Men han har å andra sidan en jämnhet i sin avkastning som är svåröverträffad, och läser orderflödet lika obesvärat som Neo läser ”The Matrix”. Ett fullblodsproffs med färre än femton förlustdagar per år…

Vi kommer att kalla honom för ”Steve”.

Varje morgon sätter han sig på en av Londons många tradingarkader. Och de allra flesta dagar går han därifrån som en vinnare. Han specialiserar sig på att studera orderflödet. Där andra människor bara kan se ett obegripligt flimmer av data kan han urskönja ett mönster. En ögonblicksbild av vad marknaden försöker göra.

Det är den bilden, det ögonblicket, han försörjer sig på!

Han är kring de trettio, har snaggat hår på ”klassiskt” brittiskt manér och är överlag välvårdad. Till en början framstår han som återhållsam och aningen misstänksam, men han släpper garden alltmer under intervjuns gång. Han vill inte vara med på bild eller figurera med sitt namn, och går ytterst motvilligt med på att samtalet spelas in. En gemensam bekant har medlat fram en intervju. En intervju där jag försöker få svar på några av de frågor jag tror att Tradingportalens läsare är intresserade av:

Hur är det att försörja sig på trading? Hur ser vägen från nybörjare till lönsam marknadsaktör ut? Och hur ter sig livet egentligen i ett professionellt handlarrum?

Men det samtal som börjar på ett krystat och motsträvigt vis övergår efterhand till att bli befriande frispråkigt, på gränsen till politiskt inkorrekt. Steve slår mig som oerhört kunnig, vältalig, och mycket uppriktig. Han säger vad han tycker på gott och ont och framstår i grund och botten som en vänlig person, om än med en något lågmäld framtoning.

Häng med oss när vi tar pulsen på en synnerligen jämn marknadsaktör som livnär sig på sin trading.

Häng med och möt Steve…

Tradingresa till  London:

• Del 1: Tradingresa till London…
• Del 2: En titt bakom kulisserna på Londons hemlighetsfulla Trading-arkader…
• Del 3: Möt Lex van Dam – mannen bakom ”Million Dollar Traders”…
• Del 4: Möt Tom Barton – en sann mästare med 50 år av tradingerfarenhet i bagaget!
• Del 5: Möt “Steve” – en Daytrader med färre än femton förlustdagar per år…

Kan Du berätta lite om Din bakgrund. Hur kom det sig att Du blev trader?

Jag har varit intresserad av finansmarknaden under en längre period och har också handlat en del genom åren. Jag trivdes inte riktigt på mitt jobb, och jag ville prova något nytt medan jag fortfarande var tillräckligt ung. En bekant till mig satt på en trading-arkad och jag var fascinerad av det han berättade.

Sitter din vän i samma handlarrum som dig idag?

Nej. Tyvärr gick det inte så bra för honom. Han slutade efter ett tag. Det är många som slutar efter en tid. Det är väldigt svårt att klara sig och många får gå inom ett par månader.

Vad skulle Du säga att det sämsta är med Ditt yrke?

Antagligen att det kan vara oerhört jobbigt rent psykologiskt ibland.

Framför allt under det första året tyckte jag det var tufft. Det finns inga ursäkter. Trading kräver att man drar in sina egna pengar. Man kan inte lura sig själv eller sin omgivning. Antingen drar man in pengarna eller också gör man det inte.

Ett vanligt jobb har en betydligt mer förlåtande atmosfär. På min förra arbetsplats hade vi personer som knappt gjorde något, men de fick sin lön ändå. Trading fungerar inte så. Du drar in pengar, eller också gör du det inte. Och om du inte gör det så måste du fundera på att göra något annat.

Det kan kännas tufft ibland, men det är så verkligheten ser ut.

Vad är det bästa med Ditt yrke?

Att jag själv kan bestämma mina tider. Att jag tjänar bra med pengar och att det inte finns något tak för hur mycket jag potentiellt kan komma att tjäna framöver. Det finns personer som gör det här under ett begränsat antal år, drar in miljoner och sedan drar sig tillbaka, eller bara handlar deltid.

Jag slipper att krusa för någon chef eller göra arbetsuppgifter som jag hatar bara för att någon säger åt mig att göra det. Det är väldig skillnad mot min tid som anställd.

Hur skiljer sig Din nuvarande arbetssituation från tiden då Du var anställd?

Jag tror många traders tycker om att själva bestämma spelreglerna.

Så länge man är lönsam kan man styra över sin egen livssituation. Man slipper olika former av storföretagsfasoner. Man slipper floskler, halvsanningar och politik. Det finns ingen ”corporate bullshit” att genomlida. Mina föräldrar gillade inte att jag gjorde det här valet, inte till att börja med i alla fall. Det finns många i min omgivning som tycker att det jag gör är märkligt och att jag borde skaffa ett ”riktigt jobb”, men som jag ser det är det inte jag som är svarte petter [”the sucker”].

Jag jobbar hellre 10-12 timmar om dagen med min passion under några år, än att slita 8-9 timmar om dagen resten av mitt liv med ett ”riktigt arbete” jag vantrivs med.

De som är bra på det här lever ett liv som många andra bara kan drömma om. Det är den friheten jag och de flesta andra traders jag känner eftersträvar.

Hur länge har du handlat professionellt idag?

Något längre än 3 år om man räknar med inlärningsperioden och simulator [Fiktiv handel i realtid i simulerad marknadsmiljö]. Men det känns som betydligt längre tid.

Vad har Du för handelsstrategi?

Jag vill inte gå in på det på detaljnivå, men generellt sett kan man säga att jag läser orderflödet och anpassar mig efter det. Sedan använder jag mig av den bild som orderflödet förmedlar för att ta position kring viktiga nivåer i diagrammet. Det tar lång tid att lära sig, men när man väl kan det får man en känsla för vad marknaden försöker göra. Man kan också få en förvarning om när en stor rörelse är på väg att starta.

Man utvecklar något av ett sjätte sinne.

Så Du använder Dig av orderflödet i första hand och diagrammen som en form av stöd?

Ja så kan man säga. Jag läser av orderflödet och när det får mig att vilja agera ser jag gärna att marknaden kanske är vid en viktig stöd- eller motståndsnivå, eller kanske en extrempunkt, eller så. Jag vill att allt skall peka åt rätt håll samtidigt. Men ibland kan jag också ta position enbart på flödet.

Orderflödet ger mig signalen att agera, medan diagrammen ger mig information om hur jag skall agera och hur aggressiv jag skall vara. Diagrammen är också bra för att bestämma var det kan vara läge att öka på sin position eller ta sin vinst.

Orderflödet verkar vara centralt för Dig, skulle Du kunna handla bara genom att nyttja det och inget annat?

Antagligen skulle jag vara lönsam även om jag bara använde orderflödet, men det skulle inte var lika jämna resultat som idag. Det skulle vara svårare.

Diagrammen gör att man filtrerar sina affärer på ett bättre sätt. Man väljer bort en del affärer och är mer aggressiv på andra typer av affärer. Jag använder också diagrammen för att se vid vilka nivåer som det kan vara intressant att agera. Orderflödet får mig att ta positionen, medan diagrammet ger mig något mer att ”luta mig mot”. Diagrammen stärker min övertygelse.

Då är det kanske också lättare att våga vara aggressiv.

Skulle Du kunna handla bara med hjälp av diagram?

Det vet jag inte…nej, antagligen inte. Men det behöver inte betyda något. Det finns personer i rummet som det går bra för som nästan enbart tittar på diagram. Det finns många olika stilar och många olika sätt att tjäna pengar. Man måste hitta något som passar en själv och något som man märker fungerar.

Alla sätt som tjänar pengar är bra, det är grundregeln.

Har Ditt sätt att handla påverkats av HFT [High Frequency Trading]?

Nej inte särskilt mycket. Det har alltid funnits mycket ”spoofing” och ”fakes” [ordrar som ej är avsedda att gå till avslut vars primära uppgift är att vilseleda eller manipulera övriga marknadsaktörer] och jag tittar ändå i första hand på avsluten, hur de sker, var de sker, när de sker, och med vilken intensitet de sker. Det kan gå fortare idag, men marknaden är fortfarande densamma. Det finns lägen då jag inte hinner med längre, men å andra sidan upplever jag att man får fler lägen per dag nuförtiden, så det jämnar ut sig.

Jag vet att många stör sig på HFT men det har inte påverkat mig. Jag tror att problemen och fuskandet är mycket större på aktiemarknaden. Sedan kan man ju tycka att de får en gräddfil på alla andras bekostnad, men det har ju att göra med att marknadsplatserna drar in så mycket pengar på deras verksamhet. Börserna tittar åt andra hållet när HFT-firmorna förser sig på de andras bekostnad. Och de som borde reglera det hela fattar ingenting. Det är svårt att reglera något man inte förstår ett smack av. Då är det bättre att låtsas att man följer situationen noga och är beredd att agera om det skulle spåra ur.

Problemet är att när det väl spårar ur igen kommer det att vara för sent.

Du tänker på ”May Flash Crash” [en dag i Maj 2010 då HFT löpte amok och Dow Jones tappade, och återhämtade, 9 % på ett par minuter]?

Bland annat. Det sker ju fortfarande konstiga grejer dagligen.

Jag tror det är något vi får vänja oss vid. Systemet fungerar inte. Det är inte rättvist. Det finns så mycket pengar i det här så jag tror det blir svårt att komma åt problemet. Och börserna tjänar ju på det här så de kommer att göra allt i sin makt för att dölja vad som pågår och fortsätta att skydda robothandeln. Det är så det är och jag tror att det bara är att spela med. Ibland kan man bli riktigt förbannad när man ser något i marknaden som är galet. Men jag tror inte man vinner något på att hetsa upp sig.

Världen är inte alltid rättvis.

Använder Du Dig mycket av ”Market Profile” i Din handel?

Det är ganska vanligt med ”Market Profile” bland de andra [i handlarrummet], men själv tittar jag bara till det lite ibland. Vissa traders känner att de måste ha det. Men en hel del klarar sig också utmärkt utan. Personligen tycker jag att det mesta som ”Market Profile” förmedlar går att läsa sig till i själva diagrammen. ”Market Profile” framställs kanske ibland som mer unikt än det egentligen är. Jag ser det egentligen bara som ett av många verktyg som man kan använda sig av. Men jag vet att vissa tycker det är ett hjälpmedel de knappt kan klara sig utan.

Har Du en åsikt om marknaden när Du kommer in på morgonen, eller försöker Du vara fri från åsikter?

Både och. Å ena sidan vill man vara tillräckligt påläst, och veta var alla stöd och motstånd finns, vilka siffror som kommer och hur de förväntas vara, hur trenden ser ut, om det är något viktigt politiskt möte eller så, och inom vilket ramverk man handlar. Å andra sidan vill man inte låsa fast sig vid en specifik åsikt. Jag försöker ha ett öppet sinne och ”flyta med” marknadens svängningar så mycket som möjligt. En alltför fast åsikt kan ibland hämma förmågan att läsa av och anpassa sig efter marknaden. I slutändan är det alltid marknaden som har rätt, och det är orderflödet som visar vad marknaden vill göra vid varje givet läge.

Svårare än så behöver det inte vara.

Hade du någon mentor?

Inte en mentor direkt, men man har utbyte med vissa andra i rummet. En av killarna som suttit länge har blivit något av ett bollplank åt mig vilket har hjälpt mig. Men han handlar på ett helt annat sätt än mig, så det har egentligen aldrig handlat om utbyte av strategier eller så. Det är mer att det kan vara skönt att ha någon att snacka med om principerna bakom trading, någon som själv varit där och vet vad man snackar om.

Vilka typer av saker brukar ni prata om mer specifikt?

Det kan vara att man berättar lite hur det går, vad man tycker är jobbigt, man kanske berättar om någon jobbig förlustdag eller svårigheten att ta nästa steg i trappan. Den typen av grejer.

Vad menar Du med att ta nästa steg i trappan?

Jag jobbar väldigt mycket med att handla större ”size” [öka positionsvolymen]. Det är en mental process, det sitter i huvudet. De flesta tror att det bara är att öka på, men det finns psykologiska barriärer som tar emot. Man är van vid en viss typ av storlek på sin position och så fort man ökar storleken hamnar man utanför sin bekvämlighetszon. Och när man är utanför sin bekvämlighetszon ökar risken att man blir mer känslomässig och mindre rationell i sitt beslutsfattande. Man blir lättare ”urskakad” ur marknaden. Man drar sig för att ta lägen. Man är inte avslappnad i sin trading helt enkelt.

Det är därför det kan vara svårt att öka volymen på sina ”bet”.

Är det något Du försöker göra gradvis?

Ja precis.

Man försöker hela tiden sätta en fot framför den andra. Jag tittar igenom mitt ”P & L” [Profit & Loss Statement visar nettovinsten] för de senaste månaderna med jämna mellanrum bara för att övertyga mig själv om att det jag gör faktiskt fungerar. Det är ett sätt för mig att stärka självförtroendet och våga bli mer aggressiv. Våga addera ”size” och nå nästa nivå.

Du verkar fokusera mycket på det här. Upplever Du att det är ett av de viktigaste områden Du har att jobba med i din trading?

Jag tror många traders som når upp till en viss nivå känner igen sig i problematiken. Man är lönsam, det man gör fungerar, men man är inte så lönsam som man önskar att man vore, och man är inte så lönsam som man vet att man har potential att vara.

För vissa människor går den här biten av bara farten. Jag är inte en av dem. Jag har alltid varit relativt riskmedveten som person och jag drar mig generellt sett för att lämna min bekvämlighetszon. Det leder till att jag bara i undantagsfall har spektakulära dagar på uppsidan i min handel, men å andra sidan så förlorar jag ytterst sällan och är väldigt jämn.

Det är precis som allt annat här i livet något av en avvägning man får göra.

Vad får Du för råd av Din mentor när ni diskuterar den här frågan?

Han förstår precis vad jag menar, han har varit där själv. Jag tror också att det är en av de allra största skillnaderna mellan en jämn och stabil trader, och en trader som befinner sig på en annan nivå.

Vi har ett par riktigt duktiga killar i rummet som drar in väldigt bra med pengar. Jag tror att en av deras styrkor är att de inte längre handlar för att undvika förluster. De handlar snarare för att maximera sina vinster, och de är beredda att acceptera hanterbara förluster inom ramen för sitt mål.

Och det är just den sidan jag försöker jobba på.

Hur hanterade Din mentor det hela när han stötte på problemet?

Som alla andra. Han försökte öka sin ”size” gradvis. Han såg att det han gjorde fungerade och sakta men säkert vågade han öka sina positioner. Sedan brukar det gå av bara farten om man får med sig ett par fina vinster. Det är lättare att acceptera en ny ”size” om man får ett par vinstaffärer med sig på raken.

Sedan finns det ju flera aspekter av det här med att öka sin positionsstorlek. Dels vill man öka sin positionsstorlek rent generellt. Sedan är det också viktigt att variera sin ”size” i relation till hur bra varje läge är. På varje given dag kanske man bara får några få riktigt bra lägen, situationer då man nästan ”vet” att man kommer att tjäna pengar. Om man lyckas identifiera de lägena och handla mer aggressivt där så blir det bra.

Förmågan att öka sin ”size” när det går bra eller när man får det riktigt fina läget, det som man inte kan torska på.

Hur ser Du på att variera sin ”size” i relation till hur bra det går för tillfället, hur ”het” man är?

Det är väldigt viktigt. Jag har mycket kvar att lära mig där. Jag upplever att det är en av de stora skillnaderna mellan de som har dagar då de drar in 6-siffriga belopp och oss andra. De vågar gå ”all-in” när allt går deras väg och de får de där riktigt fina lägena. Att ta risk är en färdighet, eller kanske en konst.

Och de som är bäst på det här spelet är ruggigt bra på att veta när de skall ta risk.

Jag har nått en nivå där jag är förhållandevis jämn i min trading. Den taktiska delen av det hela har jag lagt åt sidan, nu ägnar jag mer tid och energi åt att försöka utveckla den strategiska sidan mer.

Vad menar Du med den taktiska och den strategiska sidan?

Den taktiska sidan är att jag vet var, när och hur jag kommer att agera under dagens handel. Det är själva tradingen. Den strategiska sidan är mer övergripande målsättningar som jag vill fokusera på. Och att hela tiden utvecklas som trader, och nå nästa nivå.

Vad har Du för målsättningar i Din trading?

Förutom att öka min ”size”, vilket är något jag jobbar med kontinuerligt försöker jag också öka min genomsnittliga vinst. Jag har fortfarande en tendens att släppa lite för tidigt och lämna kvar en del pengar på bordet.

Sedan har vi mitt monetära mål och det är att på ett kontrollerat sätt försöka tjäna ett femsiffrigt belopp netto varje månad.

Är det efter “desk fee”, courtage och profit split som Du försöker tjäna mer än 10 000 pund varje månad? Hur väl lyckas Du med det?

Jag lyckas med det de flesta månader. Ibland går det sämre men sett till genomsnittet lyckas jag med det. Det här yrket erbjuder ju inte direkt en stabil ersättningsnivå, utan resultaten kan variera stort beroende på en rad olika faktorer. Och ibland förlorar man. Det händer. Det viktigaste är att man lyckas uppnå sina mål över tiden, och framför allt att man säkerställer att man aldrig är med om något som kan äventyra hela verksamheten.

Man vill förvisso maximera sin vinst, men framför allt vill man ha total koll på sin nedsida.

Inför den här intervjun fick jag höra att Du var fantastiskt jämn i Din avkastning? Vad tror Du att det beror på?

Om man har en fungerande strategi och man får möjlighet att tillämpa den strategin många gånger under en dag är sannolikheten stor att utfallet av alla affärer sammantaget blir positivt. Säg att man har rätt i sin bedömning i 7 fall av 10 och man gör kanske 100 affärer på en dag. Då bör man i de flesta fall ha tjänat pengar när dagen är över. ”It´s a numbers game”, som man säger.

Hur jämn är Din avkastning? Hur många förlustdagar har Du på ett år i snitt?

Det är svårt att svara på. Jag vet ju inte hur framtiden kommer att se ut. Men jag kanske har en, ibland två förlustdagar per månad. Och då är det ofta inga stora förluster.

Under de senaste två åren har jag kanske haft färre än 15 förlustdagar per år i snitt. Och jag brukar kunna ta tillbaka det jag förlorar förhållandevis snabbt.

Vad kännetecknar Dina förlustdagar?

Jag vet ärligt talat inte. Det finns inget självklart svar.

Ibland beror det på att marknaden beter sig annorlunda än vad som är normalt. Ibland kan man ha dålig disciplin och ta positioner som man inte borde tagit. Man kanske är uttråkad vissa lugna dagar och går in i marknaden för att känna att man gör något vettigt. Man försöker plocka pengar ur marknaden när det inte finns några pengar att plocka. Det är lätt att lockas till att göra idiotiska misstag. Särskilt när man har så pass mycket ”screen time” [tid framför skärmarna] som jag har.

Hur ser Du på förluster då? Hur skall man hantera flera förluster på raken? [”losing streak”]

Jag är själv ganska riskobenägen som person. Jag tror att det har hjälpt mig. Att jag kanske är mer försiktig och selektiv när jag väljer att gå in i marknaden.

