De flesta placerare går igenom tre faser. I den första fasen vill de få tips om vad de ska köpa och frågar gärna vänner eller, ännu hellre, bekanta i finansbranschen

vad de ska köpa. Nästa steg är oftast att de letar efter något slags system/metod/teknik – som någon annan skapat – som alltid ger korrekta köpsignaler och därmed är en rak och lätt väg till rikedom.

Människor kan ägna oerhört mycket kraft och tid till att forska efter denna ”gyllene nyckel”. De inser inte att kunskap om när man ska köpa utgör bara en liten del i en framgångsrik strategi och att svaret på deras sökande inte ligger utanför utan inom dem själva.

De två första faserna karaktäriseras av att andra ska presentera lösningarna de söker, det vill säga de vänder sig utåt. Vid någon tidpunkt inser dock alla framgångsrika placerare att det finansiella resultat de uppnår har direkt samband med deras eget beteende och agerande på marknaden. De inser att de måste vända sig inåt (fas 3) för att bemästra sin egen psykologi och uppnå de resultat de eftersträvar.

Hur många psykologiska fällor finns det då på börsen, och hur många olika misstag kan en placerare göra? Den amerikanske psykologen Ronald Barach har under lång tid forskat i de psykologiska aspekterna i samband med ekonomiska beslut och placeringar. Han har mycket god insikt i människors relation till pengar och hur de reagerar i olika börssammanhang. I sin bok Mindtraps ger han 88 olika exempel på psykologiska fällor på marknaden och identifierar de mentala svårigheter folk har med aktieplaceringar.

Gemensamt för många av dessa psykologiska fällor är de tre känslotillstånden rädsla, hopp och girighet, för de är svårbemästrade mänskliga beteenden som har en särskilt stark benägenhet att fördunkla vårt omdöme som placerare.

Att känna rädsla är ett djupt rotat tillstånd hos oss människor och en viktig överlevnadsinstinkt. När vi upplever fara (verklig eller inbillad) startar en fysiologisk process i kroppen. Det parasympatiska nervsystemet stimulerar binjurarna till att tillverka stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och cortisol, som bland annat får hjärtat att slå snabbare och kraftigare än annars och vi förbereder oss på ”flight or fight”, det vill säga att försöka fly från hotet eller stanna och söka bekämpa det.

Oavsett vilket alternativ vi väljer gör vi oss både fysiskt och psykiskt redo att agera, vilket skapar ett stresstillstånd. Vid ett möte med verklig fara kan detta beteende göra att vi överlever, men i placeringssammanhang handlar rädslan inte om överlevnad utan ofta om rädslan för eller olusten i att förlora pengar.

Detta känslotillstånd kan utlösas av en oväntad, snabb och kännbar kursnedgång och leda till att vi agerar med vår ”reptilhjärna” och fattar impulsiva och oöverlagda beslut. Tillståndet skapar ofta ett tydligt behov av att agera, men det hjälper inte att man slänger ut börsskärmen för att åtgärda situationen – och som placerare är det lätt att man agerar utifrån starka känslomässiga impulser och utan eftertanke trycker på säljknappen för att få utlopp för den starka stress man överväldigas av.

Men man kan också reagera tvärtom och i stället följa rådet ”when in trouble, double” (snitta ned sig) som ett sätt att möta hotet. Ett tredje vanligt alternativ (att fly från hotet) är att man intalar sig själv att den planerade kortsiktiga placeringen nu i stället är en långsiktig investering.

Det är emellertid inte bara obehaget över en möjlig förlust som får oss placerare att känna rädsla. Om hela marknaden viker kraftigt känns förlusterna ofta lättare att bära, för då vet man att man inte är ensam om att förlora pengar utan en del av ett stort placeringskollektiv (flocken) som drabbas av samma händelse.

Om börsen däremot stiger kraftigt och man själv ligger likvid medan många andra tjänar rejält med pengar kan man känna sig påtagligt ensam, utsatt, nervös och rädd för att missa uppgången, vilket gör att man kastar sig in i marknaden och i ett tillstånd av stark stress köper just när man borde göra tvärtom.

