget, täcka eventuella förluster och också få ut en vinst av det hela.

Och i vårt algo-program är courtaget ännu viktigare eftersom datorn genererar en massa affärer hela dagen lång. Man måste ha en tillräcklig volym för att kunna visa en bra vinst efter att man tagit hand om courtaget och ”slippage” [den del av kostnaden som uppkommer av att betala ”spreaden”, skillnaden mellan köp- och säljkurs].

När vi ändå talar om låga transaktionskostnader och algo-system, vad anser Du om HFT [High Frequency Trading]?

Alla marknader har förändrats. Men å andra sidan har marknaden alltid varit I förändring. Jag anser att HFT är helt OK så länge de inte ägnar sig åt front running och så länge det de gör är lagligt. Så länge de inte har en bättre åtkomst till marknaden än vad jag kan få är allt i sin ordning. Så länge jag, och alla andra har samma förutsättningar som HFT-aktörerna har ser jag inga problem med fenomenet. Men det får inte finnas några orättvisa eller otillåtna fördelar.

En del marknadsplatser har givit HFT-aktörerna tydliga fördelar på bekostnad av övriga marknadsaktörer och det är fel.

Det finns exempelvis en hel del fördelar för HFT-aktörerna gentemot andra marknadsaktörer i USA som inte borde vara tillåtna. Jag hoppas att denna typ av företeelser försvinner i framtiden.

Jag tackar Dig ödmjukast för denna exklusiva intervju!

Tack! Jag vill passa på att hälsa alla traders i Sverige och jag ser fram emot att läsa den färdiga intervjun!

Detta är den fjärde artikeln i en serie om sex artiklar, producerad och skriven av Tony Ugrina. Denna artikelserie, som fokuserar på trading, återger vår reportageresa till London, Europas finansiella huvudstad, 20-23 September 2012. 

I nästa artikel i vår reportageserie från London kommer vi att träffa en privat Daytrader verksam i City som bland annat berättar om sin väg från gröngöling till lönsam marknadsaktör, hur det är att försörja sig på sin trading, och hur livet i ett handlarrum kan te sig…

Tony Ugrina
tony@finansielltoberoende.se