Alla inne i handlarrummet hanterar förluster på olika sätt. En del blir väldigt deprimerade av dåliga perioder och har väldigt svårt att hantera den sidan av det hela. Jag tror det viktigaste är att man har någon form av ”broms” som slår in när det börjar gå dåligt. Man kanske skall minska sin ”size” tills man hittar rytmen igen, man kanske skall ta ett ”break” och göra något annat en stund. Ta en promenad, en kaffe eller ett träningspass.

Allt beror på hur stor förlusten är och i vilket sammanhang den sker. Det viktigaste är att man inte bara fortsätter att handla om man vet med sig att förlusterna sätter sig i huvudet på en.

Att handla medan man är på ”tilt” [emotionellt ur balans; pokerterm] blir det aldrig något bra av.

Hur hanterar Du själv Dina förluster?

Jag låter sällan förluster störa mig alltför mycket.

Jag räknar med att jag kommer att ta tillbaka det om jag bara fortsätter arbeta metodiskt. Väldigt ofta när jag hamnar på minus kan jag ge mig själv i uppgift att försöka jobba tillbaka det jag förlorat. Att vissa dagar slutar på minus hör till spelet, det viktiga är att det inte är särskilt många dagar där man förlorar och att man lyckas hålla förlusterna nere på ett minimum.

Jag försöker alltid ta tillbaka mina förluster, en affär i taget. Det handlar om att vara metodisk och envis. En dag där man varit rejält på minus men som slutar ”scratch” eller till och med på svagt plus är en fantastisk ”boost” för självförtroendet och tilltron till den egna förmågan.

Jag känner mig nog aldrig så mentalt stark som de dagar då man lämnar kontoret med en rejäl upphämtning i ryggen. Det får mig att känna att jag styr mitt eget öde, hur stor marknaden än kan te sig ibland.

Ofta tjänar jag också bra med pengar dagen efter en sådan dag.

Har Du någon fördefinierad stopp-loss för dagen som helhet? Någon nivå då Du slutar handla för dagen?

Ja, man måste ha en nivå där man slutar upp och tvingas reflektera.

Men jag tror det är mycket viktigare att ha det när man är ny. Efter hand blir man ganska bra på att hantera sin egen ”money management”, och sitt eget humör, sin egen psykologi. När man är ny tror jag att det fyller en funktion att ha en förutbestämd nivå där man ”slår av terminalen” för dagen. Om inte annat är det en viktig riskkontroll.

Om något inte fungerar kan det vara läge att prova något annat. Men man går inte från att köra framåt till att backa i en handvändning. Man måste stanna bilen först. När man stannat kan man ta sig tid att reflektera och analysera. Man får inte låta det springa iväg.

Det är därför det är viktigt att det finns ett regelsystem som får stopp på det när det börjar gå illa.

Har det hänt Dig att Du fått ”slå av terminalen” på grund av förluster?

Under de här [tre] åren har det hänt vid kanske två, tre olika tillfällen. Det var länge sedan sist. På den tiden hade jag sämre riskkontroll och var också aningen mer het på avtryckarknappen. Jag har blivit bättre på att vara mer disciplinerad.

Jag är mer selektiv idag när jag väljer lägen och jag är framför allt betydligt bättre på att ta förluster.

Vad skulle Du ge för råd till någon som precis skall börja handla professionellt?

Handla bara en marknad till att börja med. Försök lägga undan alla andra saker i ditt liv under en period och fokusera all din kraft till att bli bra på din handel. Välj ett sätt att handla och ett instrument som passar din personlighet. Och lär dig att läsa av orderflödet. Titta på orderflödet i minst tre månader innan du lägger din första affär. Handla gärna i simulator under en tid.

Viktigast är kanske att inte ge upp. Det här yrket är mycket svårare än många inser. För varje person som lyckas finns det 15 som inte lyckas. Jag har sett väldigt många personer komma och gå under de här åren. De flesta klarar inte av det. Visst kan man tjäna mycket om man blir riktigt bra, men det är väldigt svårt att bli riktigt bra. Det tar mycket tid och då är det ändå inte säkert att man lyckas. Det är en tuff bransch.

Det krävs en hel del arbete. Särskilt i början!

Finns det någon särskild tradingbok Du vill rekommendera?

Jag tillhör den skaran som inte tror riktigt mycket på tradingböcker.

Man lär sig inte handla genom att läsa böcker. Man lär sig handla genom att sitta nära marknaden. Det är bättre att lära sig läsa av marknaden i 100 timmar än att läsa 5 eller 10 böcker om marknaden. Många böcker är inte ens särskilt bra. Många av författarna har ofta aldrig handlat själva, eller kan väldigt lite om trading.

Sedan kan man läsa en del ändå för att man tycker att det är roligt och motiverande. Jag håller själv på att läsa den nya ”Market Wizards”-boken av Schwager [Hedge Fund Market WIzards]och jag tycker den och de andra ”Wizards”-böcker är roliga att läsa och motiverande.

Jag läste också Michael Lewis bok ”The Big Short” nyligen och tyckte den var bra.

Vad tycker Du krävs för att bli bra på trading? Vad krävdes av Dig?

Total dedikering. Jag var tvungen att offra väldigt mycket. Det tog tid, energi och medförde en del alternativa kostnader. Jag har jobbat väldigt långa dagar under de senaste åren [med att bli en bättre trader]. Men jag ville verkligen lyckas. Och jag förstod redan i ett tidigt skede att det fanns ett pris att betala för att klara av att livnära sig på det här.

Jag visste att de flesta som försöker misslyckas.

Det verkar lättare än det är. Många smarta människor tror att de kommer att lyckas. Men när man kört ett tag märker man att det finns flera lager av svårigheter att ta sig igenom. Det hjälper att vara smart och en hel del av de som lyckas är väldigt smarta människor, men det krävs många andra färdigheter.

Det är svårt att leva av det, men för den som lyckas är pengarna bra.

Vad menar Du med alternativa kostnader?

Istället för att gå till puben och sådant tillbringade jag många kvällar med att gå igenom dagens affärer, uppdatera diagram, föra statistik och skriva ned iakttagelser. Det har varit värt det, men det var samtidigt väldigt mycket hårt arbete. Det känns skönt att ha gjort allt det arbetet idag.

Det ger mig självförtroende och gör mig mer bekväm i min roll.

Finns det några personliga egenskaper som Du tror är nödvändiga?

Jag tror det viktigaste är att man är dedikerad. Det går före allt annat. Man måste verkligen vilja det här mer än något annat. Annars vet jag inte om personliga egenskaper är så viktiga. De som tenderar att klara sig är ofta disciplinerade, beredda att jobba hårt och klarar av att ta emotionella smällar.

Ju envisare man är desto bättre.

Jag upplever också att många duktiga traders är ödmjuka och kanske också lågmälda. Jag vet inte om de är ödmjuka för att marknaden har gjort dem ödmjuka eller om ödmjuka människor har lättare för att klara av det här yrket.

Sedan vet jag att man säger att intelligens inte har med saken att göra, men jag upplever att smarta människor är överrepresenterade bland de som klarar sig. Smarta och envisa.

Har Du någon kommentar kring de psykologiska och emotionella aspekterna av trading?

Personer som har svårt att lägga band på sina känslor passar sämre som kortsiktiga traders.

De bör antagligen agera med en längre tidshorisont. Själv har jag alltid haft en god disciplin och jag tenderar att vara lugn under press. Sedan finns det två sidor av de emotionella aspekterna. Det är inte bra att vara emotionell i sitt dagliga agerande, samtidigt är det viktigt att man har en stark passion för det här yrket.

Om man skall orka ta sig igenom de smällar som man får ta med jämna mellanrum måste man vara väldigt dedikerad och målinriktad. [Ayrton] Senna är ett bra exempel. Jag gillar Formel 1 väldigt mycket. Det finns en välgjord dokumentär om [Formel 1-föraren] Ayrton Senna. Den är väldigt bra även för de som inte är inbitna Formel 1-fans och den förmedlar vad som krävs för att bli bra på något. Den har ett tragiskt slut, men den fångar vad som krävs för att lyckas som trader på ett fint sätt.

Jag kan rekommendera den starkt.

Hur är livet i en trading-arkad? Hur skiljer det sig från andra arbetsplatser?

Den största skillnaden är nog att det inte är så politiskt korrekt. När jag jobbade på ett större bolag var man alltid noga med att poängtera hur högt i tak det var. Man snackade om ”medbestämmande”, ”människan i fokus”, ”solidaritet” och massa annat. Men när man jobbat där ett tag fattade man att det var mycket ”corporate bullshit” som snurrade. Cheferna sade regelmässigt saker som (man märkte) inte stämde.

Ibland kändes det som om företaget försökte hjärntvätta sin egen personal, och i många fall lyckades de förvånansvärt bra.

Hos oss kanske miljön kan slå över åt andra hållet. Ingen är rädd för att säga vad man tycker. Det kan bli ganska ”grabbig” stämning. Alla vet att man måste tjäna pengar för att överleva. Som trader lever man ett mer intensivt liv. Man lever hela tiden med risken att man när som helst kan förlora förmågan att dra in sina egna pengar. Å andra sidan lever man också med visionen av vilket liv som är möjligt att leva om man bara drar in det man vill dra in.

Jag skulle kanske kalla tonen för cynisk. Som trader måste man sätta sig in i en hel del politik och jag tror att man måste vara lite cynisk för att förstå politik. Och det är ingen som bryr sig om man säger vad man tycker. Om man hör ett fånigt uttalande från NNN [namn på EU-politiker] är det helt ok att kalla honom för en #¥*^”¤ .

Alla vet ju att det sant ändå, så det är ingen mening att knussla med det…

Hur är synen på politiker i rummet, eller i Storbritannien med för den delen? Ni verkar vara negativt inställda?

Jag tror att vår syn är densamma som hos alla andra.

Jag tror de flesta britter ser EU för vad det egentligen är. Det är en samling inkompetenta byråkrater med hög lön, låg skatt och som försöker ta över makten på ett odemokratiskt sätt. Om folk skulle få rösta om det skulle politikerna i Bryssel försvinna. Problemet är att politikerna i Bryssel aldrig skulle låta folket rösta. De är inte intresserade av demokrati eller fria val. De vill bara ha makt. Och mer pengar.

Och de håller på att ta över makten genom att flytta fram sina positioner steg för steg.

Tror Du att de lyckas lösa den europeiska krisen?

Det är politikerna som skapat krisen till att börja med genom att leva på lånade pengar. Nu lovar de att de kan lösa krisen bara de får mer makt och mer pengar. Det är skrattretande. Jag tycker det är skrämmande att denna typ av människor har så pass stor makt.

Skrämmande!

Jag hoppas och tror att vi tar vårt förnuft till fånga och går ur EU. Tanken med projektet var god men EU-politiker går inte att lita på. De vill inte driva igenom det hela för att det är bra för folket, de är bara motiverade av vad som är bra för dem själva.

Det finns en risk att en del som kommer att läsa den här intervjun kanske kommer att uppfatta Dig som något av en cyniker. Har Du någon kommentar till det?

Jag är antagligen en cyniker.

Men jag tror att de som kallas för cyniker i många fall bara vågar säga det som andra människor tänker i det tysta. Jag tror att mina uppfattningar delas av väldigt många människor. Jag tror bara att det inte är socialt accepterat att säga som det är om vissa av de här sakerna. De flesta är betydligt mer diplomatiska eftersom man är rädd för att bli stämplad som besvärlig eller bitter. Man säger inte vad man tycker av oro för hur man skall uppfattas.

Det gäller även mig.

Jag kanske inte hade varit lika frispråkig mot dig om jag vetat att jag skulle hamna i tidningen med bild och allt.

Hur ser relationen ut till dina kollegor? Är ni vänner, konkurrenter, eller både och?

Svårt att säga. Det varierar.

De är både konkurrenter och vänner på en och samma gång. Klimatet är ganska vänskapligt och kollegialt men inte sammetslent. Det är var och en för sig själv. Men samtidigt finns det en känsla av gemenskap och en vilja att hjälpa tradingkamraten vid sin sida såvida det inte går ut över det egna resultatet. Det är en balansgång, och det hela är mycket individuellt.

En del delar gärna med sig av sina kunskaper, metoder och modeller. Andra är betydligt mer tillknäppta. Det finns inga klara regler. Det är upp till var och en att bestämma hur tillgänglig eller avståndstagande man vill vara. Vi umgås också en hel del utanför arbetstid.

Det blir lätt så att man tar en öl tillsammans efter jobbet. Det är ett reko gäng.

Hur mycket handlar Du en typisk arbetsdag?

Jag kan handla allt mellan ett par gånger ända upp till ett par hundra gånger på en dag. Snittet kanske ligger på 80-100 affärer per dag. Men det kan variera oerhört mycket från dag till dag.

Det kan se väldigt olika ut för olika personer. Det finns de som bara gör ett fåtal väl valda affärer per dag. Sedan har Du de som gör tiotusentals affärer per dag och i princip alltid har position i marknaden. Det gäller att hitta något som passar en själv.

Det viktiga är att man tjänar pengar. Hur man tjänar pengarna är inte lika viktigt.

Hur många timmar jobbar Du?

Det är också väldigt individuellt. Det beror på vad marknaden hittar på och hur det går. Man har en enorm frihet såtillvida att man kan komma och gå hur man vill. Så länge man drar in pengar är det aldrig någon som ifrågasätter något eller har några åsikter. Själv försöker jag sitta åtminstone 8 timmar om dagen, men av de 8 timmarna kanske det bara är 3-4 timmar som man verkligen är inne och handlar. Ibland sitter jag betydligt mer och ibland mindre.

Det är mycket dötid också. Då försöker jag antingen gå igenom hur jag handlat, kolla på diagram, snacka lite med någon av killarna, eller så går jag och tränar eller något.

Du lyckas ju dra in mer pengar än jag förmodar att Du kan göra av med. Får man fråga vad Du gör med pengarna?

Jag lever ett väldigt bra liv och kan unna mig de saker jag vill.

Samtidigt lägger jag undan en hel del varje månad. Jag vet inte hur länge det kommer att fortsätta att gå bra och det finns en del av mig som fortfarande tror att jag bara har tur, att det här kan tas ifrån mig vilken dag som helst. Sedan vet man aldrig vad som händer.

Det kan komma nya regleringar, nya skatter eller något annat som gör att det inte går att fortsätta med det här. Och i vilket fall som helst tror jag inte att jag vill fortsätta handla lika intensivt när jag blivit äldre. Det tar på krafterna att vara fokuserad och man blir lätt trött i ögonen, särskilt på dagar när det kommer mycket siffror [statistik skapar volatila och likvida marknader med mycket ”action” i orderflödet].

Vissa dagar känns det som om man har sprungit ett maraton, trots att man suttit i en kontorsstol hela dagen.

Vad ser Du Dig själv göra om 15-20 år?

Oj, det var en bra fråga.

Jag hoppas att jag dragit in tillräckligt mycket för att kunna leva ett liv utan måsten. Jag hoppas att jag har fru och familj och att jag fortfarande handlar lönsamt, men kanske inte lika mycket som idag.

Jag hoppas att jag kan hålla på med tradingen länge, för det här är bland det roligaste jag vet. Ibland är det väldigt jobbigt och väldigt krävande. Men jag skulle inte vilja göra något annat och jag är väldigt glad över att jag än så länge lyckas försörja mig på det här.

Jag hoppas att jag har många år av trading kvar framför mig.

Jag vet att Du tvekade om Du skulle ställa upp på den här intervjun, och jag vill passa på att tacka Dig för den här möjligheten?

Jag hade trevligt. Tack!

Intervjun är över men vi sitter kvar ytterligare ett bra tag. Steve har en hel del vänner som jobbar inom finansbranschen och han berättar om hur tufft klimatet blivit. Krisen i den brittiska finansbranschen verkar tydligt märkbar. Det går inte att undgå att notera de uppgivna kommentarerna när finansdistriktet mot slutet av veckan överger sina flimrande terminaler till förmån för det obligatoriska pubhänget. Då talas det utan omsvep om kärvare tider. De flesta känner någon som fått gå eller sökt sig vidare till alternativa finansmetropoler.

De olycksaliga som tvingats leta upp nya jaktmarker.

De som är kvar har fått se den åtråvärda bonusdelen av sina lönekuvert krympa ihop avsevärt, och många längtar tillbaka till svunna tider då ord som ”rationaliseringar”, ”tillfälliga höginkomstskatter”, ”High Frequency Trading” och EU-regleringar var okända eller perifera begrepp. Tider då London var Europas, och kanske världens, odiskutabla finansiella huvudstad och ingen vågade tala högt om att göra några år i Singapore, Dubai eller Hong Kong.

Den allmänna uppfattningen verkar vara att sötebrödsdagarna är över. Åtminstone för den här gången. Fokus verkar ligga på att stå emot nästa uppsägningsvåg. Att överleva stålbadet tillräckligt länge för att hinna få uppleva de första glimmande solstrålarna mot slutet av den becksvarta tunneln.

Mot slutet av intervjun tar jag fram en gåva. Det är en sedel från Zimbabwe av imponerande valör. 100 triljoner dollar. Ett bevis på vad vidlyftiga centralbanker med välanvända sedelpressar kan åstadkomma.

Det är tänkt som en vänskaplig gest, ett tack för att han ställt upp, trots sin initiala motvilja.

För första gången under intervjuns gång bjuder Steve på ett iögonfallande brett leende. Det känns som om han för ett kort ögonblick sänker garden, släpper in mig i sin värld. Kroppsspråket blir aningen mindre distanserat, samtalet antar en mer uppsluppen inriktning, och under återstoden av vår tid tillsammans känns det stundtals som att sitta och prata med en gammal god vän. Vi byter kontaktuppgifter och bestämmer att vi skall ta en öl tillsammans nästa gång jag är i London.

Det är ett gott betyg.

Och allt som krävdes var 100 triljoner dollar…

Detta är den femte artikeln i en serie om sex artiklar, producerad och skriven av Tony Ugrina. Denna artikelserie, som fokuserar på trading, återger vår reportageresa till London, Europas finansiella huvudstad, 20-23 September 2012. 

I den sjätte och sista artikeln i vår reportageserie från London kommer vi att besöka handlarrummet, tillika huvudkontoret, på världens största CFD-aktör och ta pulsen på deras verksamhet…

Tony Ugrina
tony@finansielltoberoende.se

Att kalla Tom Barton för erfaren är en underdrift!

Som trader har han försörjt sig på sin handel i snart 50 år. I en värld i ständig förändring har han lyckats anpassa sig, överleva och blomstra under en rad olika finansiella tidsåldrar. Han var framgångsrik på börsgolvet, han förblev lönsam när han började handla elektroniskt, och han har under senare år också utvecklat ett ”algo”-system som är kontinuerligt lönsamt.

I en värld full av självutnämnda experter och posörer är Tom Barton det närmaste man kan komma en sann mästare! Han är äkta! Och när jag, Tony Ugrina, skulle kontakta potentiella intervjuoffer inför Tradingportalens resa till London utgjorde han ett självklart val.