Hopp är ett av de vackraste orden i vårt språk och ett vitalt känslotillstånd, som vi människor gärna klamrar oss fast vid när vi försöker hantera svårigheter i tillvaron. Hopp på de finansiella marknaderna är dock oftast bara en ursäkt för att man ska slippa fatta obekväma beslut. Man hoppas att kursen inte ska sjunka djupare (så att man slipper lösa ut förluststoppet) och man kan även hoppas att kursen stiger bara lite till, för då ska man sälja.

Hoppet blir en ursäkt för att man ska slippa vara disciplinerad och agera på ett sätt som inte är känslomässigt lätt men som man egentligen vet är rätt. Vi tycker det är bra att människor har en strävan efter att tjäna pengar och en vilja att bygga upp ett kapital, men detta har inget med girighet att göra. Girighet är om man försöker tjäna pengar på andras bekostnad eller när man låter dumheten ersätta förnuftet. I samband med en längre uppgångsfas tror många placerare, felaktigt, att det är deras egen förmåga som gör dem framgångsrika, medan framgången i stället oftast beror på att de tagit höga risker i en positiv trend.

Riskbenägenheten har en stark tendensatt vara som allra störst i slutfasen av en uppgång, och många börjar då överskatta sin intjäningsförmåga och ser sig som blivande mångmiljonärer om de bara vågar ta ännu högre risker och till exempel belåna portföljen maximalt.

Uppgångar kan vara under längre tidsperioder, medan nedgångar har en tendens att komma oväntat och inte sällan med en snabbhet och kraft som får den tidigare så självsäkre spekuleraren helt bragd ur fattning. Girigheten byts nu lätt mot panik, och på grund av girighet kan tidigare uppblåsta vinster snabbt förvandlas till kännbara förluster.

I stället för att agera systematiskt och rationellt låter vi ofta känslorna styra våra beslut. Resultatet brukar tyvärr bli en mängd godtyckliga beslut som inte är del av någon övergripande tanke eller strategi, och detta angreppssätt är i längden dömt att misslyckas. Marknaden är en krass plats, och känslor och aktiehandel bör inte kopplas ihop. Det krävs en struktur kopplad till ett disciplinerat agerande för att man ska nå framgång på börsen. Handlingsplanen
som vi skrev om i artikel 2 r därför ett viktigt redskap som hjälper oss att hantera våra känslor och att agera rationellt och systematiskt.

Genom att på detta sätt minimera känslorna i beslutsfattandet kan du skydda dig från den värsta fienden på marknaden – nämligen du själv.

En annan viktig komponent för att nå framgång på aktiemarknaden och hantera den känslomässiga problematiken är en god självinsikt om vilken personlighetstyp man är. En aktieinvesterare kan i allmänhet tillhöra den ena av två olika kategorier av aktörer: den analytiska eller den handlingsorienterade. Ofta har en investerare drag av båda dessa personlighetstyper, men den ena sidan är i allmänhet mer framträdande än den andra. Den analytiska personlighetstypen är en tänkare som gillar att undersöka, utforska och utreda.Denna typ av investerare letar efter samband, lägger stor vikt vid enskilda detaljer och gör i allmänhet sin hemläxa ordentligt inför eventuella investeringar. Den analytiske investeraren har i allmänhet en välutvecklad matematisk och numerisk förmåga, angriper problem på ett logiskt och strukturerat sätt och ser sig själv som en rationell marknadsaktör.

Den handlingsorienterade typen är den analytiska typens raka motsats. Handlingsorienterade investerare tenderar att agera först och tänka efter senare. Denna grupp av investerare har anammat principen ”lära av misstagen” fullt ut och är beredda att ta en del smällar på vägen till att bli fullärda investerare. De anser i allmänhet att de har goda intuitiva färdigheter, att de välkomnar förändring, att de är orädda och dessutom har en god förmåga att anpassa sig. Handlingsorienterade marknadsaktörer är inte så petiga med detaljer utan ser världen snarare i stora drag. Vilken av dessa båda personlighetskategorier är då bäst, sett ur investerarsynvinkel?

Faktum är att det finns en mängd framgångsrika marknadsaktörer i båda grupperna. Det viktiga är inte vilka grundläggande personlighetsdrag de har utan snarare hur väl de klarar att hantera de svagheter och nackdelar som respektive angreppssätt för med sig. Det intressanta är att de personliga egenskaper som kan ses som styrkor hos respektivegrupp i många fall också är gruppens främsta svagheter.