Vi träffar Tom Barton (aka Electronic Local) på trevliga Starbucks i Chelsea. Resultatet blir en påtagligt lång intervju som vid det efterföljande redigeringsarbetet måste kortas ned mer än en gång. Det går inte att ta miste på den passion Tom har för trading, jag själv är oförmögen att inte dras med av hans fängslande anekdoter och ”krigshistorier” från golvet, och varje svar han förser mig med leder ofrånkomligt till ett antal följdfrågor.

Som person framstår han som utomordentligt sympatisk, kompetent, ödmjuk och snabbtänkt. Han svarar på mina frågor snabbt, mycket exakt och i bestämt tonläge, och jag föreställer mig mer än en gång under samtalet hur han agerade på börsgolvet.

Häng med på en intervju där vi försöker kondensera 5 decenniers erfarenhet av trading till en lektion i vad man skall göra för att vinna, hur man skall undvika att förlora, och vad som krävs för att lyckas i en värld där många känner sig kallade men endast ett fåtal är utvalda.

Häng med och möt en sann mästare…

Tradingportalen besöker London:

• Del 1: Tradingportalen besöker London…
• Del 2: En titt bakom kulisserna på Londons hemlighetsfulla Trading-arkader…
• Del 3: Möt Lex van Dam – mannen bakom ”Million Dollar Traders”…
• Del 4: Möt Tom Barton – en sann mästare med 50 år av tradingerfarenhet i bagaget!
• Del 5: Möt “Steve” – en Daytrader med färre än femton förlustdagar per år…

Kan Du berätta för oss hur det kom sig att Du valde att jobba med de finansiella marknaderna?

Jag började handla aktivt I samband med att jag pluggade juridik på universitetet. Min första affär gjorde jag i en Australiensisk båttillverkare som hette ”Brooker”. Jag minns att jag köpte 100 eller 200 aktier för 1,20 som jag senare sålde för 1,40 eller 1,50. Jag fick blodad tand och från den dagen var jag fast.

Eftersom affären gick så bra tänkte jag för mig själv; ”Det här var riktigt lätt!”. [Skratt]

Det brukar vanligtvis vara ett dåligt sätt att starta sin karriär som marknadsaktör, genom att plocka upp lite enkla pengar?

Ja, och det var det även för mig. Det är den absolut sämsta starten man kan få. Men jag förlorade å andra sidan en hel del pengar under de kommande åren. Man måste ta en del svidande förluster i det här yrket innan man har ”betalat klart för sin utbildning”.

Det hör till spelet att man förlorar. Under många år var det en cykel. Jag förlorade, och sedan vann jag. Sedan förlorade jag igen, och så började jag återigen vinna. Det gick fram och tillbaka tills jag slutligen lärde mig hur jag skulle agera, och då började jag vinna regelbundet.

Jag har också en bakgrund inom IT, och eftersom jag förstod datorer så gick jag med i en grupp som kallades CompuTrac redan 1979. Gruppen grundades av en kille som hette Tim Slater och det var en av de allra första grupperna för teknisk analys.

Det var där jag lärde mig grunderna i teknisk analys.

Några år senare, 1982, flyttade jag till London från Australien. Anledningen till flytten var att det var tröttsamt för mig att handla på udda tider. De marknader som gick att handla aktivt vid den här tiden var de amerikanska. Det funkade inte i längden att sitta uppe hela nätterna i Australien för att handla USA, så jag flyttade till London istället. Därifrån fortsatte jag initialt att handla S&P 500-terminen, som var värd 250 dollar per punkt.

Man försökte få med sig en vinst motsvarande 2-3 punkter, som vid den tiden ansågs vara en bra rörelse.

Hur såg fortsättningen ut på Din London-vistelse?

Jag gick ner till golvet [börsgolvet LIFFE] en dag för att kolla hur marknadsplatsen fungerade vid öppningsförfarandet. Det var påtagligt tomt, och jag sade till mig själv: ”Det finns inte en chans att det här kommer att fungera”. Det kändes som om de helt enkelt inte visste vad de höll på med. Och det gjorde de inte heller, skulle det visa sig. Jag beslutade mig för att fortsätta handla hemifrån istället.

1985 eller 1986 läste jag en stor artikel i London Times om en kille som hette David Kyte. Han var en ”local” [golvhandlare som handlar för egen räkning] på LIFFE och artikeln beskrev hur framgångsrik han var. Det gjorde mig nyfiken, så jag bestämde mig för att gå ned till golvet ytterligare en gång för att bilda mig en egen uppfattning.

Allt var annorlunda!

LIFFE hade skickat över en grupp till Chicago med uppdraget att lära sig hur de framgångsrika amerikanska börsgolven fungerade. Resultatet blev att man ändrade de brittiska reglerna och man ändrade också en lång rad andra detaljer till det bättre.

Jag bestämde mig för att bli en ”local” [motsvarighet till dagens daytrader].

Jag höll på att handla för egen räkning, som en ”local” fram tills 1991. Sedan bestämde jag mig för att ”flytta en trappa upp” [börja handla elektroniskt]. I samma ögonblick som tyskarna lanserade Eurex förstod jag att de skulle ”erövra världen” och att Londons dagar var räknade. Jag framförde mina åsikter, och jag förespråkade förändringar, men till ingen nytta. Det ironiska är att LIFFE faktiskt hade det allra första elektroniska handlarsystemet. Men de bestämde sig för att bara använda det efter att golvhandeln stängde varje dag.

Så LIFFE tog aldrig chansen, de satsade inte tillräckligt på den elektroniska handeln?

Nej, det gjorde de inte!

Och faktum är att de vid det laget antagligen hade den bästa tekniken för elektronisk handel. Det var ett suveränt system. Problemet var att alla medlemmar tjänade sina pengar på att handla från golvet. Historiskt sett hade en stor del av aktörerna på golvet tjänat sina pengar genom att ”fronta” alla kundordrar [frontrunning innebär att golvaktören exekverar sin egen order innan kundens order läggs och därmed drar nytta av sin position i orderflödet för egen vinning]. Det gällde inte bara London, det var en utbredd företeelse i Chicago med. Orsaken till att det var så populärt är att när man ägnade sig år ”frontrunning” tog man ingen risk [golvaktören hade alltid en kundorder i ”ryggen” att luta sig mot].

Eftersom det här var så pass utbrett och så pass lönsamt som det var, var det kanske ingen större överraskning att de flesta av golvhandlarna ville upprätthålla status quo. När sedan regelverket förändrades och allting annat förändrades var de flesta redan mycket rika.

Det finns flera olika typer av aktörer på börsgolvet. Vad bedrev Du för typ av verksamhet på golvet?

Jag hade två olika medlemskap. Jag var berättigad att handla terminer och jag var också berättigad att agera market maker i optionsmarknaden. Jag hade också två heltidsanställda handlare som agerade för min räkning. En var britt och den andre var holländare. Där hade vi riktigt roliga tider under några år. Det var särskilt lönsamt när Berlinmuren föll. Då fanns det en väldig massa möjligheter att tjäna bra med pengar under en period.

Handlade Du enbart för egen räkning eller agerade Du också någon gång som mäklare?

Jag agerade bara för egen räkning, jag mäklade aldrig. I optioner agerade jag market maker och i terminsmarknaden var jag en traditionell positionstagare [”directional trader” innebär att man försöker ta rygg på marknadens riktning]. I båda de roller jag hade tillförde jag välbehövlig likviditet till marknaden. Det var fantastiska tider. Det kom ett 50-60-tal amerikanska traders från golven i Chicago till London för att handla hos oss eftersom det var så lönsamma förhållanden. Men i samband med att de allra sista amerikanerna kom över hade en stor del av guldruschen redan passerat, och det var återigen svårare att tjäna pengar.

Vid det laget hade redan Eurex startat sin verksamhet och allting höll på att förändras. Kostnaden för att bedriva handel på LIFFE var betydligt högre än vad den var på Eurex. Eftersom det bara kostade en bråkdel att handla på Eurex tog de snart över handeln i Bund-kontraktet [tyskt räntekontrakt som än idag är en av världens mest handlade ränteterminer], och det var förödande för London eftersom Bund-kontraktet länge varit ett av de mest lönsamma affärsområdena på LIFFE.

De övriga kontrakten, såsom Gilt-kontraktet och Short Sterling-kontraktet, hade helt enkelt inte tillräckliga volymer för att verksamheten skulle gå runt på det.

Det tog ett tag för Dig att bli framgångsrik marknadsaktör. Finns det någon särskild händelse som bidrog till att det började gå bättre? Hade Du möjligtvis någon mentor?

Nej jag hade inga mentorer. Och det var också en av de stora svårigheterna på den tiden. Idag kan man hitta mentorer och lära sig saker via internet. Min blogg är ett exempel. Jag får fortfarande e-mail från personer som läst min blogg, anammat mina metoder och utvecklats till kontinuerligt lönsamma marknadsaktörer över tiden. Bloggen startade i samband med att jag skulle lära min dotter Kiki att handla. Det fanns egentligen inga andra planer kring den. Men efterhand fick den ett eget liv och växte sig stor.

Jag blev väldigt förvånad.

Min andra dotter höll i samband med detta på att lämna sitt dåvarande arbete och ville starta någon form av verksamhet med mig. Jag hjälpte henne genom att starta ett bolag och hon började sälja en kurs baserad på mitt sätt att handla. Jag fortsatte att skriva om min metod helt gratis på bloggen, men det fanns en grupp människor som ville gå kursen ändå. Jag tyckte det var väldigt roligt för jag fick då en möjlighet att interagera med andra människor. När man skriver en blogg kan det ibland kännas som om att sitta i ett mörkt rum utan någon egentlig kontakt med sin omvärld. Ibland får man några enstaka kommentarer och ibland kontaktar någon Dig för att tacka för hjälpen, men mycket mer än så blir det aldrig.

Jag startade också nyligen en optionsblogg. Orsaken till att jag börjat handla mer optioner än tidigare är helt enkelt att jag blivit äldre, jag är 66 år gammal. Jag behöver ta det lite lugnare emellanåt. Jag daytradar fortfarande varje morgon.

I morse var jag klar med min handel 10.30. [Vårt möte sker 11.00 på Starbucks i Chelsea].

Vilket kontrakt handlade Du idag?

Jag handlade [tyska] DAX-terminen. Den RÖR SIG! [Skratt] Skämt åsido så har förlorade jag en hel del pengar i DAX-terminen initialt.

Det kostade mig en hel del pengar att lära mig att handla den.

Det är ett av de svåraste och mest krävande kontrakten att handla.

Det är DET svåraste instrumentet!

Det finns inget annat som kommer i närheten!

Och när ”The Flipper” [Paul Rotter- en legendarisk marknadsaktör som påverkade pyskologin i orderbokeni tyska index- och ränteterminer genom att lägga upp stora ordrar på ena sidan för att sedan ”flippa” sin order till den andra sidan] handlade DAX-terminen var det ännu svårare. Han gjorde verkligen livet svårt för oss andra. Men jag tror inte att han handlar DAX-terminen längre.

Hur har det gått för Kiki, Din dotter som Du lärde att handla? Tjänar hon pengar på sin handel, och har hon blivit biten av trading?

Det har gått väldigt bra för henne.

Men hon älskar inte att handla. Hon handlar för att tjäna pengar, snarare än att hon har någon passion för det. Hon har så många andra intressen i sitt liv, bland annat är hon mycket fascinerad av Japan och dess kultur. Trading är för henne bara ett sätt att tjäna pengar för att kunna lägga tid på de saker hon egentligen vill göra.

Hon har en bakgrund inom IT och hon använde sig av Din metodik för att bygga ett algo-system som Ni kallar för “Flo-bot”. Vad jag förstår så handlar ”Flo-bot” helt automatiserat?

Det stämmer. Hon använder sig av “Flo-bot” enbart för att tjäna pengar. Hon har ett liv.

Jag själv har egentligen inget liv. [skratt]

Att bli riktigt bra på något kräver en hel del hart arbete och tid. Är det viktigt att man har sin partners support på sin resa mot framgångrik marknadsaktör?

Det är oerhört viktigt.

Som trader behöver man känna stöd av sin respektive, annars kan det bli tufft. Man kommer att få uppleva jobbiga dagar. I början går man igenom en process av lärande och då kommer man i regel att förlora pengar. Man behöver då en respektive som stödjer dig och förstår att det enda sättet att lära sig att handla är genom att satsa riktiga pengar i marknaden, inte genom att ”pappershandla” [”Paper trading” är att handla för fiktiva pengar]. Det ger ofta en missvisande bild av handelsresultatet eftersom de emotionella aspekterna av ditt agerande inte är en faktor i ekvationen.]

Man måste lära sig med riktiga pengar. Och det blir emotionellt mycket svårt att hantera om man inte lyckas tjäna några pengar. Om man förlorar kontinuerligt känns det väldigt tufft.

Samtidigt har jag lärt upp traders som har handlat strålande i sin ”papperstrading” för att sedan misslyckas kapitalt så fort de började handla med riktiga pengar. En del personer är fantastiska traders med fiktiva pengar. De kan marknaden och dess svängningar utan och innan och lyckas utomordentligt bra så länge de handlar SIM [SIM är en simulerad miljö, där man handlar marknaden med fiktiva pengar].

Det rör sig om personer som man kan diskutera de mest intrikata marknadsidéer med, personer med djup kunskap. Problemet i många fall är att de måste tjäna pengar. De har ofta en familj att försörja och de kämpar för sin överlevnad.

Har de svårigheter att “trycka på avtryckaren” och ta en position när läget uppkommer?

Nej egentligen inte. De flesta tenderar helt enkelt att ta sina vinster i ett för tidigt skede.

Matematiken bakom deras trading är inte sund. Det finns tre variabler att ta hänsyn till; hur ofta man vinner [win rate], storleken på genomsnittlig vinst [average profit], och storleken på genomsnittlig förlust [average loss]. Dessa tre variabler måste samverka på ett vettigt sätt. Matematiken kring dessa tre variabler måste gå ihop, annars går inte din trading ihop.

Sedan är det också så att en del personer handlar dåligt när de vet med sig att de måste tjäna pengar, men blir lönsamma i sin handel så fort de återigen börjar arbeta och handlar vid sidan av.

Så när man måste vinna, kan man inte vinna. Men så fort pressen släpper går det bättre. Som det gamla tradingordspråket ”Scared money never wins”?

Exakt! Precis så.

Jag har stött på personer som kan allt som finns att kunna om finansmarknaden. De har en enorm kunskap om varje liten nyans och de handlar väldigt bra i simulator. Men sedan öppnar de en depå och börjar köra ”live” [med riktiga pengar] och magin tar slut. De bär ofta på en enorm rädsla att om de förlorar sina pengar kommer de inte att kunna fortsätta att handla.

Rädslan att förlora är ofta ett av de allra största hindren att hantera för en aspirerande marknadsaktör.

Det gäller särskilt i de fall då man startar med ett förhållandevis blygsamt finansiellt kapital. Pressen på dessa aktörer blir mycket hög.

Hur hanterar man detta dilemma? Hur hanterar man rädslan för att spela spelet, rädslan för att ”trycka på avtryckaren”, rädslan att förlora?

Man måste testa sin plan bakåt i tiden med datorns hjälp och försäkra sig om att den fungerar.

Man måste upprätta en komplett handelsplan baserat kring dessa tester. Din handlingsplan måste vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt detaljerad. När du är nöjd med att ha testat din plan bakåt i tiden med datorns hjälp måste du testa den framåt i tiden genom att handla den i en simulator under lång tid med ett begränsat antal kontrakt.

Såvida du inte genomför alla dessa steg har du egentligen ingenting att komma med.

Du bör dessutom öva din metod mycket, mycket långsamt. Det låter konstigt, men det bidrar definitivt till processen. Första gången jag hörde talas om detta koncept var jag mycket skeptisk. Men jag har provat det i praktiken och sett att det verkligen fungerar.

Kan Du förklara vad Du menar när Du säger att man måste öva väldigt långsamt?

Ett bar sätt att göra det på är att titta på en inspelning av en marknadssession. De flesta som tittar på en sådan inspelning tenderar att spela den i normal hastighet eller till och med i en snabbare hastighet. Man vill helt enkelt ha det överstökat och tycker att det inte händer tillräckligt mycket.

Men man bör också spela upp det i ”slow motion”. När du spelar upp det i ett långsammare tempo kommer du att lägga märke till så många fler detaljer. Man bör spela upp diagrammet långsamt, stapel för stapel, och man bör dessutom ta en paus med jämna mellanrum för att reflektera över vad marknaden gör.

På det här sättet får man en känsla för hur marknaden utvecklas. Det är i realiteten själva motsatsen till det många aktörer gör. När man går igenom dagens handel brukar de flesta aktörer vilja att det skall gå fort. Man orkar inte sitta där en hel dag. Det skall gå undan. Men det är fel sätt. Man måste låta det ta tid. Man måste låta marknaden hinna berätta sin historia.

Idag kan jag relativt omgående se vad markaden försöker göra, mycket tack vare dessa övningar som jag gjorde I ett tidigare skede av min karriär.

Du berör ett mycket intressant ämne; vilken roll spelar egentligen intuitionen för en trader? Särskilt då en erfaren trader? Och är trading en vetenskap eller en konstart?

Jag är antagligen den person I världen som hade allra minst talang för trading när jag startade.

Jag var tvungen att lära mig allting från grunden, och fick ingenting gratis. Det finns ett fåtal individer, kanske en på tusen eller ännu färre, som bara vet hur man gör rent intuitivt. De kan inte riktigt förklara hur de gör, de bara kan.

Jag är absolut inte en av dessa individer.

Jag var tvungen att lära mig själv varenda liten detalj. Och det enda sättet att lära sig hur man gör det är att utveckla en struktur. Och den struktur jag utvecklade baserades på att identifiera trendens riktning och sedan handla rekylen i trendens riktning. Men strukturen har en central roll i det hela. Strukturen gör att man vet var man befinner sig i förhållande till marknadens värde.

Om man inte har en struktur, vet du inte heller var du befinner dig. En intuitiv aktör, en person som är född till att handla behöver inte detta hjälpmedel. De bara vet, de känner marknaden. Ungefär som vissa musiker som bara kan sätta sig vid ett piano och vet hur de skall spela på det utan någon egentlig vägledning. Om man har den typen av gåva går det att klara sig utan struktur.

Men jag har bara träffat en, eller kanske två traders i hela mitt yrkesverksamma liv som hade den typen av gåva.

Ofta är det också svårt att veta om en person har en gåva. Man kan se den sidan hos en nybörjare, men många gånger har jag stått axel mot axel med personer som handlat i över ett decennium och då är det svårt att veta hur stor del av deras repertoar som är inlärd och om de eventuellt hade en talang för det när de startade.

Jag vet också personer som har tagit 20-30 år på sig att lära sig att bli lönsamma i sin trading.

Du har lärt manga aspirerande traders att bli framgångsika under din tid som marknadsaktör. Brukar Du kunna se i ett tidigt skede om någon kommer att lyckas som trader?

Nej, jag kan däremot ofta se tidigt om det är sannolikt att någon inte kommer att lyckas i sin trading.

Det har oftast att göra med otålighet, dålig disciplin, eller för lite initialt kapital att handla för. En del personer kan klara sig trots att de har ett blygsamt kapital om de andra två faktorerna är på plats; alltså om de har tålmodighet och disciplin. En förutsättning är då att de inte behöver livnära sig på sin handel.

Så fort man måste livnära sig på sin handel blir saker och ting betydligt svårare, särskilt då om man har ett begränsat kapital att arbeta med.

Vad menar Du när Du säger att det är viktigt att vara tålmodig?

Man måste ha tålamodet att hålla sig till sin handelsplan, att bara utföra de affärer som följer planen.

Att fatta sina beslut i stridens hetta är alltför svårt. Man måste ha bestämt sig innan hur, var, och varför man skall agera. Innan dagens handel börjar bör man redan veta ”vad vill marknaden göra idag” och ”i vilka lägen vill jag handla”?

Man kan inte vänta på att marknaden skall börja dra iväg och då börja fundera “vad skall jag göra nu?”. Då är det redan för sent.

Man kan inte fatta rationella beslut i stridens hetta. Om man försöker sig på det kommer man att fatta felaktiga beslut. Jag vet i alla fall att jag brukar fatta felaktiga beslut i sådana fall. Det händer ibland även efter alla dessa år. Och varje gång jag agerar impulsivt i stridens hetta brukar jag förlora pengar.

Om man förlorar sitt fokus och sin disciplin, så kommer din trading att vara dålig.

Man måste fokusera. Man måste förbli disciplinerad. Man MÅSTE följa sin handelsplan. Och man måste göra sin handelsplan så pass detaljerad att någon annan kan plocka upp en kopia av den och säga ”Ok, jag vet precis hur han kommer att agera i det här läget…”. Om din handlingsplan inte är tillräckligt detaljerad så har du inte täckt in alla eventualiteter.

Du har inte svarat i detalj på de viktiga frågorna såsom ”var skall jag ta position?”, ”när skall jag ta position?”, och ”varför tar jag min position i det läget?”.

Har Du alltid varit passionerad för trading eller är det något som växt fram genom åren?

Jag var passionerad sedan dag ett!

Jag såg möjligheterna redan från första början. Den livsstil som lönsam trading medför är utan tvekan världens i särklass bästa livsstil. Vi [Tom och hans familj] har ett fantastiskt liv. Vi reser mycket. Det finns ingen annan affärsverksamhet som tillåter en lika fantastisk livsstil som lönsam trading gör.

Man har en otrolig frihet att forma sitt liv.

Problemet är att när man för första gången tittar på ett diagram ser allt så enkelt ut. Man tycker att det ser busenkelt ut att tjäna pengar på det här yrket. Man tänker sig att man kommer att lära sig det hela väldigt snabbt och sedan bara räkna pengar och göra vad man vill.

Och jag tror att det är just denna dröm som i slutändan driver de flesta att prova sin lycka i den här branschen.

Vissa människor gillar själva handlandet I sig, när de väl satt igång. De flesta människor gillar den biten, förutom när de har förlorar pengar för då blir smärtan olidlig för många. Jag har känt människor som gått hem efter en tuff förlustdag, kurat ihop sig som spädbarn på sin säng, och önskat att de skulle dö.

Vissa personer klarar inte smärtan av att förlora, medan andra personer ser förlusterna som misstag man gör längs vägen mot sitt slutmål.

Pete Steidlmeyer [skaparen av Market Profile], som är en utomordentligt smart herre, brukade sitta och arbeta frenetiskt i ett litet rum han hade runt hörnet till Chicago-börsen. Varje kväll satt han i sitt lilla rum och gick igenom alla sina affärer, begrundade marknadens svängningar, och grunnade på vad som fungerade och vad som inte fungerade. Han lade ner ett enormt arbete innan han slutligen lärde sig vad han skulle göra för att vinna och hur han skulle undvika att förlora.

Det är den typen av extrem målmedvetenhet som krävs för att lyckas!

Det finns många som tror att de skall kunna livnära sig på trading utan någon egentlig träning eller uppoffring. Men precis som med de flesta andra professioner märker man snart att det tar många år att lära sig bra, och att det tar ännu längre tid att bli riktigt bra på det.

Varför skulle trading skilja sig från något annat yrke eller färdighet?

Vi har talat om smärtan som förluster medför. Hur hanterar Du förlustperioder [”losing streaks”]?

Jag tror att alla människor är olika.

Jag vet faktiskt inte svaret på din fråga. För mig personligen handlar det nog om att jag alltid försöker vara en optimist. För mig är alltid glaset halvfullt, snarare än halvtomt. Man måste tro innerst inne att man kommer att lyckas. Om man har den tilltron till sig själv kommer allt att lösa sig. Men det är viktigt att denna tilltro på dig själv är rationell.

Din tilltro till dig själv måste bygga på din villighet och förmåga att göra allt det nödvändiga arbetet för att lyckas.

Så det är det faktum att Du har en genomarbetad statistiskt säkerställd och detaljerad handlingsplan som gör att Du tror på Din förmåga att lyckas I Din trading?

Ja, precis så är det. Och jag har märkt i mitt liv att ju hårdare jag jobbar desto mer tur tenderar jag att ha. Jag tror förutsättningslöst på hårt arbete.

För mig är det hela hemligheten.

”Open outcry” [handel på börsgolvet med handsignaler och rop] kan te sig skrämmande för många som precis skall börja handla på golvet. Var Du nervös när Du ställde Dig på golvet för första gången?

Nej inte alls. Jag älskade det.

Man fick en hel del träning I början med examinationer som säkerställde att man kunde alla handsignaler och alla sådana finesser. Sedan var det också så att jag var i fyrtioårsåldern medan de flesta andra på golvet var tjugo till trettio år gamla. På ett sätt antar jag att det gynnade mig att vara lite äldre eftersom de flesta såg sig som yngre och smartare än mig.

Jag minns än idag den första gången jag handlade 100 kontrakt.

Man börjar alltid med att handla ettor och tvåor [1 eller 2 kontrakt per affär] och i takt med att man blir varm i kläderna och självförtroendet ökar börjar man ta mer ”size” [fler kontrakt].

Jag minns dagen jag köpte 100 kontrakt för första gången som om det vore igår. Jag stod på golvet där man handlade Bund-kontraktet [tyskt extremt likvitt räntekontrakt]. Det var massor med oväsen och alla skrek i munnen på varandra. Plötsligt hörde jag hur någon skrek ”hundra på 21”. Jag skrek ”Taget!” [Tom gör en snabb handrörelse] och hela börsgolvet började att fira mig och hurra. De visste om att det var min första riktigt stora affär.

Alla visste allt om de andra på golvet eftersom man följde varandra på så nära håll varenda dag.

Hur hanterar man rädslan som följer med att öka storleken på sina positioner, sin “size”?

Man kommer över rädslan genom att tjäna pengar…

Man går aldrig från 1 till 100 kontrakt över en natt. Man går från att handla 1 till att handla 5 kontrakt och sedan börjar man handla 10 kontrakt. Innan jag handlade mina 100 första kontrakt var den största position jag någonsin tagit 50 kontrakt.

När man ser det i det sammanhanget är det inte ett lika stort steg som det kan verka. Att ta steget från 1 till 2 kontrakt är inte så svårt. Man bara dubblar sin positionsstorlek. Samma sak gäller när man tar steget från 2 till 4 kontrakt. Det är så man måste se på det.

Man måste öka på gradvis i små steg!

Skulle Du avråda någon från att bli trader? Jag vet att Du avrådde Din andra dotter från att börja handla på de finansiella markmaderna?

Jag avrådde min andra dotter från att handla eftersom jag upplever att hon inte passar för yrket. Om hon hade haft en riktigt jobbig förlustdag hade hon haft mycket svårt att hantera det.

Du menar att olika människor passar olika bra för trading, baserat på deras personlighet?

Det stämmer. Om man tar sina förluster personligt och har svårt att hantera att man med jämna mellanrum kommer att ha fel är man mindre väl lämpad att bli trader.

Människor som känner sig mindre värda om de gör ett misstag passar inte som traders.

Det är viktigt att förstå att man kan förlora en hel del pengar till och med om man gjort allting helt rätt. Allt som krävs är att det kommer en marknadsaktör med stor volym som tar en rakt motsatt position mot vad du gjort. Då står du där med en bra affär som följer din plan, men som ändå leder till en förlust.

Man vet aldrig när det dyker upp stor volym i motsatt riktning till din position. Det är en del av spelet. Allt man kan göra är att lära sig att spela på sannolikheterna, man kan inte stirra sig blind på en enda enskild affär. Om du vet att du kommer att tjäna pengar i 80 % av fallen så vet du också att du kommer att förlora pengar i 20 % av fallen.

Problemet är att du aldrig på förhand kan veta när de 20 % av förlusterna kommer att uppenbara sig. Man vet inte i vilken ordning vinster och förluster kommer att komma. Kanske får du 8 vinnare och sedan 2 förluster, eller så får du 20 förluster på raken och sedan 80 vinstaffärer i följd. Det är detta som är en av de stora utmaningarna med trading.

Det är just därför som det är så viktigt att följa sin handlingsplan, så att man vet att matematiken bakom det man gör går att räkna hem.

Vad har Du lärt Dig av att driva Din blogg?

Massor!

Det har varit en fantastisk upplevelse. Det har hjälpt mig mycket i min handel. Min disciplin har blivit ännu bättre. Det har fått mig att tänka i nya banor eftersom alla de människor jag pratat med har en annorlunda bakgrund och annorlunda synpunkter. Och de frågor som folk ställer har fått mig att tänka igenom saker ur många olika perspektiv.

Jag kan absolut säga att det varit ”tvåvägstrafik”; jag har lärt mig av att skriva bloggen likväl som läsarna har lärt sig något av att läsa den.

Kanske förbättrade skrivandet av bloggen Din struktur ännu mer?

Jag tror att min struktur förbättrades kontinuerligt. När man förklarar samma sak på så oändligt många olika sätt tvingas man också förbättra sin struktur ytterligare. Människor lär sig på så många olika sätt, och det krävs en detaljerad struktur på plats för att tillgodose alla.

Om man bortser från indikatorer och modeller, finns det något annat sätt att ta reda på vilken typ av marknadsdag man kan vänta sig?

Man slår på Tv:n och lyssnar på vad människor säger om läget.

Man kan ofta höra mellan raderna om de är ”bullish” [tror på uppgång] eller ”bearish” [tror på nedgång] och det utgör ofta en bra bakgrundsinformation inför dagen. Det förser dig med en känsla för hur ”atmosfären” på marknaden är. Ungefär som när man går på en fotbollsmatch och känner hur matchen böljar fram och tillbaka via reaktionerna från läktaren.

Det ger en känsla av vad som pågår på planen.

Man lyssnar inte på detaljerna, bara på humörsvängningarna, och vad som gäller för dagen. När allt är nattsvart och alla nyheter känns dåliga, kan man ofta sluta sig till på förhand att det kommer att bli en ordentlig dag nedåt på grund av den deppiga ”atmosfären”.

Många som tar steget från börsgolvet till den elektroniska arenan saknar den bakgrundinformation som stämningarna på börsgolvet gav dem. Kände Du på samma sätt och hur hanterade Du det i så fall?

Det var den absolut svåraste biten av den omställning som jag var tvungen att genomgå!

Jag var tvungen att hitta nya sätt att identifiera den underliggande trenden och att hålla reda på hur momentum för marknaden såg ut. När man stod på golvet VAR MAN marknaden. Man kunde helt enkelt känna vad som pågick. Det var självklart. Jag har inte längre den information att tillgå som jag fick av att se mäklarna på golvet vända handflatorna inåt [indikerar att de är köpare] eller utåt [indikerar att de är säljare].

Man visste inte längre instinktivt om det var köptryck eller säljtryck som dominerade så man var tvungen att hitta sätt att ersätta den informationen.

Så jag skapade en struktur som utgjorde ett substitut till den atmosfär jag var van vid. Det var det enda jag kunde göra, och det visade sig fungera i slutändan.

Du har skrivit om vikten av att vara “consistently profitable” [kontinuerligt lönsam]. Kan Du förklara vad Du menar med det?

Det betyder I korthet att man måste tjäna pengar under åtminstone 80-90% av alla dagar. Kanske till och med mer än så. Om jag har en förlustdag blir jag väldigt, väldigt irriterad över det.

Det händer väldigt sällan nu för tiden.

Det finns en hel del erfarna aktörer som handlar på kort sikt som knappt har förlustdagar över huvud taget i sin daytrading?

Det stämmer.

Men det beror också lite på vilken stil man har. Om man är skicklig, gör många affärer och tar relativt små vinster varje gång så kommer man inte att ha särskilt många förlustdagar.

Hur tar Du Dina vinster?

Om man köper en botten och säljer en topp kan man alltid hitta nya möjligheter att kliva på igen vid nästa botten. Anledningen till att jag resonerar så är att jag än idag tycker det är svårt är att stanna kvar i affären. Jag vill alltid ta den där vinsten, det är antagligen något som sitter I från mina dagar på golvet. Jag tycker också det varit vettigt att ta vinster med tanke på hur marknaden har betett sig på sistone. De senaste åren har bjudit på svåra marknader. Därför tror jag det är en bra strategi att ta sin vinst när den är där och istället leta efter nästa läge att kliva på tåget igen.

Det värsta som kan hända dig är att du tar din vinst något tidigt, och måste vänta på att nästa läge uppenbara sig.

Men det finns tillfällen då Du också stannar längre I en affär?

Ja, men då måste jag få det konfirmerat att marknaden trendar starkt. Man kan stanna längre i affären om marknaden ger dig en anledning till att stanna längre.

Hur ser förberedelserna inför en typisk handelsdag ut för Dig?

Nuförtiden går det väldigt fort.

När jag handlar från Europa [Tom lever och har bostäder i ett flertal länder] är det första jag tittar på när jag slår på mina datorer på morgonen hur e-minin [S&P 500 e-minis handlas 24 timmar om dygnet] har handlats över natten i Asien. Hade jag varit i USA hade jag istället tittat på hur e-minin handlats i Europa. Jag försöker få en känsla för om marknaden är stark eller svag. Jag tittar på gårdagens Market Profile och hittar viktiga stöd och motstånd för dagens handel och sedan är jag klar.

Det tar mig bara 10 minuter att förbereda mig inför dagens handel nuförtiden.

Du förefaller vara väldigt blygsam och ödmjuk. Tror Du att det är egenskaper som är viktiga i trading?

Jag tror att de människor som är framgångsrika också har en tendens att vara ödmjuka.

Man kan kosta på sig att vara ödmjuk för man har inget man känner att man behöver bevisa. Jag är ganska enkel som person. I min blogg berättar jag allt för mina besökare. Jag försöker inte dölja något. Jag är den jag utger mig för att vara.

Det finns många människor i den här branschen som inte är framgångsrika, men som är måna om att verka framgångsrika. Det finns också en hel industri av människor som säljer saker till de människor som vill lära sig mer om trading. Flera av dessa människor är egentligen inte vad de utger sig för att vara. Jag tror det är en företeelse som finns överallt i världen idag. Det finns en hel del oseriösa aktörer som försöker plocka dig på pengar med jämna mellanrum, men det är viktigt att vara tillräckligt smart för att undvika bluffarna. Det är inte alltid man lyckas med det, men det hör till livet.

Vi lever inte våra liv på det sättet.

Det mesta av vad bloggen har genererat har gått till välgörenhet. Och enda syftet till att jag över huvud taget valde att kommersialisera bloggen under en tidsperiod var att min andra dotter Candace behövde ett nytt jobb. Hon behöver inte pengarna längre så aktiviteten på bloggen har blivit avsevärt mycket mindre.

Men på den tiden hon behövde en ny inkomst höll vi en del utbildningar och arrangemang som hon ansvarade för.

I dagsläget har aktiviteten minskat påtagligt och vi tjänar väldigt lite pengar på bloggen numera. Vi har kvar bloggen dock, och vi är glada att det finns så många som har uppskattat den under de tre år den existerat.

Kan vi tala lite om tradingpsykologi, eftersom det utgör ett viktigt område?

Det jag kan säga om det är: disciplin, disciplin, disciplin.

Och handlingsplan, handlingsplan, handlingsplan.

Det är så grundläggande saker det handlar om i slutändan. Jag upprepar det om och om igen. Jag vet att de flesta tycker det är gammal skåpmat och knappt orkar lyssna på det längre, men det är helt enkelt så vansinnigt viktigt.

Jag vet också att en hel del personer när de hör talas om det med jämna mellanrum vägrar tro att det kan vara hela hemligheten. Disciplin, handlingsplan och datortester. Om man testar en strategi med datorns hjälp kommer man att veta med säkerhet om och hur den fungerar. Det här är inte någon religion, där det räcker att man tror på något.

Man måste veta!

Och det finns bara ett enda bra sätt att veta. Det är att testa din strategi bakåt i tiden, noggrant med datorns hjälp.

Händer det fortfarande att Du känner rädsla eller girighet när Du handlar idag?

Jag är aldrig rädd nuförtiden eftersom jag har tillräckligt med pengar för att inte behöva oroa mig.

Jag känner girighet med jämna mellanrum. Vi är trots allt alla giriga från tid till annan, i grund och botten vill vi alla ha mer. Och ibland händer det att jag tappar min disciplin. När det händer får jag ofta en rejäl spark [på ett otrevligt ställe] från marknadens sida.

Och det är som det skall vara.

Pete Steidlmeyer brukade alltid säga till mig att ingen marknadsaktör kan agera på 100 % av sin förmåga hela tiden. Om man lyckas att bibehålla bara 70 % av sin effektivitet är det väldigt bra. Han berättade det för mig första gången redan 1986, men det tog mig ytterligare 12 år innan jag förstod vad han egentligen menade och hur rätt han hade.

Man måste veta när man skall handla, och man måste framför allt veta när man skall avstå från att handla.

Har Du alltid varit bra på att kontrollera dina känslor och agera disciplinerat eller hard et varit en process som vuxit fram over tiden?

Jag har förfinat det över tiden…

När man är ny som marknadsaktör är det svårt att kontrollera den sidan eftersom man i de flesta fall påverkas (negativt) av två faktorer: avsaknaden av kunskap och avsaknaden av tillräckligt kapital. Avsaknaden av kunskap har i de flesta fall att göra med att man saknar en handelsstrategi som är statistiskt säkerställd. Sedan har vi problemet med avsaknaden av pengar. Det är bekymmersamt. Det är svårt att hantera den biten. Man blir av med den bördan helt och hållet först när eventuella förluster inte längre har någon påverkan på ens livsstil.

När dina förluster inte längre påverkar din livsstil har man uppnått något stort!

Jag minns en en dag, när jag fortfarande handlade på börsgolvet, och hade en stor position I optioner. Den gick emot mig och jag förlorade 125 000 brittiska pund [drygt 1 350 000 SEK] på en enda dag. Det var den största förlust jag hade haft på en dag, fram till dess. Jag höll en utestående position på 1,5 miljoner pund i optioner och smällen jag tog gjorde mig vingklippt.

De 125 000 pund jag förlorade den dagen var en betydande del av mitt tradingkapital på den tiden.