Den analytiske aktören kan utforska och framställa en detaljerad handlingsplan för sin aktiehandel på ett föredömligt sätt. När det väl gäller att utföra själva affärerna i denna plan stöter personerna i denna grupp dock ofta på problem. Lika mycket som de trivs med det analytiska utvecklingsarbetet av en modell, lika lite uppskattar de den praktiska tillämpningen av modellen, alltså själva genomförandet av affärerna.

Anledningen är att den analytiske marknadsaktören i regel inte är van vid att ta risker och har i allmänhet en alltför stor rädsla för att förlora pengar. Följden blir ofta att denna kategori av investerare missar många affärer och tar sina vinster i ett alltför tidigt skede – allt för att undvika den obehagliga känslan av att ta risk.

Den handlingsorienterade personlighetstypen har inga problem med att ta risk. Denna grupp av investerare tar snarare en alltför stor risk i förhållande till sitt kapital. Dessutom tenderar denna grupp av aktörer att handla alltför ofta – och många gånger utan att basera sina affärer på en i förväg upprättad handlingsplan.

Handlingsorienterade aktörer har oftast dålig disciplin, särskilt när det gäller att följa en viss metodik eller regelverk. De ägnar sig åt för mycket experimenterande och för lite eftertanke. Ofta har de svårt att följa sin handlingsplan, om de över huvud taget har upprättat en sådan. De har också en ovana vid att inte ta sina förluster i ett tidigt skede, det vill säga de struntar ofta i sina förluststopp. Vare sig man är analytisk eller handlingsorienteradmhar en enskild investerare en rad personliga särdrag att bearbeta.

Den analytiske aktören måste övervinna sin rädsla för att förlora. Detta åstadkommer han/ hon enklast genom att genomföra sina affärer i liten skala till en början. Med begränsade medel på spel är det lättare för den analytiske investeraren att vänja sig vid de emotionella delarna av börshandel, och han/hon tillåts gradvis vänja sig vid tanken på att ta marknadsrisk.

Den handlingsorienterade aktören måste upprätta en detaljerad handlingsplan och slaviskt följa denna. Själva genomförandet av planen bör systematiskt följas upp och utvärderas, och särskild vikt bör läggas vid hur väl reglerna följs och hur strikt riskhanteringsrutiner efterlevs (såsom stoppkurser).

Om vi tillåter oss själva att lära av våra misstag och bearbeta våra svaga sidor växer vi inte bara som investerare utan också som människor. Resultatet blir ett rikare liv – i dubbel bemärkelse.

De flesta som handlar på de finansiella marknaderna kommer förr eller senare till insikt om att det krävs mer än en fungerande handelsstrategi och effektiv riskhantering för att man ska bli framgångsrik. Det ställs också höga krav på personlig insikt och att man har en förmåga att hantera och kontrollera sin emotionella status i trängda och stressade situationer.

Ofta är denna sista del av pusslet den svåraste att hantera och bemästra för den enskilde investeraren. Marknaden är en hänsynslös skola för den som ännu inte förstått de mångfacetterade psykologiska aspekterna bakom framgångsrik aktiehandel.

Intellektet hos den enskilde investeraren har mindre betydelse för hur skicklig man blir som marknadsaktör än vad många människor tror. Ofta är i stället förmågan att hantera de psykologiska utmaningarna en betydligt viktigare faktor. Ironiskt nog är det just denna del som de flesta marknadsaktörer lägger minst tid på att utveckla, och det är också denna del av framgångsrik aktiehandel som är mest missförstådd.

Förhållningsregler. Det finns en rad viktiga verktyg och förhållningsregler som den enskilde investeraren kan ta till för att lättare hantera de psykologiska utmaningar som finns på aktiemarknaden. Vi går här igenom de viktigaste aspekterna man bör tänka på.

Handlingsplan. Att agera känslokallt, systematiskt och rationellt på de finansiella marknaderna är svårt. När känslor som hopp och girighet tar överhanden och marknadens svängningar tilltar har man svårt att motstå frestelsen att göra ”det som känns rätt”. Problemet är att det som känns rätt att göra ofta är fel och att det som är rätt ofta kräver en enorm personlig disciplin för att genomföra.