Jag stängde ned hela min position under resten av dagen. Det var en enorm förlust. Men jag vägrade att ge mig och jag tvingade mig att fortsätta att handla. Tre månader senare hade jag tjänat tillbaka de pengar jag förlorat. Man måste ha förmågan och självförtroendet att komma tillbaka på det sättet. Enda sättet att skaffa sig den förmågan är att veta innerst inne att det du gör verkligen fungerar.

Och enda sättet att veta att det du gör verkligen fungerar är att ha en handlingsplan som du har testat minutiöst bakåt i tiden, och disciplin att tillämpa denna handlingsplan till punkt och pricka.

Var det en av vändpunkterna I Din karriär, när Du lyckades bevisa för Dig själv att Du hade förmågan att komma tillbaka när Du varit nere för räkning?

Det var utan tvekan en av de händelser som formade mig. Men det var inte den enda händelsen.

Det fanns en mängd händelser som formade mig, och som påminde om den incidenten. Saker och ting kan hända mycket snabbt på de finansiella marknaderna. Med jämna mellanrum får vi uppleva ”black swan”-events [oväntade och osannolika händelser som tar alla med överraskning], och det gäller att veta att du kommer att lyckas överleva de ”svarta svanar” som lurar där ute.

Och det är just av den anledningen som det är så viktigt att aldrig ta en position som kan innebära ”game over” för dig som marknadsaktör.

Har Du någon gång arbetat med Dig själv för att bli en bättre marknadsaktör?

Nej det har jag aldrig gjort.

Det är möjligt att jag har gjort det på en undermedveten nivå, men aldrig medvetet. Däremot har jag lagt mycket tid på att förstå vad det är jag gör. Jag har insett att jag som människa utgör den svagaste länken i kedjan. Men jag tror hårt på att upprätta en bra process och sedan efterfölja denna process till punkt och pricka. Om man skapar och följer en genomtänkt process kan man på det sättet eliminera alla sina egna svagheter från affärsmodellen.

Om man konstruerar det på rätt sätt är det processen som blir det viktiga, inte du själv.

Det är en intressant iakttagelse. I en intervju under gårdagen här i London, med hedgefondförvaltaren Lex van Dam, framhöll också han vikten av att tillämpa en solid process i sitt arbete.

Det är en stor del av hemligheten.

Det är sannolikt en minsta gemensam nämnare som man hittar oavsett vilken framgångsrik människa man tittar närmare på. Först lär man sig att göra något korrekt. Sedan upprepar man det hela om och om igen. Man blir efterhand riktigt bra på det eftersom man upprepar det hela på daglig basis.

Man nöter in det, genom att specialisera sig och upprepa processen om och om igen.

Så det Du säger är att förutom en stark process så skall en marknadsaktör specialisera sig, åtminstone till en början?

En ny marknadsaktör skall handla EN marknad, och ETT diagram, i EN tidsram.

Det är det korrekta sättet att börja handla. Sedan får man hitta något som fungerar för ens personlighet. Man behöver en handelsstil och en handelsfilosofi att agera utefter.

Många nyare aktörer försöker att köpa bottnar och sälja toppar istället för att försöka följa med I rörelsens och trendens riktning. Vad har Du för tankar kring detta?

Alla vill försöka sig på att köpa bottnar och sälja toppar i början. Det hör till.

Men det är just de affärerna som är de svåraste att bemästra. Det är svårt att fånga en fallande kniv. Under de senaste månaderna har jag köpt fler bottnar och sålt fler toppar än tidigare, helt enkelt eftersom markanden varit mer slö än vad den vanligtvis är.

Och de gånger jag köper en botten eller säljer en topp är jag i princip alltid beredd att dubbla min position. I de lägena måste jag VETA att min affär är rätt. Om min första affär visar sig vara aningen feltajmad är jag beredd att dubbla min position i de lägena.

Det är dock viktigt att understryka att mina positioner i regel är mindre när jag försöker köpa bottnar och sälja toppar.

Vilken typ av marknadsdag passar din tradingstil bäst? En slagig dag eller en trendande dag?

Jag föredrar slagiga dagar.

Jag blir alldeles för snabbt uttråkad och vid trendande dagar tenderar jag att vilja sälja och ta hem min vinst. Det är bara drygt en dag per månad som verkligen trendar, så ur ett psykologiskt perspektiv ligger det nära till hands att vilja ta sin vinst.

Vilken tid på dagen upplever du bjuder på de allra bästa möjligheterna?

Öppningen!

I öppningen, under den inledande handelns en och en halv timme är marknaden ofta ur balans. När marknaden försöker återfinna sin balans finns det pengar att tjäna för den erfarne aktören.

Finns det någon särskild bok Du skulle vilja lyfta fram eller rekommendera?

Jag läser massvis med böcker hela tiden på min Kindle [läsplatta från Amazon]. Det finns en bok av Mark Douglas som jag tycker är bra…

Menar Du “The Disciplined Trader”?

Nej, hans andra bok. Jag kommer inte på namnet just nu [Jag kommer på vad den heter strax efter intervjun; ”Trading in the Zone”.], men det är en bra bok. Vissa av Van Tharps böcker är ganska läsvärda. Men ingen av böckerna kommer egentligen att lära dig att bli en bra marknadsaktör. Du kan inte lära dig att handla genom att läsa böcker.

Jag har aldrig läst någon bok som lärt mig hur man handlar.

Trading kan upplevas som ensamt, särskilt om man sitter själv [Tom sitter i samma rum som sin fru och handlar öppningen varje dag]. Har Du någon tanke kring det?

Jag har suttit I handlarrum och handlat, men det var inget för mig. Jag blev alltför distraherad. Jag satt där en period efter att jag slutat på golvet. Alla pratade i munnen på varandra. Och det var alltför mycket oväsen. Jag blev väldigt störd av allt runtomkring och hade väldigt svårt att verkligen fokusera. Jag har aldrig förstått varför så många vill sitta på trading-arkader.

Det skulle vara om man behöver finansiell uppbackning, det är ett skäl jag kan förstå.

Hur länge har Du handlat på de finansiella marknaderna?

Jag har handlat i dryga 50 år. Jag är 66 år fyllda och jag var 18 år när jag började handla.

Upplever Du att Du fortfarande utvecklas efter alla dessa år, eller är det mer att Du slipar till små detaljer numera?

Man slutar aldrig att utvecklas som marknadsaktör. Man förändras hela tiden. Man blir bättre med åren. Men jag förändrar aldrig grundprinciperna. Mina grundprinciper har sett likadana ut under väldigt, väldigt lång tid.

Det finns ingen anledning att förändra det som fungerar.

Placerar Du Dina “stoppar” [“stop-loss”-ordrar är automatiska ordrar som syftar till att begränsa eventuella förluster] fysiskt i marknaden, eller är de mer av en mental karaktär?

Jag placerar bara ut stop-loss-ordrar som skyddar mig om något oförutsett händer och marknaden rör sig extremt mycket under mycket kort tid [drop-dead stops]. Men jag placerar inte mina vanliga stopp-loss-ordrar fysiskt i marknaden. Jag vill först se att markaden bevisar för mig att jag har fel. Och jag går inte ur min position förrän marknaden visat mig att jag har fel.

Ibland kan jag dubbla min position när marknaden rör sig mot mig, under förutsättning att marknaden fortfarande beter sig på det sätt jag önskar.

Finns det någon del av Din repertoar Du skulle vilja förbättra?

Jag skulle vilja förbättra min disciplin ytterligare.

Om jag över tiden lyckas ligga på 70 % av min kapacitet vore det bar om jag kunde närma mig 80 % av min kapacitet. Det finns tyvärr ingen möjlighet att ligga nära 100 % av sin kapacitet under några längre tidsperioder.

När vi ändå talar om procentsatser, hur ofta har Du rätt? Hur stor andel vinstaffärer har du? 80 %?

Det är antagligen bättre än så idag.

Och vilken tidsperiod handlar Du på?

Jag är en väldigt kortsiktig marknadsaktör.

Det är en vana jag har fått med mig från mina dagar på börsgolvet. När jag jobbade där brukade det sitta i ryggraden att ta en vinst på två eller kanske tre ticks [en tick är den minsta möjliga värdeförändringen i ett kontrakt]. Och samtidigt var ju kostnaden för att genomföra affären så försumbar. När jag flyttade från golvet och till en början fick betala 20-30 dollar i courtage per affär var det en stor omställning.

Courtagen var betydligt högre då än de är idag.

Så låga courtage är en förutsättning för Ditt handelsintensiva sätt?

Ja det är en mycket viktig faktor.

I viss mån bygger det på att man gör tillräcklig volym. Om man handlar alltför små volymer kommer courtagen efterhand att äta upp dig. Man måste tjäna tillräckligt med pengar på varje affär för att täcka courtaget, täcka eventuella förluster och också få ut en vinst av det hela.

Och i vårt algo-program är courtaget ännu viktigare eftersom datorn genererar en massa affärer hela dagen lång. Man måste ha en tillräcklig volym för att kunna visa en bra vinst efter att man tagit hand om courtaget och ”slippage” [den del av kostnaden som uppkommer av att betala ”spreaden”, skillnaden mellan köp- och säljkurs].

När vi ändå talar om låga transaktionskostnader och algo-system, vad anser Du om HFT [High Frequency Trading]?

Alla marknader har förändrats. Men å andra sidan har marknaden alltid varit I förändring. Jag anser att HFT är helt OK så länge de inte ägnar sig åt front running och så länge det de gör är lagligt. Så länge de inte har en bättre åtkomst till marknaden än vad jag kan få är allt i sin ordning. Så länge jag, och alla andra har samma förutsättningar som HFT-aktörerna har ser jag inga problem med fenomenet. Men det får inte finnas några orättvisa eller otillåtna fördelar.

En del marknadsplatser har givit HFT-aktörerna tydliga fördelar på bekostnad av övriga marknadsaktörer och det är fel.

Det finns exempelvis en hel del fördelar för HFT-aktörerna gentemot andra marknadsaktörer i USA som inte borde vara tillåtna. Jag hoppas att denna typ av företeelser försvinner i framtiden.

Jag tackar Dig ödmjukast för denna exklusiva intervju!

Tack! Jag vill passa på att hälsa alla traders i Sverige och jag ser fram emot att läsa den färdiga intervjun!

Detta är den fjärde artikeln i en serie om sex artiklar, producerad och skriven av Tony Ugrina. Denna artikelserie, som fokuserar på trading, återger vår reportageresa till London, Europas finansiella huvudstad, 20-23 September 2012. 

I nästa artikel i vår reportageserie från London kommer vi att träffa en privat Daytrader verksam i City som bland annat berättar om sin väg från gröngöling till lönsam marknadsaktör, hur det är att försörja sig på sin trading, och hur livet i ett handlarrum kan te sig…

Tony Ugrina
tony@finansielltoberoende.se

För de av er som missat serien är konceptet kittlande. En grupp vanliga människor utbildas i att handla aktier och får sedan förfoga över 1 miljon dollar av den modige holländarens privata kapital under 3 månader. Resultatet är en omåttligt populär dokusåpa i tre delar som ursprungligen sändes på brittiska BBC2, men som kort därefter gjorde sitt segertåg genom resten av världen.
I en exklusiv intervju med Tradingportalens utsände, Tony Ugrina, delar Lex van Dam med sig av sina erfarenheter och insikter om trading, historien bakom TV-serien ”Million Dollar Traders”, den tradingakademi han har byggt upp, och hans senaste bok ”How to Make Money Trading”.

Häng med oss vidare på vår London-resa och ta del av vårt samtal med denne sociale, pratglade och påtagligt intelligente marknadsaktör som uppenbarligen inte tvekar att satsa sina surt förvärvade pengar på att besvara den numera klassiska frågan: ”Går trading att lära sig?”…

Tradingportalen besöker London:

• Del 1: Tradingportalen besöker London…
• Del 2: En titt bakom kulisserna på Londons hemlighetsfulla Trading-arkader…
• Del 3: Möt Lex van Dam – mannen bakom ”Million Dollar Traders”…
• Del 4: Möt Tom Barton – en sann mästare med 50 år av tradingerfarenhet i bagaget!
• Del 5: Möt “Steve” – en Daytrader med färre än femton förlustdagar per år…

Du är idag partner på en framgångsrik London-baserad hedgefond och family office med dryga 500 miljoner Euro under förvaltning (cirka 4,3 miljarder SEK). Men hur började din resa? Hur kom det sig att Du började syssla med trading?

Jag studerade ekonomisk statistik i Holland och gjorde i samband med det ett investeringsrelaterat sommarprojekt. Min handledare satt i styrelsen för försäkringsbolaget Aegon i Holland och han bad mig göra ett sommarjobb åt honom i Haag. Som en gentjänst bad jag honom om någon form av sommarjobb i London som kunde ge mig lite arbetslivserfarenhet.

Det visade sig att han var kund hos Goldman Sachs och det hela slutade med att jag fick spendera några sommarmånader där.

Vad bestod dina arbetsuppgifter av?

Jag fick mata in mängder av data. Jag vantrivdes verkligen med mina arbetsuppgifter. Jag kunde tänka mig att stå ut med det under en begränsad period, men jag frågade också om jag inte kunde få ta mig an en något mer stimulerande projekt.

Jag ville göra något mer meningsfullt, helt enkelt.

Vad fick Du för gensvar?

Jag blev istället ombedd att börja undersöka hur marknadens volatilitet och prisrörelser varierade före, under och efter val. Det var en studie i marknadsbeteende som i allra högsta grad intresserade optionshandlarbordet. Studien blev riktigt lyckad, och optionsdesken tjänade en hel del pengar på den i slutändan.

Fick Du ett jobberbjudande på grund av den studien?

Jag fick göra några jobbintervjuer vid Goldmans brittiska tradingavdelning. Jag tog hela processen med ro, men det visade sig att de var påtagligt nöjda med mina intervjuer och jag blev i princip erbjuden ett jobb på plats.

Det måste ha varit ett riktigt glädjande besked för Dig?

I ärlighetens namn var jag vid den tidpunkten inte helt övertygad om att det var just trading jag ville syssla med. Vissa människor säger att man bara kan åstadkomma något här i livet om man verkligen ger sig den på att klara av det. Jag tror att andra sidan av det myntet är att man ibland också kan ha lite tur om man tar saker och ting med ro och inte överarbetar varenda liten detalj.

Om man försöker leva ett normalt liv kommer man med jämna mellanrum att få lite tur också. Många är alltför besatta av att skaffa sig ett perfekt CV och uppfylla kravbilden till punkt och pricka. Man kanske strävar efter någon form av garanterad säkerhet, men inser till slut att det är en ouppnåelig illusion.

Det enda man egentligen lyckas uppnå är en falsk känsla, en illusion, av säkerhet.

Du började på Goldman Sachs 1992. Vad var dina arbetsuppgifter initialt?

Till en början agerade jag market maker i finansaktier. Om en kund ringde in kollade man prisbilden i handlarsystemet på sin skärm. Säg att den visade att aktien handlades i 5 mot 5.05 och kunden ville ha in en post på en miljon aktier. I det fallet kanske jag erbjöd att sälja en miljon aktier på 5.06 och sedan försökte jag att handla mig ur positionen genom att ringa runt till de andra mäklarna.

Ofta var det så att när man väl försökte täcka sin position på 5.05 hos de andra mäklarna flyttade de upp sina offer eller svarade inte på sin lina. I många fall satt de upptagna med samma kund som just hade gjort avslut med mig. Innan man visste ordet av låg biddet på 5.10 och offer var på 5.15, och man hade just förlorat väldigt mycket pengar. På den tiden försökte kunden ofta dra fördel av market makern.

Jag lärde mig väldigt mycket under den perioden.

Vilka var Dina främsta lärdomar från den tiden?

Jag lärde mig att det pris man ser på sin skärm inte nödvändigtvis behöver vara det ”korrekta” priset. Och det är en lärdom som står sig än idag. De priser man ser i New York är inte nödvändigtvis de riktiga priserna. High Frequency Trading-firmorna får titta på priserna några ögonblick innan alla andra. Utöver det skickar dessa firmor ut en massa skenordrar [sk ”quote stuffing”] som på intet sätt reflekterar det sanna marknadsvärdet. Man kan helt enkelt inte handla på de priserna.

Det är helt avskyvärt!

Samma sak gäller inför ekonomisk statistik. HFT-firmorna får agera på all information ögonblicket innan alla andra. Därför går det inte att handla på de siffrorna längre. Så om det kommer in något bättre statistik än väntat och man vill köpa, eller det kommer information om mindre QE än väntat och man vill sälja så kan man inte längre agera på den typen av information. Man hinner inte helt enkelt.

Som trader försöker man alltid ligga steget före alla andra. Man försöker alltid föreställa sig hur framtiden kommer att gestalta sig. Och det är det som är en del av utmaningen i det hela, eftersom alla försöker göra samma sak. Och eftersom man är människa hör det till att man begår misstag med jämna mellanrum, men i slutändan behöver man ha rätt i åtminstone 75 % av fallen om man skall klara av att tjäna pengar på det här.

Lärde Du dig något mer från Din tid som market maker på Goldman?

Allting handlar i grund och botten om utbud och efterfrågan. Det spelar egentligen mindre roll hur nyheterna (för en aktie) ser ut. Om det finns en tillräkligt stor köpare i aktien kommer den att gå upp. Man lär sig också att det många gånger finns marknadsaktörer som vet betydligt mer om en specifik aktie än vad Du själv gör. Man lär sig att ett liv inom finansbranschen tidvis kan vara mycket frustrerande. Man lär sig att det kan vara en frustrerande upplevelse att som trader försöka tjäna lite pengar baserat på det man ser på sina skärmar. Det är aldrig lätt. Alla vet hur otroligt svårt det här spelet är och jag är den förste att erkänna att jag fortfarande har mer att lära mig.

Det här året är ett utmärkt exempel. I början av året kunde man inte hitta någonting positivt över huvud taget. Världen såg ut som om den skulle gå under, men marknaden började gå upp och vi fick en av de bästa uppgångar vi har haft under de senaste åren. Det var ett fantastiskt tillfälle att köpa aktier, men de flesta människor vågade helt enkelt inte göra det.

Hur förändrades Din roll när Du gick från att vara market maker till att bli chef för en ”prop desk” på Goldman?

Man har en påse pengar att förfoga över som prop trader. Som market maker kunde man alltid förklara sig genom att säga saker som ”den kunden kostade mig pengar” eller ”vi råkade ut för ett misstag”.

Det här är annorlunda. I egenskap av market maker hjälpte man Goldman (Sachs) som företag, genom att tillföra välbehövlig likviditet till systemet. Man gjorde något som var till gagn för hela företaget.

Men när man hanterar proprietära medel måste man kunna rättfärdiga sin egen existens på ett helt annat sätt. Om man hanterar en påse med pengar och man råkar förlora en del av de pengarna finns det inga bra ställen att gömma sig på. Man får en oförliknelig typ av press på sig.

Har Du några åsikter om privatpersoners handel på de finansiella marknaderna?

När man handlar på finansmarknaden som privatperson är situationen så genuin som den kan bli eftersom man handlar för egna pengar. Det som brukar förvåna mig är att det finns en hel del människor i finansbranschen som ser ner på de som handlar i egenskap av privatpersoner. Jag håller inte med. I slutändan handlar trading om att riskera verkliga pengar i marknaden- och det gäller oavsett inom vilken kontext detta sker.

På andra sidan av spektrat finns människor som är anställda av någon storbank i (London) City. De är en liten kugge av ett gigantiskt maskineri, och de får betalt för att vara en del av systemet. Man beter sig i enlighet med vad chefen säger åt en, och om banken tjänar en massa pengar får man själv behålla en del.

Man kan vara en riktigt usel trader  men en skicklig politiker och ändå klara sig alldeles utmärkt i den miljön. Människor kommer då att se upp till dig för att du jobbar för ett specifikt företag och tjänar en massa pengar. Men om du tar samma person och sätter honom eller henne helt ensam framför en tradingskärm kan resultatet bli ett helt annat.

Det är först i ett sådant skarpt läge som man verkligen får reda på vad någon egentligen går för.

Det Du säger är att trading i dess renaste form är en renodlad meritokrati?

Precis!

Alla har exakt samma grundförutsättningar och det är det jag älskar med det. Det spelar ingen roll om man har studerat vid universitet eller ej, varifrån man kommer, eller var man bor. Oavsett om man bor i Sverige, Holland eller USA så är spelreglerna i slutändan fortfarande desamma.

Det är Du mot Marknaden!

Vilka strategier använde Du Dig av i egenskap av ”prop trader”?

Jag tillämpade relativt enkla tekniker baserade på teknisk analys. Vi handlade aktier ”long-short” [såväl på korta som långa sidan] men gjorde också en del terminer och andra derivat. Att jobba som ”prop trader” i slutet av 1990-talet var inte särskilt svårt eller komplicerat. Det var inte så många som höll på med det. Det var inte så svårt att lista ut hur man skulle göra. Idag handlar det mer och mer om att kämpa mot datorerna [HFT], vilket är lönlöst eftersom de får fördelar som vi andra inte har.

Var Du framfångsrik på trading redan från starten, eller krävdes det en inledande lärotid?

Jag klarade mig relativt bra redan från start, när jag var ”prop trader”. Men vid det laget hade jag ju redan lärt mig en hel del om trading via mitt tidigare jobb som ”market maker”.

Har Du haft några mentorer som hjälpt Dig i Din utveckling?

Inte direkt. Jag lärde mig främst av mina egna misstag och lärde mig också en hel del av andras misstag. Däremot lärde jag mig en hel del ”tekniska aspekter” av andra under årens lopp. Exempelvis kunde någon förklara för mig hur ett visst orderläggningssystem för terminer fungerade eller hjälpa mig förstå någon teknikalitet avseende optioner. Ibland kunde de också uppmana mig att ta mina förluster.

Det var den typen av grejer man snappade upp längs med vägen.

Man får lite hjälp och råd allteftersom. Men i de flesta företag handlar majoriteten av de råd man får om hur man överlever i storföretagens hårda värld. Däremot lär dig Ingen att bli en bra trader. Det är en av de saker du måste klura ut på egen hand.

Hur gör man det? Hur blir man en bra trader?

Förr eller senare blir man mer ”street smart”. Om alla är ”bullish” [tror på uppåtgående trend] för en aktie och företaget överträffar förväntningarna i sin senaste rapport, kanske man lägger märke till att priset inte stiger som det borde. I det fallet kanske det hela slutar i att man säljer aktien istället för att köpa mer som alla andra.

Det är just sådana saker som är svåra att lära sig av någon annan, man måste lära sig dem själv.

Och marknaden kommer alltid att bete sig annorlunda från gång till annan. Ibland är marknaden fokuserad på de fundamentala nyheterna. Ibland tittar alla på viktiga tekniska nivåer. Ibland är det psykologin i marknaden som styr. Det handlar om vad som är i ropet för tillfället och marknaden tenderar att röra sig från en metod till nästa, i enlighet med det angreppssätt som är i ropet just för tillfället. Ibland letar alla tillväxtaktier. Ibland är alla ute efter ”value case”. Det är en ständigt pågående process och det är därför viktigt att förstå vad marknaden fokuserar på vid varje givet tillfälle.

Man behöver kunna sålla i informationen och ta fram det väsentliga vid varje givet tillfälle?

Exakt. Det är samma princip som när en bil slutar att fungera. Om man inte kan mycket om bilar krävs det att man lär sig väldigt mycket innan man ens kan ge en grundläggande diagnos. Men en erfaren bilmekaniker som redan kan väldigt mycket om det hela kan i många fall omedelbart säkerställa vad problemet är.

Individer som har handlat lika länge som jag har hållit på tenderar att veta vad problemet är, och vad som behöver göras. Men trots denna erfarenhet är det mycket svårt. Jag får aldrig någonsin känslan av att jag verkligen förstår marknaden till fullo.

Och de gånger jag har fått den känslan har det oftast slutat med att jag kort därefter förlorat väldigt mycket pengar.

2002 anslöt Du till hedgefondgruppen GLG. Handlade Du på samma sätt där som tidigare?

Ja, i stora drag var det samma typ av handel.

Så flytten var mer av geografisk natur?

I vissa avseenden var flytten av ren geografisk karaktär men det tillkom även andra arbetsförhållanden såsom det faktum att man förfogade över andra människors pengar och at man också talade med dessa individer på regelbunden basis.

Det medför ytterligare en dimension av komplikationer för själva tradingen…

Påverkade det Din trading-stil på något sätt?

Det är väldigt svårt att inte låta sig påverkas över huvud taget. Det viktiga i sammanhanget är att man har en väldigt väldefinierad investeringsprocess. Så länge man håller sig till investeringsprocessen och gör det man säger att man skall göra brukar allt ordna sig.

Problemet är om man börjar anpassa sig och byta stil med jämna mellanrum, det är först då man får riktiga bekymmer.

Upplever Du att det är svårt att kommunicera med kunder vid extrempunkter i marknaden?

Ja. Om man inte tar till sig kundens åsikter och kunden i slutändan skulle visa sig få rätt kan det bli mycket komplicerat. Så länge man själv har rätt är det i allmänhet inga problem.

Men det viktigaste är att hela tiden göra det man säger att man skall göra.

Upplever Du att hedgefondindustrin som helhet gör det den säger att den skall göra?

Den genomsnittliga hedgefonden är vid varje givet tillfälle lång åtminstone 30-50 % eftersom de vet att kunder förväntar sig avkastning om marknaden går upp, och kunderna är i allmänhet inte särskilt förlåtande om de inte tjänar pengar i en stark marknad. Alltså kan man slå fast att den genomsnittliga hedgefonden inte är marknadsneutral. De flesta hedgefonder är 30, 40 eller 50 % ”långa” [positionerade för uppgång] i sin exponering, eftersom de vet att kunderna kräver avkastning om marknaden skulle visa styrka.

I realiteten är väldigt många hedgefonder egentligen inga hedgefonder, utan snarare ”long-only”-aktörer [alltid positionerade för uppgång].

Har Du själv någon ”bias”, föredrar Du att agera på den ”långa” eller den ”korta sidan”?

Jag är antagligen bättre på att agera på den ”korta” sidan [positionering för nedgång]. Jag tror att det gäller de flesta traders. Majoriteten av de människor som är investerare är i allmänhet inte lika oroliga över situationen i världen som en trader är. Investerare kan alltid ge sina placeringar längre tid att reda ut sig och de verkar i allmänhet alltid kunna finna goda skäl till att äga aktier.  

Det kanske är de som har rätt inställning till det hela, jag vet inte.

När Du säger ”situationen i världen”, menar du då problem som skuldkrisen i Europa, ”fiscal cliff” i USA, och en tuffare period för Kina?

Jag menar att det för närvarande finns ett stort gap mellan det fundamentala och det tekniska läget [intervjun är gjord 20:e September när marknaden klättrat högre efter expansionistiska besked från världens centralbanker]. Tekniskt sett bryter allting upp över viktiga nivåer. Ur ett fundamentalt makroekonomiskt perspektiv däremot ser det hela klart ”bearish” ut [svagt].

I min kursverksamhet visar jag alltid ett diagram som jämför ISM-siffran [inköpschefsindex] för USA mot hur S&P 500-index har utvecklat sig. S&P-index är ungefär 20% övervärderat enligt denna indikator. ISM har brutit 50-nivån vilket innebär att S&P-index borde stå lägre idag än för ett år sedan, men allting fortsätter bara att gå uppåt. Det är fundamentalt felaktigt. Vi får höra förklaringar som säger att marginalerna är rekordhöga och att företagen fortfarande tjänar bra med pengar.

Och det finns ju så mycket pengar i omlopp.

Det låter som om Du förväntar Dig en förändring?

Den genomsnittlige medborgaren har det inte direkt väl förspänt, och de flesta stater har enorma skuldproblem. Ändå har vi mängder av företag som det går utomordentligt bra för. Den situationen kan inte vara hur länge som helst. Suveräna stater och 99 % av befolkningen har det knapert medan storföretagen håvar in pengar. Det är inte hållbart i längden.

I egenskap av trader tänker man på den typen av förhållanden på daglig basis. Ibland har man rätt och ibland har man fel. Men för att lyckas med det i längden krävs det att man tycker om arbetsuppgifterna och att man gillar sitt jobb.

Jag tror också det är viktigt att tycka om att prova nya saker och utvecklas, vilket är orsaken till att jag ville göra min TV-serie ”Million Dollar Traders” och min trading-akademi. Jag älskar verkligen trading men jag älskar också att involvera mig i andra projekt. Att sitta framför sina tradingskärmar dag ut och dag in kan vara påfrestande i långa loppet.

Även om någon är tokig i att spela ”Monopol” finns det alltid en gräns för hur länge man orkar spela innan man tappar en del av sitt intresse.

Upplever Du att Du har försakat något för att kunna bli bra på trading?

För att kunna bli genuint bra på något, måste man vara beredd att offra allting. Om man verkligen vill bli bra på något måste man vara beredd att betala det pris som följer med framgång. Om man vill bli en stjärna får ingenting vara viktigare än just trading.

Det är den typen av inställning som man måste ha om man verkligen vill lyckas med det här.

Vilka andra attribut, förutom förmågan att vara ”street smart”, upplever Du att en trader bör besitta?

En trader måste först och främst ha förmågan att lyssna!

Att lyssna på sin omgivning är centralt. Varje ny dag kommer du att framföra din åsikt men det är också viktigt att kunna ta till sig det din omgivning försöker förmedla. Det är först då du verkligen kan få en klar bild av vad det är som egentligen pågår. Var frågvis och tro inte blint på allt du hör, utan bilda dig en egen uppfattning.  De flesta traders tror alltid att deras åsikt är den enda rätta och att alla andra har fel. Men det är viktigt att kunna ta in andras åsikter, och att kunna ändra uppfattning vid enstaka fall, när man övervägt situationen noga och kommit fram till att den egna åsikten eller slutsatsen varit felaktig.

En trader får inte heller vara den typen av person som har lätt för att få panik. En bra trader är emotionellt stabil och lugn i alla lägen. Trading är ett ensamt yrke. Man gör det inte för att vinna sin omgivnings gillande. Det är ett jobb som innehåller rejäla högvattenmärken och påtagliga lågvattenmärken och man måste kunna hantera svängningarna. Det är ett jobb som ibland för med sig ordentliga motgångar och besvikelser och om man vill överleva i det här yrket krävs det att man är extremt envis och mycket hårdhudad.

Dessutom krävs det att man kan agera. När läget uppenbarar sig krävs det att man kan agera på den informationen. Man får inte vänta för länge, så att marknaden hinner springa iväg från en.

Man måste vara beredd att trycka på avtryckaren när läget uppkommer!

Så förmågan att agera distinkt när marknaden så kräver är också en viktig bit av pusslet?

Man har inte råd att vara för rädd helt enkelt.

Om man vill vara målskytt i fotboll, men är rädd för att ta skott på mål, då har man ett problem.  Man kanske skall prova att spela på mittfältet istället, eller kanske rentav fråga sig om man skall spela över huvud taget. Man måste förstå att tids nog måste man lära sig att trycka på avtryckaren.  Om man är investerare med ett längre tidsperspektiv är det här ofta inte något problem. Men en trader som är rädd för att trycka av är i en prekär situation. Ungefär som en hårfrisör som rycker till vid tanken på att behöva klippa någons hår.

Det är samma typ av problem.

Om man är rädd för att trycka på avtryckaren måste man fråga sig själv varför man är rädd. Det finns sätt att kringgå det hela genom att exempelvis handla mindre positioner. Det är också viktigt att man är väl förberedd inför sin trading, det är först då man befinner sig i rätt sinnesstämning rent psykologiskt för att kunna handla. Men i slutändan är det så att om man verkligen inte klarar av att trycka på avtryckaren så borde man antagligen inte handla.

Hur ser Du på den omvända problematiken; de som ser potentiella köp- eller säljkandidater överallt och kanske snarare alltid vill agera eller ligga inne i marknaden?

Om man håller på med ”overtrading” [överdriven eller arrogant handel] kommer man antagligen att ”smälla” förr eller senare. Det finns ett ordspråk på finansmarknaden som går så här: ”there are old traders and there are bold traders. But there aren´t any old, bold traders.” [Det finns gamla traders, och det finns modiga traders, men det finns inga gamla modiga traders.]

Om man behandlar sin trading som någon form av casinospel kommer man också att få samma avkastning som man får på ett casino. Och jag kan försäkra dig om att det är en avkastning eller ”payoff” som du inte kommer att vara särskilt nöjd med. Undantaget är förstås om du råkar vara en spelare med världens största tur.

Förutom dessa aspekter är det också så att i det långa loppet är kombinationen av alltför intensiv trading och transaktionskostnader dödlig.

Finns det några andra personlighetsdrag som kan medföra bekymmer på de finansiella marknaderna?

Om man är exempelvis ingenjör och är van vid att logik alltid är applicerbart, och man är van vid att vissa typer av lösningar åtgärdar vissa typer av problem . Man har i allmänhet vant sig vid en världsbild där en viss typ av handling alltid leder till en viss typ av resultat [orsak-verkan-samband]. Människor som tänker i dessa banor kan snabbt bli alltför självsäkra.

De tror att de har rätt, och i slutändan har de svårt att ta till sig det faktum att marknaden har mer rätt än de själva har.

Det du försöker säga är att framgångsrik trading inte bara är konkreta färdigheter (vetenskap), det är till stor del en konst också?

Ja. Men samtidigt så är det så att om man inte har de nödvändiga färdigheterna så fyller konsten ingen funktion.  Riskhantering utgör en stor del av dessa nödvändiga färdigheter. Man måste kunna säkerställa att man kommer att överleva vad som än händer. Det handlar om försvar, försvar, försvar. Man måste också ha en bra process, man måste hela tiden jobba hårt och fortsätta att lära sig och fortsätta att utvecklas.

Du talar om vikten av en process. Berätta mer om vilken roll processen har i framgången?

Man måste ha en tydlig process. Man behöver tydliga målsättningar och riktlinjer. I min kurs ”5-Step-Trading®” brukar jag ofta uppmuntra människor att fokusera på en sektor som de redan har en förståelse för.  Om man exempelvis jobbar i bilbranschen eller som ingenjör för ett verkstadsbolag så är det en god idé att först och främst specialisera sig på dessa sektorer.

Det är nämligen så att trading alltid blir betydligt enklare om man redan har en förståelse för den bransch som man har för avsikt att handla. Om du är ingenjör och handlar terminer och marknaden går emot dig ligger det nära till hands att du tar din stopp-loss.  Men om du i egenskap av ingenjör köper aktier i ett verkstadsbolag vars bransch du är väl insatt i kan en nedgång i aktien vara betydligt enklare att acceptera. Du kanske till och med passar på att köpa mer aktier på den tillfälliga nedgången.

Med andra ord; om du kan bolaget, produkten, och branschen väl, har du en tydlig fördel, en ”edge”, i relation till de andra marknadsaktörerna.

Kan man veta på förhand om någon har talang för trading eller inte?

Det finns egentligen inget bra sätt att bedöma om någon har talang eller inte. Ta killen där borta till exempel [pekar på en kille som serverar frukost]. Han kan vara en alldeles suverän trader. Det finns inget bra sätt för oss att ta reda på det. Han kan vara världens bästa trader. Men det går egentligen aldrig att veta sådana saker på förhand.

Vi har pratat en del om tradingen, har du några tankar kring utmaningen i att vara entreprenör också?

Att vara entreprenör är väldigt svårt. Därför är det av yttersta vikt att man kan säkerställa på förhand att man kommer att ha en bra och givande affärsrelation med tilltänkta affärspartners. Det är en stor del av hemligheten.

Vad är den största skillnaden mellan att vara entreprenör och var en trader?

Den största skillnaden är utan tvekan att de två disciplinerna figurerar i två diametralt olika tidsperspektiv. Som trader fattar man kortsiktiga beslut som gynnar din positionering på daglig basis, medan en entreprenör för det mesta försöker fatta beslut som är optimala för bolaget på längre sikt.

Dessutom utgör trading bara en liten del av den totala affärsplanen.

Hur fick Du idén till TV-serien ”Million Dollar Traders”?

Idén var egentligen ganska enkel!

Men det är alltid det som är det enkla – att få en bra idé. Det svåra är alltid att omsätta en bra idé till något verkligt och påtagligt. Om man gör ett TV-program om trading, på det sätt jag gjorde, är det förknippat med en enorm nedsida. De tävlande skulle kunnat förlora alla pengar jag lät dem handla för, eller så skulle något annat kunnat ha gått rejält fel. När jag gjorde ”Million Dollar Traders” riskerade jag trots allt 1 miljon dollar av mina egna pengar. Det finns en mängd saker som hade kunnat gå riktigt fel och jag tror också det är en av de huvudsakliga anledningarna till att ingen annan kopierat programformatet ännu så länge.

Om saker och ting hade gått fel, hade det helt klart varit förknippat med en betydande nedsida.

Jag har alltid trott att det var det så kallade ”Turtle-experimentet” av [Richard] Dennis och [William] Echhardt som inspirerat Dig att göra ”Million Dollar Traders”?

Nej, inte alls faktiskt. De gav sina traders en uppsättning specifika regler att följa. Deras experiment handlade i större utsträckning om att få en grupp människor att exekvera en väldigt konkret plan, exempelvis att köpa ett utbrott ur högsta-nivån för de senaste 20 dagarnas handel.

Så ni gav era tävlande mer av ett ramverk för hur man skall tänka som trader, snarare än att presentera en uppsättning specifika regler som skulle följas?

Precis så var det. Vi lärde dem de fem steg som man bör bygga sina tankegångar kring, och efter hand blev dessa 5 steg en uppskattad tradingkurs online, som vi kallar just för ”5-Step-Trading® course”. För de som är intresserade finns den att hitta på www.lexvandam.com. Vi har märkt att det finns ett enormt sug efter kunskap inom det här området.

De tävlande i ”Million Dollar Traders” klarade sig trots allt relativt bra?

Det är riktigt. De slog proffsen med två procentenheter under motsvarande period, och det är viktigt att komma ihåg att det var en mycket tuff period [programmet spelades in i samband med Lehman-krisen]. Så på det stora hela klarade de sig alldeles utmärkt. I slutändan visade sig en 40-årig tvåbarnsmamma vara den bästa tradern i programmet.