Vid sådana tillfällen kommer en handlingsplan väl till pass. En handlingsplan är en detaljerad affärsplan som beskriver hur investeraren ska agera vid varje givet tillfälle som kan tänkas uppkomma på marknaden. Genom att på förhand fastställa handlingsregler för de olika scenarier investeraren kan ställas inför blir den bättre förberedd på att hantera de känslor som följer med aktiehandel i en krävande marknad. Att handla på finansmarknaderna utan en handlingsplan är att likställa med att försöka bygga ett hus utan att först ha gjort en ritning.

Personligt angreppssätt. Alla individer är unika, och alla har olika styrkor och svagheter. Det är viktigt för investeraren att välja ett angreppssätt som harmonierar väl med hans/hennes personliga egenskaper. Gillar du att läsa årsredovisningar och är duktig på redovisning kanske du bör specialisera dig på värdeinvesteringar.

Är du duktig på att programmera men har svårt att hantera dina känslor kanske du bör inrikta dig på att utveckla ett ”självspelande” system, medan en duktig matematiker bör överväga att utveckla kvantmodeller. Det är viktigt att du utvecklar och anammar ett angreppssätt som passar just din personlighet och dina färdigheter.

Stoppkurser. Ur psykologisk synvinkel har en systematisk tillämpning av förluststopp avgörande betydelse. En förutbestämd stoppkurs skyddar kapitalet och definierar också risknivån för varje enskild affär. Men framför allt möjliggör tillämpningen av stoppkurser att investeraren bibehåller sin objektivitet. En svidande förlust kan grumla omdömet och leder lätt till att investeraren börjar ”hoppas”.

Om man i stället tar sin förlust i ett tidigt skede, medan förlusten fortfarande är liten, kortsluter man de tankeprocesser som i förlängningen ofta leder till känslomässiga beslut. Genom att tillämpa förluststopp blir hanteringen av förluster också en naturlig del av investerarens vardag, vilket ironiskt nog är en förutsättning för lönsam aktiehandel.

Var selektiv. Marknadens lockrop kan vara svåra att stå emot. Nya möjligheter hägrar runt varje hörn, och det är lätt att man känslomässigt rycks med i de tvära kasten. Det kommer dock alltid nya möjligheter, och man kan som inve-sterare invänta situationer där förhållandet mellan potentiell avkastning och risk är optimalt.

Warren Buffett uttryckte det hela på ett föredömligt sätt när han gjorde en liknelse mellan amerikansk baseboll och aktieinvesteringar: ”Man måste inte slå på varje boll. Man kan helt enkelt stå vid plattan och invänta det perfekta läget och den perfekta bollen. Man väntar tålmodigt på möjligheten att få en riktigt fet träff.”

Specialisera. Genom att specialisera sig kan man undvika några av de vanligaste psykologiska utmaningarna. Många av de mest framgångsrika aktörerna på finansmarknaden har ofta ett relativt snävt och koncentrerat fokus. De är ofta mycket specialiserade och har hittat en nisch i marknaden där de gradvis har skaffat sig en överlägsen kompetens och kunskap relativt övriga aktörer.

Det finns marknadsaktörer som handlar bara en enda aktie, ett enda mönster eller bara vid specifika händelser.

Gemensamt för dem är att de kan sin nisch bättre än någon annan och att deras specialistkunskaper ger dem en konkurrensfördel och ett övertag gentemot övriga aktörer inom just denna lilla del av marknaden.

Lär dig” omfamna” dina förluster. De främsta investerarna tar sina förluster med ro. De inser att varje affär blott utgör en affär av en lång rad affärer och att utvecklingen för just denna enkilda affär är av underordnad betydelse för slutresultatet. Vinnare vet att rädslan för att förlora ironiskt nog leder till förluster. En rädd marknadsaktör tenderar att göra stora förluster och missar många av de bästa affärstillfällena, eftersom dessa ofta uppkommer i lägen då oron och skakigheten i marknaden är som högst.

Att omfamna sina förluster utan avsmak eller rädsla utgör det slutgiltiga beviset på att en framgångsrik investerare har sällat sig till den högsta skolan av marknadsaktörer.

Variera positionsstorlek. Det är vanligt bland professionella marknadsaktörer att de varierar sin positionsstorlek högst väsentligt. De varierar sina positionsstorlekar beroende på hur bra avkastning i förhållande till risk en specifik affär erbjuder, men många varierar också storleken på sina positioner beroende på hur de känner att formen är för tillfället.