Hon slog experterna med råge och klarade av att navigera väldigt bra igenom en mycket besvärlig period på de finansiella marknaderna.

Vad innehåller Din kurs ”5-Step-Trading®” för olika delmoment?

Den är uppbyggd kring 5 moduler. En introduktion till trading och idégenerering, företagsanalys, diagramanalys, tradingpsykologi , och riskhantering.

Vem upplever Du att kursen passar för?

Den passar alla som är intresserade av trading. Det är precis som med min bok. Man kan läsa den på väldigt många olika ”nivåer”. Jag får kommentarer från både proffs såväl som nybörjare som hävdar att de fick ut något av boken.

Kursen har blivit väl mottagen och vi får mail från hela världen från nöjda kursdeltagare.

Trading kan vara ett tufft yrke, med långa dagar och mycket stress, tränar Du regelbundet för att orka med detta?

Ja det gör jag. Jag spelar fotboll några gånger i veckan. Faktum är att vi skall spela ikväll så om Ni är sugna får ni gärna hänga med. Tog ni med fotbollsskorna? [Sagt med glimten i ögat]

Hur hanterar Du så kallade ”losing streaks”, dvs perioder med kontinuerliga förluster?

”Losing streaks” är väldigt jobbiga. Men det finns tyvärr inga alternativ. Det är inget man kan göra något åt. Man måste helt enkelt stålsätta sig tillräckligt för att ta sig igenom smärtan det för med sig, och fortsätta vara mentalt stark. För en trader är det en naturlig del av jobbet, vare sig man tycker om det eller ej. Om du jobbar som kock men inte gillar att stå framför spisen, så utgör det ett problem. Man måste helt enkelt acceptera att det tillhör jobbet.

Det är alltid lätt att vara trader när det går bra och man tjänar mycket pengar. Då känns trading inte som ett jobb utan mer som en hobby. Det är först när man börjar förlora som trading känns som ett yrke. Det är också då som man känner mest stress, då saker och ting känns jobbiga.

Har Du någonsin varit nära att byta karriär?

Varje gång man upplever en tung förlustperiod är det emotionellt mycket jobbigt att vara trader. Men jag har aldrig varit i närheten av att fundera på ett karriärbyte. Aldrig. Däremot är det en fruktansvärd känsla att förlora pengar. Man måste trots allt inte handla. Och eftersom man inte är tvungen att handla innebär det indirekt att man personligen är ansvarig för varenda förlust man får.  Det är lätt att man frågar sig själv: ”Hur kunde jag vara så korkad?”.

Varje brist hos dig som person och varje brist i Din personlighet kommer att blottläggas när du förlorar. Det är när du förlorar pengar som du får reda på vem du egentligen är som person. Du får också reda på huruvida du orkar hantera dina insikter.

Hur blir man bra på trading?

Läs böcker om ämnet. Prata med, och lär från, personer som hållit på med det betydligt längre än vad du har gjort. Många människor spekulerar utan vidare bort 500 dollar i sin handel, men drar sig samtidigt för att vidareutbilda sig genom att köpa böcker om trading för motsvarande summa pengar.

Skaffa dig en utbildning först, handla sedan…

Många gör tvärtom, vilket är helt fel.

Vilka typer av böcker skulle du vilja rekommendera?

I stora drag kan man dela in de böcker som täcker detta område i tre olika kategorier. Det finns böcker om fundamental analys. Det finns böcker om teknisk analys. Och sedan har du alla de böcker där framgångsrika marknadsaktörer förklarar hur de handlar. Jag tycker man skall börja med att läsa böckerna som rör fundamental och teknisk analys först. Därefter kan man ta sig an de andra böckerna för att få inspiration.

Det kan vara bra att variera lite.

Finns det några specifika böcker du vill lyfta fram?

Det är de gamla vanliga favoriterna. ”Reminiscences of a Stock Operator”, ”Market Wizards”-serien, den typen av böcker. Och så tycker jag självklart att man skall läsa min bok. [skratt]

Du slår mig som en påtagligt kreativ person. Förutom TV-serien, din tradingutbildning och din bok har du också bidragit till en bok om fotbollslegendaren Johan Cruyff?

Ja det stämmer.

Jag hjälpte till med en bok om fotboll. Utbildning har alltid varit något jag har brunnit för. Jag tycker det är roligt helt enkelt. Jag gillar att träffa människor. Jag gillar att tala. Jag ser det som en möjlighet att hjälpa människor förstå att finansvärlden inte är så krånglig som den ibland kan te sig.

Att hela tiden försöka ge lite mer än vad som förväntas av mig ser jag som min bästa ”hedge”.

Jag vet att Du har ett fullspäckat schema så jag vill avsluta med att tacka Dig för denna exklusiva intervju för Tradingportalens räkning.

Det var ett sant nöje. Tack själv!

….

Detta är den tredje artikeln i en serie om sex artiklar, producerad och skriven av Tony Ugrina. Denna artikelserie, som fokuserar på trading, återger vår reportageresa till London, Europas finansiella huvudstad, 20-23 September 2012. 

I nästa artikel i vår reportageserie från London kommer vi att träffa en före detta “floor trader”  med 50 års erfarenhet av trading, som sadlat om och numera skördar imponerande framgångar som privat daytrader. Läs mer om hur denne imponerande marknadsaktör lyckats förbli kontinuerligt lönsam i sin trading under de senaste decennierna och dra lärdom av hans enorma erfarenhet och kunskap…

Tony Ugrina
tony@finansielltoberoende.se

De kallas för ”trading arcades”, ”prop houses” eller ”prop firms”.

Och i den nya ekonomiska verklighet, kantad av massuppsägningar, teknikskiften och innovationer, som har stöpt om stora delar av finansbranschen utgör dessa tämligen okända spelare en naturlig evolution. De återfinns numera i de flesta av världens finansiella metropoler, men ingenstans är deras roll lika självklar och framträdande som i London. Och ingenstans har framväxten av detta fenomen varit lika intimt förknippat med övergången från golvhandel till elektronisk handel som i Europas finansiella huvudstad. Detta är reportaget om denna evolution, om denna hemlighetsfulla del av Londons finansbransch som huserar en liten kärna av de allra bästa marknadsaktörer som ”The City” har att erbjuda.

Det är ett reportage som aldrig tidigare skrivits, om en företeelse som utan tvekan utgör en historia värd att berätta…

Tradingresa till London:

• Del 1: Tradingresa till London…
• Del 2: En titt bakom kulisserna på Londons hemlighetsfulla Trading-arkader…
• Del 3: Möt Lex van Dam – mannen bakom ”Million Dollar Traders”…
• Del 4: Möt Tom Barton – en sann mästare med 50 år av tradingerfarenhet i bagaget!
• Del 5: Möt “Steve” – en Daytrader med färre än femton förlustdagar per år…

Jag, Tony Ugrina, befinner jag mig i ”City”, Londons välbekanta finansdistrikt, och är med raska steg på väg mot ett av Londons många handlarrum. I mina förberedelser inför London-resan har jag identifierat och kontaktat ett tjugotal olika ”trading arcades” både i och utanför ”city”. Det finns sannolikt många fler. Men de är svåra att hitta, med en lågmäld framtoning, och i många fall omöjliga att kontakta. Lika högteknologiska och välstrukturerade som dessa firmor är från ”insidan”, lika obskyra ter de sig från utsidan. Profilen är låg. I vissa fall så låg att det inte ens finns en hemsida. I de fall det finns en hemsida är den ofta minimalistisk och sporadiskt underhållen. Det har gjort min jakt på ett reportage till en logistisk mardröm. Mina ansträngningar har till slut resulterat i ett besök, dock omgärdat av en lång rad tydliga förbehåll och detaljerade riktlinjer.

Men jag får göra mitt reportage.

Jag går över gatan, går in i ett av de många höghusen, och möts av en vänlig receptionist. Mitt namn finns i loggboken och lagom till att jag skrivit in mig ser jag min kontaktperson komma mig till mötes. Han använder sitt passerkort och rätt vad det är befinner vi oss i handlarrummet. Hundratalet skärmar blinkar frenetiskt, och en sammanbiten skara av individer följer varje tick med märkbar inlevelse och djup koncentration.

Det är en mäktig syn!

Jag har besökt handlarrum i New York, Frankfurt, Köln, Chicago, Singapore, Zurich, Milano, Luxemburg, Marbella och Stockholm. Men handlarrummen i London utgör fortfarande mina absoluta favoriter. De kan inte på långa vägar mäta sig storleksmässigt med handlarrummen i New York. De andas inte samma eleganta atmosfär som en del av handlarrummen i kontinentala Europa, eller samma kittlande och energiska puls som rummen i Chicago. Men de har något annat…

En känsla av utomordentlig hängivenhet och professionalism.

Och kanske är det inte så konstigt att det är just en känsla av professionalism som genomsyrar upplevelsen. Många av de som sitter här är garvade veteraner från den föränderliga och borttynande brittiska finansbranschen. Här återfinns före detta ”floor traders” från LIFFE, Londons fysiska marknadsplats för golvhandel som numera är nedlagd. Här finns också de som tidigare agerat ”market makers”, ”prop traders” eller haft liknande arbetsuppgifter på någon av de stora firmorna. Förutom en osedvanligt hög andel av före detta branschmänniskor finns det ytterligare två utmärkande drag som åtskiljer trading-arkaderna från handlarrum i resten av världen.

Här handlas uteslutande terminer. Och man handlar i de flesta fall med firmans pengar.

Klädkoden är ren, prydlig, i enstaka fall något sportig men absolut inte formell. Varje traders basplagg, pikétröjan, finns representerad. Skjorta och chinos verkar funka. En kille har prydliga jeans. Avslappnat. Men inte arrogant. Stilen är en funktion av det faktum att man inte längre har egna kunder, eller någon chef och sålunda inte längre behöver anamma den stelbenta ”cityuniformen”- kritstrecksrandig kostym och skjorta med precis ”rätt” proportioner och snitt på den klassiska ”mäklarkragen”. Men de rebelliska inslagen är relativt återhållsamma i lokalen. De flesta är på det hela taget propert och snyggt klädda.

Professionellt och korrekt, men inte tillrättalagt eller inställsamt.

Jag kan inte låta bli att jämföra med en del av handlarrummen i New York. På tvärgatorna till Wall Street återfinns lokalytor stora som fotbollsplaner fulla med yngre killar som gjort begreppet ”ledig klädsel” till en livsstil, och epitetet ”daytrader” till en identitet. Keps, hoodie, sneakers och ipod eller mp3-spelare är uniformen.

En orgie i non-konformism.

Att komma i kostym är socialt självmord och kan, om det vill sig illa, resultera i utfrysning. Där finns en djupt rotad misstänksamhet mot det formella, det öppet stelbenta. Så är inte fallet här i London. Här är medelåldern högre och man tillåts en större personlig frihet avseende klädvalet. Även om de flesta uppskattar möjligheten att undkomma slipsens och kostymens svettiga bojor, tittar ingen heller snett på den som från tid till annan tar på sig en mer ”svärmorsbejakande” mundering.

Och det finns inte en keps inom synhåll…

Jag sveper med blicken över rummet. I vanlig ordning slås jag av koncentrationen och tystnaden. De flesta människor associerar handlarrum med stökiga miljöer, febril aktivitet, och aktörer som står och skriker på varandra med en telefonlur i ena handen och ett orderblock i den andra. Verkligheten är för det mesta betydligt mer stillsam, särskilt när det, som i det här fallet, rör sig om människor som handlar med egna pengar.

Och särskilt här i London.

För det mesta sköter var och en sig själv, djupt försjunken i koncentration studerar man varje liten nyans till förändring av marknadspulsen. Inga datorer syns till, de är sannolikt undangömda i något kylrum. Lokalen är förvisso inte helt ljudlös, men de samtal som pågår är tysta och återhållsamma till sin karaktär. I flera fall handlar det om korta, stötvisa ”one-liners” angående marknaden. ”Kolla på det biddet i Daxen.”. ”Stoxxen är helt flat idag”. ”Det är lite initiating action på gång i Bunden”. Efter de korta, koncisa iakttagelserna återgår allt till det normala.

Tystnad, blicken på skärmen, högerhanden på musen.

Och det ständiga, febrila flimrandet från den vertikala orderboken, DOM:en. Skådespelet utspelar sig på alla de skärmar som sitter symmetriskt uppsatta på ställ, riktade mot tradern. Och i det skådespel som skärmarna förmedlar är det just orderflödet som innehar den odiskutabla huvudrollen. Det är orderflödet som skall besvara varje traders främsta fråga…

Vad försöker marknaden göra?

Är det köparna eller säljarna som håller i taktpinnen? Aktiehandlare talar om att ligga på rätt sida av ”yxan” i en aktie. Terminshandlare talar om att ligga på rätt sida av ”dem”. Med ”dem” avses ”de stora pojkarna”, de som har kapital, och stake nog att driva en marknad framför sig. En kompromisslös kraft att ta rygg på. Man bråkar inte med de stora pojkarna. I alla fall inte ostraffat. Man tar rygg på dem och försöker glida med i deras kölvatten.

”Let the trend be your friend”, som det brukar heta.

Min kontaktperson nickar tyst åt olika håll i lokalen och förklarar för mig i viskande tonläge vad respektive aktör har för bakgrund, vilka kontrakt de handlar och vilka huvudsakliga strategier de tillämpar. Det finns en hel del självlärda aktörer, eller individer som lärts upp ”in-house” visar det sig, men många har också ”suttit i marknaden” tidigare.  I en del av fallen kan jag initialt över huvud taget inte se personen ifråga, eftersom en uppsjö av skärmar befinner sig i vägen. Jag konstaterar att det inte är en optimal arbetsmiljö om man besitter klaustrofobiska tendenser. Estetiken i arbetsmiljön är sparsmakad. Ljusinsläpp, sällskapsutrymmen och bekvämlighetsinrättningar är underordnat. Funktion går före form, och fokus ligger på bästa möjliga tradingförutsättningar – allt annat förefaller sekundärt.

Feng Shui är uppenbarligen inte ett högprioriterat område.

Jag förhör mig om vilka instrument som är mest populära att handla. Jag får inget enhetligt svar. Man väljer kontrakt baserat på personlighetstyp, ålder, handelssätt och storlek på mandat. Den unge, orädde, aggressive aktören med gott om ”fire power” kan med fördel ge sig på (tyska) DAX-terminen, terminsmarknadens svårbemästrade Formel1-race. Andra aktörer väljer ofta aningen mer sävliga marknader där ett toalettbesök inte nödvändigtvis är förknippat med risken att gå i personlig konkurs.

Eurex verkar inte helt oväntat vara mest populärt. Den uppfyller samtliga de krav som varje marknadsaktör med kort tidshorisont ställer; en marknad som erbjuder stor volym, rejäla rörelser och jämförelsevis låga handelskostnader. De som vill ha fart och fläkt handlar tyska Dax:en, oljekontraktet, eller guldet. De något mer återhållsamma tittar på Eurostoxx 50 (index för 50 europeiska”blue-chips”), något av de lugnare räntekontrakten (exempelvis tyska Bund) eller möjligtvis det franska CAC 40-kontraktet. En del kikar på ES-kontraktet (terminen för amerikanska S&P 500-index) eller någon mer perifer marknad. Möjligheterna är obegränsade. Avtal med de flesta av världens terminsbörser finns på plats. Endast fantasin sätter gränser.

Men de flesta väljer i slutändan bland en liten handfull kontrakt.

Affärsmodellen är förhållandevis enkel. Från trading-arkadens sida får man intäkter på fyra huvudsakliga sätt. Man tjänar pengar på desk-feen, man tar del av eventuella vinster via en ”profit split”, man tjänar pengar på courtaget, och man tar betalt för att utbilda nya kandidater. De marginaler man har på courtaget är i allmänhet ofantligt små, men den enorma volym som omsätts på de flesta arkader gör ändå denna intäktskälla till en central del av affärsplanen.

Hur det fungerar i praktiken?

Firman står i de flesta fall för kapitalet och tradern står för allt arbete. Firman tar eventuella förluster medan eventuella vinster fördelas mellan trader och firma enligt ett i förväg fastställt sätt. Innan denna ”profit split” träder ikraft krävs det dock varje månad att man först tjänar ihop till sin ”desk fee”, dvs kostnaden för att sitta där. På just detta kontor är ”desk feen” per månad satt till mellan 2000 och 2200 pund, beroende på vilka tillval man har.

All vinst över 2000 pund (per månad) delar tradern med firman enligt en modell som de gemensamt kommer fram till. Denna ”profit split” kan variera kraftigt beroende på en rad faktorer. Hur ser traderns historiska avkastning, så kallat ”track record”, ut? Är avkastningskurvan jämn i förhållande till risken eller förekommer det stor volatilitet i avkastningen från en månad till en annan? Är tradern senior eller grön? Kompletterar traderns handlarstil de andra aktörer som firman för närvarande ”fundar”, eller är den snarlik dessas?  Till en början kan 60 % av all nettovinst tillfalla tradern, men på sikt kan denna andel öka väsentligt. De allra bästa aktörerna kan få så mycket som 90 % av intjänade pengar. Om man handlar för egna pengar får man all avkastning minus ”desk feen”.

Jag får reda på att det finns desk fees som är så höga som 2800 pund i månaden, men att det också går att hitta firmor som erbjuder en så låg desk fee som 1200 pund per månad. Allt beror på var i London man vill sitta rent geografiskt och vilka krav på systemlösningar samt hårdvara man har.

Vad inbegrips då i en ”desk fee”? Varje handelsplats omfattar en ”trading desk” med massvis av datorskärmar. Och när jag skriver massvis menar jag det ordagrant. Variationerna mellan olika ”set-ups” är stora men i regel rör det sig om ett tiotal skärmar per person. Vissa sitter med upp till 14 skärmar.

Det är en futuristisk syn.

”Desk feen” inkluderar en snabb och ren ”maknadsfeed”, en pålitlig ”nyhetsfeed”, ett orderläggningssystem och ett eller flera analysprogram. Jag känner igen de flesta av systemen, har använt många av dem och vet vad de kostar. Det är inga billiga grejer. Endast orderläggningssystemet från TT går för 600-700 dollar per månad i sitt standardutförande. Vill man ha extramoduler, plugins, och programmeringslösningar åker prislappen upp ytterligare. Generellt verkar det som om TT och CQG utgör grundplåten för de flesta, ett standardpaket om man så vill. Utöver detta lägger jag märke till en del andra analyssystem som är sporadiskt spridda bland rummets aktörer och dessutom ett par andra specialistprogram för Market Profile och optionsstrategier.

Det finns ett veritabelt smörgåsbord att välja bland.

För den som förfasas över hur oövervinnerligt hög ”desk feen” är kan det vara på sin plats att göra en djupdykning i matematiken bakom transaktionskostnaderna. Prop-firmorna står för imponerande volymer och utgör därmed en riktig storspelare vid förhandlingar med börser och clearing-hus. Det hela resulterar i extremt låga courtage för den enskilde tradern. Och det är mot denna bakgrund som ”desk feen” skall ställas. Man betalar inte bara för mjukvara och hårdvara. I priset ingår courtagenivåer som gör mig grön av avund.

Vi snackar ”rock-bottom”!