För de flesta aktörer erbjuder varje år en handfull extremt fördelaktiga affärslägen. När dessa uppkommer är det rationellt att man är mer aggressiv i sina marknadspositioner. På samma sätt finns det tidsperioder på året då det mesta man gör blir rätt och man känner stort självförtroende och psykologisk styrka, och även då kan det löna sig att man är mer aggressiv i sin handel.

En mycket känd amerikansk ”golvhandlare” uttryckte det på följande sätt:

”Många golvhandlare skriker sig hesa och viftar med armarna mest hela tiden. Men de allra bästa är helt tysta under långa tidsperioder och handlar då bara i begränsad utsträckning. Plötsligt bryter marknaden en viktig nivå, och dessa aktörer exploderar då i en serie av köp- eller säljorder. De väntar tålmodigt på en stor möjlighet med låg risk och agerar -aggressivt när läget uppkommer.”

Våga stå emot flockbeteendet. Under långa tidsperioder kan den stora flocken ha rätt. Men det kommer alltid tillfällen då det allmänna sentimentet på marknaden avviker väsentligt från den enskilde inve-sterarens övertygelser.

Just i sådana lägen är potentialen för stora vinster som störst. När alla är överens om den fortsatta utvecklingen innebär det att många aktörer har felaktiga positioner. Då kan det vara lönsamt att man i stället bestämmer sig för att gå åt motsatt håll än vad majoriteten tror.

När alla ”springer mot nödutgången” samtidigt förstärks ofta rörelsen kraftigt åt motsatt håll, och det är också däri potentialen till de stora vinsterna finns för den som har modet att lita på sin egen övertygelse och stå emot flockmentalitetens bedrägliga trygghetskänsla.

Kontinuerlig lönsamhet. De flesta professionella aktörer strävar hellre efter en kontinuerlig lönsamhet på sina affärer än att försöka uppnå stora enstaka vinster. En jämn och kontinuerlig avkastning är alltid att föredra framför en avkastningsprofil med tvära kast, även om resultatutfallet för de båda profilerna är likvärdigt.

Många proffs väljer hellre att använda en strategi med lägre totalt väntevärde, så länge denna strategi ger en mer förutsägbar och jämn utveckling på kapitalet över tiden. Orsaken är att risken i dessa strategier ofta är mindre.

Personliga egenskaper. Alla människor är olika, och likaså skiljer sig alla investerare från varandra; alla har unika karaktärs- och personlighetsdrag. Det finns dock några gemensamma nämnare för de flesta av världens bästa investerare. Dessa egenskaper utgör själva kärnan i vad som kännetecknar vinnarna:

– Passion. Det krävs passion och engagemang för att man ska lyckas, oavsett vilket område man ger sig in i. Passionen ger bränsle till allt det hårda arbete och slit som krävs för att nå framgång. Passionen ger oss förmågan och viljan att kämpa vidare när vi stöter på de motgångar som vi alla ställs inför med jämna mellanrum. Passionen driver oss envist framåt mot vårt slutgiltiga mål, och tar samtidigt fram det bästa hos oss.

– Disciplin. Disciplin är katalysatorn som får saker att hända. Tankar och idéer är inget värda utan den disciplin som krävs för att förverkliga dem. Det krävs disciplin för att omsätta en god idé i konkreta handlingar. Det krävs disciplin för att orka göra ”det obehagliga men nödvändiga”. Det krävs disciplin för att lyckas där andra misslyckas. Framgångsrik aktiehandel är inget undantag.

– Viljan att vinna. Det är ingen slump att många av världens allra främsta investerare ofta har en bakgrund som elitidrottare. Vanan att arbeta mycket hårt mot tydliga och konkreta mål samt viljan att vinna är viktiga karaktärsdrag hos såväl idrottsmän som investerare. Denna vilja särskiljer ofta minoriteten av vinnare från majoriteten av förlorare.

– Personligt ansvar. Förmågan att ta personligt ansvar och öppet erkänna sina brister är det första nödvändiga steget för att man ska bli en bättre människa i allmänhet och bättre aktieinvesterare i synnerhet. När vi erkänner våra misstag kan vi lära oss av dem och växa som människor och investerare. Vi kan undvika att göra om dessa misstag och på sikt kanske rentav eliminera flera av dessa kostsamma företeelser.

– Självförtroende och mod. Det krävs självförtroende för att riskera pengar och fatta obehagliga beslut. Det krävs mod för att stå emot grupptrycket och lita till sin egen analys. Det krävs självtillit, mental styrka och tillförsikt för att våga vandra i de framgångsrika investerarnas fotspår. De största investerarna vågar välja sina egna vägar.

Avslutning. I denna artikel har vi velat illustrera att framgång på de finansiella marknaderna har fler beståndsdelar än ett fungerande system och god riskhantering. Om inte de psykologiska pusselbitarna faller på plats är de två förstnämnda beståndsdelarna verkningslösa.

Börspsykologi – Flockpsykologi

Ett studium av flockpsykologin behöv som man bättre vill försöka förstå marknadernas svängningar. Detta är ett område där traditionellekonomisk teori inte räcker till, eftersom enbart siffror inte kan förklara rörelserna, och de tio senaste åren har psykologins inverkan på börskurserna uppmärksammats och accepterats allt mer av ekonomer.

En viktig orsak till detta är att vi under denna tidsperiod fått uppleva två av de värsta börsnedgångarna de 100 senaste åren, vilka med all önskvärd tydlighet har visat hur stark den psykologiska påverkan är när flockbeteendet kan svepa fram som flodvågor över världens börser, med dramatiska kursrörelser som följd.

Att Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2002 gick till Tversky och Kahneman för deras arbete inom ekonomisk psykologi, och de senaste årens kontinuerligt ökande intresse för ämnet iden akademiska världen, är också starkt bidragande skäl till ett förändrat synsätt på psykologins påverkan på börskurserna.

Inställningen att människor är striktrationella varelser är dock fortfarandevanlig, och de ekonomiska modeller som konstrueras i den akademiska världen i syfte att prognostisera hur olika marknader – aktier, räntor, valutor och råvaror – ska utveckla sig baseras ofta på antagandet att människor fattar beslut på strängtlogiska grunder.

I dessa modeller existerar inget flockbeteende. Psykologin inomflocken anses vara enbart summanav de rationella beslut varje enskildindivid fattar. Man utgår ifrån att människor fattar beslut oberoende av vad andra tycker och missar därmed det centrala i studiet av flockpsykologin, det vill säga att en flock är något annat än enbart den matematiska summan av dess beståndsdelar och att den enskilde individens beteende förändras genom flock tillhörigheten.

Människor har slutit sig samman i grupper sedan urminnes tider. Ursprungligen var det nödvändigt förd en enskilde individens överlevnad att tillhöra en flock eller en stam. Sannolikheten för att överleva i kamp mot andra rovdjur och naturens element minskade dramatiskt när de inte hade stöd och skydd av andra. Människors önskan att tillhöra en grupp likasinnade individer är alltså lika gammal som deras tillvaro på vår planet. Det är därför föga anmärkningsvärt att människor även i vårt moderna samhälle gärna sluter sig samman i olika slags grupper. Att man känner sig accepterad och är fullvärdig medlem i en gemenskapbidrar till en känsla av trygghet och välbefinnande.

En enskild person är unik, och att förutse en individuell människas beteende i en viss situation kan vara svårt – eller åtminstone förenat medstor osäkerhet. Å andrasidan kan beteendet hos en större grupp människor i en viss situation prognostiseras med relativt stor säkerhet. Om det börjar brinna våldsamt i en lokal där en större samling människor befinner sig är det mycket sannolikt att panik uppstår. Det krävs ingen större insikt i mänskligt beteendeför att dra slutsatsen att majoriteten försöker komma ut genom dörren så fort som möjligt.

Hur den enskilde individen beter sig är däremot inte givet. Självbevarelsedriften bjuder honom/henne att ta sig undan faran, men det kan ske på olika sätt. Den enskilde individens beteende lärskifta mellan uttalad egoism och hänsynslöshet till osjälvisk omtanke om andras välbefinnande– gränsande till hjältemod. Att de allra flesta mer eller mindre energisktförsöker ta sig ut ur lokal en fortast möjligt kan man dock vara övertyga dom.