Jag ringer en bekant med insyn i en annan arkad för att få reda på gällande courtagenivåer för några av de vanligaste kontrakten. Han säger att ”going rates” är ungefär 80 Eurocents för Bund, 95 Eurocents för Eurostoxx 50 och 1,60 Euro för DAX. Inklusive clearing per roundturn (köp-sälj-sekvens). Men det kan variera från firma till firma. Det står klart för mig att det lägre courtaget i många fall ”betalar” för hela ”desk feen”, under förutsättning att man handlar någorlunda aktivt.

Men det är inte bara hårda faktorer som dessa aktörer tilltalas av och är beredda att betala för. Det finns mjuka värden som lockar också.  Atmosfären, kamratskapet och det professionella utbytet med likasinnade lockar minst lika mycket. Vem vill sitta ensam hemma i kalsongerna och handla när man kan göra det med en grupp likasinnade? Och var kan man utvecklas snabbare som marknadsaktör än just i miljöer som denna?

I likhet med de flesta handlarrum jag besökt finns en tydlig outtalad hierarki i rummet. Närmast ingången sitter de nya killarna, de som är förhållandevis gröna. De flesta av dem har inte suttit i marknaden tidigare, åtminstone inte ”front office”. De har färre skärmar än övriga aktörer, det rör sig om mellan 6-8 stycken. Många har fått sin utbildning på plats. En kille är där på prov. I denna sektion av rummet är omsättningen betydande. Det är inte ovanligt att någon försvinner efter en kortare tid. Gallringen är hård. Om man visar god förmåga, har begränsade ”draw-downs”, upplevs lära sig snabbt, och har en bra arbetsmoral kan man få förlängd prövotid och därmed en möjlighet att bli ett ordinarie inslag.

Min tilldelade kontaktperson sitter ungefär i mitten av rummet. Förvisso en bra bit bort från aktörerna i pyramidens topp, men på betryggande avstånd från den presumtiva kanonmaten vid entrén. Han har gjort sina hundår. Han tjänar pengar ungefär 3 av 4 dagar med en begränsad nedsida, förklarar han. Vi pratar inga konkreta siffror men han verkar nöjd med sin ersättningsnivå och sin livssituation. Jag sneglar på hans P & L och noterar att dagens handel har varit givande.

Och än är inte dagen över.

I ena änden av lokalen, inklämda i ett hörn med en vägg av skärmar framför sig huserar några av de som suttit här längst. Veteranerna. Jag noterar hur min ”guide” medvetet undviker att närma sig just denna zon av rummet. När vi en gång kommer några meter därifrån sänker han, sannolikt omedvetet, rösten till en viskning. Det är uppenbart att de här killarna befinner sig i toppen av pyramiden och åtnjuter enorm respekt av sin omgivning. Bland dessa aktörer är den ökända ”failure raten”(aktörer som misslyckas) på 80-90 % inte tillämpbar. Här handlar det i mindre utsträckning OM man tjänar pengar utan snarare HUR MYCKET man drar in.

De flesta av dem har ett förflutet från marknaden. Ett flertal av de som sitter här är specialister av den högre skolan. Och i det mikroskopiskt begränsade universum av de finansiella marknaderna som de handlar inom befinner de sig otvivelaktigt i toppen av näringskedjan. De sitter med den bästa programvaran, de lägsta courtagen, den renaste och snabbaste ”feeden”, de ”fetaste” skärmuppsättningarna och den längsta erfarenheten av kortsiktig handel och market making.

De har i allmänhet handlat samma kontrakt och instrument under flera decennier.

De handlar ”size”. Rejäl volym. Flera av dem omsätter åtskilliga miljarder SEK på daglig basis. Jag undrar för en stund hur mycket rummet gemensamt omsätter en normaldag. Jag vill inte ställa frågan. Handlarrumskutymen tillåter inte en utomstående som mig att ställa fullt så delikata frågor. Jag frågar istället mer om deras bakgrund. En av dessa tongivande herrar har ett förflutet som floor trader. Det fångar mitt intresse eftersom det är just i ”floor traderns” historia som en stor del av trading-arkadernas framväxt står att finna.

”Floor traderns” öde och trading-arkadernas historia är två sidor av samma mynt.

Det hela startade egentligen med att den tyska terminsbörsen gick samman med sin schweiziska motsvarighet och bildade Eurex 1998. I och med denna allians var tärningen kastad. Den elektroniska handelns intåg och uppkomsten av Eurex förändrade spelets regler från grunden, och golvhandeln i London levde därmed på lånad tid. För första gången fanns ett reellt alternativ, en terminsbörs, som erbjöd en elektronisk plattform för handel och clearing av standardiserade terminer.

Det blev en ”killer application”, både bildligt och bokstavligt talat.

Genombrottet var plötsligt och omvälvande. Redan under 1999 omsattes nästan 400 miljoner kontrakt på den elektroniska uppstickarens marknadsplats, och medlemsantalet växte lavinartat. ”The Battle of the Bund”, det populära kontrakt som striden kom att utspelas i, slutade i en jordskredsseger för den tyska terminsbörsen. Resten är ett stycke finanshistoria. Kanske sammanfattades det hela bäst av en dåvarande veteran från golvet, en marknadsaktör vi kommer att få stifta närmare bekantskap med i en kommande intervju, som sadlat om och numera handlar elektroniskt med mycket imponerande resultat:

”As soon as the Germans launched Eurex it was clear to me that they were going to own the world”.

Men det var inte bara tillkomsten av Eurex som förändrade det finansiella landskapet i den brittiska huvudstaden. När brittiska derivatbörsen LIFFE övergick från golvhandel till elektronisk handel (via sin Connect-plattform) år 2000 utgjorde händelsen det definitiva startskottet för en massmigration för en hel yrkeskår.

En formidabel armé av floor traders stod helt plötsligt utan jobb. De var ofrivilliga offer till den nya våg av teknologisk utveckling som förändrade branschen. Dinosaurier. Till en början gick omställningen trögt, och många forna golvhandlare hade besvär att klara av övergången till den elektroniska arenan. Vissa klamrade sig fast vid ”open outcry” i det längsta. Men ett inte oansenligt antal av dem valde att styra sitt eget öde, och tog de första stapplande stegen i en helt ny värld. De kände förvisso inte till marknadens alla små finesser och teknikaliteter, men de var duktiga på att ta rygg på orderflödet, de hade disciplin, och ”money management” satt i ryggmärgen på dem. Trots sina många tillkortakommanden hade de en unik spetskompetens. De var traders. I ordets mest grundläggande och genuina bemärkelse. Och de var nu beredda – och tvungna – att ta nästa naturliga steg…

Klivet från börsgolvet till börsterminalen!

De lämnade den färgglada kavajen till förmån för en något mer alldaglig klädstil, frenetiska handtecken och rop byttes mot blixtsnabba tangenttryckningar och musklick, och golvet fick ge plats för den elektroniska arenan. Men förmågan att handla var intakt. I många fall krävdes det bara en finjustering. En period av anpassning och insikt. Ungefär som en tennisspelare som är grusspecialist men som tvingas byta underlag till hardcourt. Grundslagen, den underliggande tekniken och de atletiska grundförutsättningarna finns kvar. Det gäller bara att anpassa sig till allt det nya.

Och det var just det de gjorde.

De tog med sig de knep och verktyg som gjort dem framgångsrika på golvet och började applicera dem på den elektroniska arenan. Det blev startskottet för en explosionsartad tillväxt av ”trading arcades” i London. Många före detta ”floor traders” startade sina egna elektroniska marknadsplatser och inredde dem efter egna önskemål och behov. Resultatet blev elektroniska handlarrum, skräddarsydda utifrån golvhandelns styrkor och svagheter. Och en rad vältajmade innovationer hjälpte till att införliva den utrotningshotade ”floor traderns” värld i 2000-talet.

Under några magiska ögonblick skapades en perfekt symbios mellan människa och teknik.

Trading Technologies uppfann DOM:en; floor traderns oumbärliga vertikala orderläggningssystem, som idag utgör branschstandard för professionell terminsexekvering. Peter Steidlmeyer skapade ”Market Profile”; floor traderns betrodda analysverktyg som i symbolisk form återger golvhandelns nyanser. Och börserna erbjöd arkaderna medlemskap, vilket medförde stordriftsfördelar i form av lägre transaktionsavgifter och clearingkostnader. Det var en perfekt symfoni av förhållanden som sammanstrålade och skapade de idealiska förutsättningarna för ett liv bortom golvhandeln.

Och det är en process som pågår än idag.

Den legendariske brittiske ”floor tradern” David Kyte hängde av sig pit-kavajen från LIFFE till förmån för dataterminalen 1998 med de lakoniska orden:

”Trade will be by mouse, not mouth”.

I Chicago böljar fortfarande en tapper, men alltför ojämn, kamp mellan golvhandeln och den elektroniska revolutionen. Även där har en allt större skara ”floor traders”, eller ”locals” som de också kallas, tagit klivet bort från golvet och istället valt att flytta ”en trappa upp” – vilket i praktiken är ett samlingsbegrepp för att börja handla elektroniskt. Sannolikt väntar där en liknande utveckling som den vi har sett i London. En utveckling som ställer stora krav på förändring och anpassning för en hel yrkeskår, men som också erbjuder möjligheter – i sann darwinistisk anda – för driftiga individer med flexibelt sinnelag.

Individer av just den typ som finns i den lokal jag nu befinner mig i.

Mitt besök är över. Blickar möts. Artighetsfraser utbytes. Trots att det inte varat särskilt länge har det varit både intressant och lärorikt. Jag tar min kontaktperson i hand, och väl ute på gatan slås jag av hur ljust och levande allt känns. Kontrasten mot den värld jag lämnat bakom mig kunde inte varit mer slående.

Frenetiskt blinkande skärmar ersätts av uppfriskande dagsljus. Tyst koncentration övergår i lekfull livsglädje. Bakom mig lämnar jag en fascinerande värld. Men det är en värld som inte längre ter sig lika hemlighetsfull.

Trading-arkadernas värld.

Detta är den andra artikeln i en serie om sex artiklar, producerad och skriven av Tony Ugrina. Denna artikelserie, som fokuserar på trading, återger vår reportageresa till London, Europas finansiella huvudstad, 20-23 September 2012. 

I nästa artikel i vår reportageserie från London kommer vi att träffa en välkänd, framgångsrik och högprofilerad hedgefondsförvaltare, tillika TV-profil och författare, och diskutera trading. Läs mer om vad denne modige herre lärt sig när han riskerade 1 miljon dollar av sina egna pengar på att lära tolv nybörjare att handla aktier…

Tony Ugrina
tony@finansielltoberoende.se

Häng med när vi beger oss långt in i de allra hemligaste hörnen av Londons pulserande finansvärld och rätar ut frågetecken Du inte ens visste att Du hade…

Tradingresa till London:

• Del 1: Tradingresa till London…
• Del 2: En titt bakom kulisserna på Londons hemlighetsfulla Trading-arkader…
• Del 3: Möt Lex van Dam – mannen bakom ”Million Dollar Traders”…
• Del 4: Möt Tom Barton – en sann mästare med 50 år av tradingerfarenhet i bagaget!
• Del 5: Möt “Steve” – en Daytrader med färre än femton förlustdagar per år…

Undertecknad, Tony Ugrina, har under en längre tid funderat på att skapa en serie reportageresor där all fokus ligger på trading. Sagt och gjort. Jag bokade en flygbiljett till London med tillhörande hotellvistelse. Med mig tog jag min rutinerade fotograf, Michael Andersson.

Då återstod bara en liten detalj.

Jag behövde hitta marknadsaktörer som kunde tänka sig att ställa upp på intervjuer. Jag hade förvisso en månad på mig, men själva intervjutillfällena skulle hållas under en begränsad tidsperiod: två hektiska dagar i slutet av September månad. Att komma på en bra idé är en smal sak. I vanlig ordning är det genomförandet som är det svåra. Det var bara att sätta igång.

Under den kommande månaden ringer jag sammanlagt 161 samtal och skickade drygt 220 individuellt anpassade mail. Många är misstänksamma och tror att jag försöker sälja något till dem, trots att jag bestämt försäkrar motsatsen. I en del fall lyckas jag inte ens ta mig förbi den nitiska sekreteraren trots upprepade försök. En del ber mig återkomma senare på dagen, eller lovar att själva återkomma. En del ber mig ointresserat att återkomma vid ett annat tillfälle. En del ber mig helt sonika att ”piss off”.

Jag börjar inse hur vardagen för en telefonförsäljare kan te sig…

Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet? Jag försöker att inte ta det hela personligt utan fokuserar istället på det positiva. Jag kan inte låta bli att skratta åt en del klockrena avspisningar. Min personliga favorit: “We hang up on The Financial (Times). What makes you think you stand a f-in chance…?”

En frågeställning så god som någon!

Men skam den som ger sig. När den värsta motvinden bedarrat, får jag i en del av samtalen ”köpfrågor”. Hur lång tid skulle en eventuell intervju egentligen ta? Stämmer det att vi får ta del av och godkänna materialet innan det publiceras? Vilka sade Du att sidan riktar sig till?

Varje gång jag skönjar en spricka i rustningen, hugger jag som en kobra.

Efter ett tag visar det sig, inte helt oväntat, att just de kategorier som jag är mest intresserad av att intervjua också är de mest motsträviga. Till mitt försvar får jag erkänna att listan av potentiella intervjukandidater är minst sagt ambitiös. Jag har låtit min entusiasm och fantasi få fritt spelutrymme när jag upprättat min ”hit list”. Där återfinns gräddan av Londons finansiella elit med fokus på de som sitter närmast marknaden. Min önskelista omfattar högprofilerade hedgefondförvaltare, stora propriety traders, och undangömda kvantkillar med snabbfotade algosystem.

Men framför allt är jag intresserad av de som handlar för egen räkning!

Det rör sig om en homogen, anonym skara individer som på daglig basis utmanar marknaden och i de allra flesta fall promenerar iväg som vinnare. En del av dessa herrar (för det rör sig uteslutande om herrar) är lika legendariska som de är hemlighetsfulla. Och det finns ett problem.

De ger inga intervjuer!

De har inga kontaktuppgifter. De har medvetet gjort sig svåråtkomliga. De har ingen vara att sälja, ingen tjänst att exponera och inget behov av att figurera i media. De vill bara sitta vid sin ”trading desk” och handla. All yttre kontakt ses som ett onödigt avbrott i pengaintjäningen. Och de visar sig vara en svår nöt att knäcka även för den mest envise och oförtröttlige reporter.

Till en början är mina samtal fruktlösa.

Efter ett tag har jag blivit så van att få nej att jag nästan blir tagen på sängen när någon emellanåt överväger att svara ja. Men jag biter ihop och fortsätter ringa runt. På min personliga önskelista på London-reportage som jag tror att Tradingportalens läsare skulle vara intresserade av hamnade den brittiska huvudstadens många handlarrum, ”prop houses” eller ”trading arcades” som de också kallas, mycket högt upp. Jag har besökt flera av dem tidigare, men aldrig i egenskap av reporter och alltid ackompanjerad av en rekommendation från en vän på ”insidan”, alltså någon bekant som suttit och handlat aktivt där.

I mina samtal med dem provar jag en rad olika strategier. Det visar sig vara svårare än jag trott. De är i regel inte intresserade av att synas i media, oavsett sammanhang. Ägarna är oroliga att vår närvaro skall störa eller oroa de privata traders som hyr sina platser hos dem. Många av dessa marknadsaktörer är måna om att bevara sin anonymitet och vill inte hamna på bild eller figurera i något reportage. Det finns ingen uppsida i att synas helt enkelt.

En sökning på nätet stärker mina farhågor. Jag hittar inga reportage om dessa ”trading arcades” på nätet, vare sig i svensk eller internationell finansmedia.

Jag lyckas slutligen via en bekant, verksam i Londons finansbransch, boka ett besök hos ett av dessa ”trading arcades”. Det är sammankopplat med ett redaktionellt pris, men det är hanterbart. På begäran utelämnas alla namn, bilder och detaljer som kan identifiera den berörda firman, dess ägare, eller de individer som verkar där. Det är en nödvändig och bra kompromiss för alla inblandade parter. En kompromiss som leder till att vi exklusivt för Tradingportalens räkning får göra ett reportage om en ”Trading Arcade” som huserar en liten kärna av de allra bästa marknadsaktörer som London har att erbjuda. De utgör en sammansvetsad kärna av professionella aktörer som livnär sig på sin egen handel.

Det blir ett reportage som aldrig tidigare skrivits, om en företeelse som utan tvekan utgör en historia värd att berätta.

Det blir det första reportage som vi kommer att återge från denna resa, men ingalunda det sista. Under de kommande 5 veckorna kommer Tradingportalen att rulla upp sin exklusiva reportageserie från London.  Varje vecka kommer en ny artikel att publiceras, och för den trading- och finansintresserade kommer det att bjudas på en hel del intressant och matnyttigt material.

Här följer ett smakprov på vad vi har att vänta oss under kommande veckor:

1. Vi har gjort ett bakom-kulisserna-reportage, det första i sitt slag någonsin, någonstans, om ”Trading-arkaderna” i London, de mytomspunna, hemlighetsfulla handlarrummen där ”stora” privata traders dagligen omsätter miljarder.
2. Vi har träffat en mycket välkänd och framgångsrik hedgefondsförvaltare, tillika TV-profil samt författare och diskuterat trading.
3. Vi har intervjuat en före detta ”floor trader” med 50 års erfarenhet av trading som sadlat om och numera skördar imponerande framgångar som privat daytrader.
4. Vi har träffat och intervjuat en privat daytrader verksam i City som berättar om sin väg från gröngöling till lönsam marknadsaktör, hur det är att försörja sig på sin trading och hur livet i ett handlarrum kan te sig.
5. Vi har besökt handlarrummet, tillika huvudkontoret, på en av världens största spreadbetting-firmor och tagit pulsen på deras verksamhet.

Men vår resa slutar inte där. Alla möten, samtal och mail från min sida under den senaste månaden har skapat ringar på vattnet. Vi har flera intervjuer klara inför kommande reportageresor visar det sig. En av Storbritanniens främsta hedgefondförvaltare ställer upp på en intervju. En levande legend bland Londons privata traders kan tänka sig att ställa upp. En löjligt lönsam firma som sysslar med HFT kan tänka sig en intervju. Och det finns fler. Alla ställer de krav för att ställa upp, men inga av kraven är särskilt svåra att tillgodose.

I många av fallen har de aldrig tidigare låtit sig intervjuas av media.

Givetvis tänker jag ändra på detta. Men det får bli ett senare äventyr. För tillfället hoppas jag att Du uppskattar de kommande veckornas initierade reportage och intervjuer om trading. Jag hoppas att Du följer med oss på vår reportageresa till London och att Du uppskattar åkturen lika mycket som jag gjorde…

Vi ses i nästa vecka!

Detta är den första artikeln i en serie om sex artiklar, producerad och skriven av Tony Ugrina, exklusivt för Tradingportalens räkning. Denna artikelserie, som fokuserar på trading, återger min reportageresa till London, Europas finansiella huvudstad, 20-23 September 2012. 

Tony Ugrina
tony@finansielltoberoende.se