Ett antal människor i till exempel en biograf eller en nattklubb kan dock knappast kallas en flock. Snarare är de en samling enskilda individer som råkar befinna sig på samma plats vid samma tidpunkt. Men om de samtidigt utsätts för en yttre fara eller hot skapas en allmänosäkerhets- och ångest känsla, som får de flesta av dem att agera mer emotionellt än rationellt och därmed bete sig som medlemmar i flock i stället för att agera som självständiga individer.

Det finns en vetenskapligt belagd tendens hos individer att dels avvisa människor i andra grupper, dels att godta den uppfattning som råder hos majoriteten i den grupp de tillhör och dels att acceptera instruktioner från den person eller de personer som representerar auktoritet.

Det mest kända experimentet, för att klar lägga hur långt människor är villiga att sträcka sig för att tillfredsställa kraven från en ledare/auktoritet, genomfördes av doktor Stanley Milgram vid Yale-universitetet i USA. I detta experiment uppmanades deltagarna att utsätta ett oskyldigt offer för upprepad smärta, vilket motiverades med nationens bästa.

Ledaren/auktoriteten representerades av en forskare i vit rock, som oupphörligt uppmanade deltagarna att fortsätta med att ge offret elektriska chocker. (I själva verket gavs inga elchocker, men det visste inte deltagarna, och offret agerade som om det blev utsatt för smärta.)

Under hela experimentet var deltagarna medvetna om sina handlingar, dels genom en mätare som visade hur mycket elektricitet som avgavs – och hur farlig denna varför offret, dels genom skriken och protesterna från offret, som var fastbundet i en stol. Milgram konstaterade att mer än 60 procent av deltagarna var beredda att utdela den högsta och mest dödliga dosen av elektricitet även sedan offret slutat skrika och spelade medvetslös.

Detta vetenskapliga experiment visar att en grupp/flock som leds av en person med stark auktoritet kan vara en skrämmande kraft, och i sin strävan att nå gemensamma syften kan en grupp använda metoder vilka de som enskilda individer skulle anse oacceptabla – grupptillhörigheten innebär att det personliga ansvaret till viss del upphävs.

Människor agerar alltså annorlunda som gruppmedlemmar än som individer. En flock tenderar att bete sig icke rationellt och emotionellt i sin strävan att uppnå sitt mål, och medlemmarna påverkas till att bete sig på samma sätt. Detta gäller framför allt när gruppens överlevnad är hotad. Konflikt- och stressituationer är därför en utmärkt katalysator för flockbeteende.

Tony Plummer påpekar i sin bok Forecasting Financial Markets att benägenheten hos oss människoratt vilja tillhöra en grupp med för att individen anpassar sitt beteende så att detta accepteras av majoriteten. Han anser att det finns tre förutsättningar som måste uppfyllas för att en individ ska kunna tillhöra en grupp:

• Personen i fråga identifierar sig med gruppen.
• Han/hon godkänner gruppens regler och normer.
• Personen accepterar gruppens ledare.

Även om ett placeringsbeslutfattas på rationella grunder är det mänskligt att man blir mindre rationell och mer emotionell närplaceringen väl gjorts. En personkan känna intensiv glädje när priset rör sig åt rätt håll och förväntansfulltavvakta nästa rörelse på marknaden. Han/hon kan också känna sig arg, deprimerad och nervös när utvecklingen inte blir som han/hon tänkt sig och ängsligt bevaka vad marknaden ska göra mot honom/henne närmast.

Ju mer emotionell personen blir– upprymd och entusiastisk eller stressad och pressad, desto mer benägen och disponerad blir den att tappa sin självständighet, glida över i flockbeteende och göra som alla andra, det vill säga söka stöd och ty sig till en grupp likasinnade placerare och följa ledaren för flocken. Människans flockdjursbeteende är djupt förankrat inom oss.

Identifikationen med andragruppmedlemmar och acceptans av gruppens normer underlättas genom villigheten att godkänna en ledare för gruppen. Det kan vara en enskild individ på marknaden som har denna ledarfunktion, men det är mycket sällsynt att enskilda personer fungerar som flockledareunder en längre tid. En persons position som bygger på hög svansföring och stark medieexponering är nämligen lätt att förlora, och att återkomma med förnyad trovärdighet låter sig sällan göras.

Nej, som Tony Plummer konstaterar, den verkliga ledaren på marknaden är priset självt. Till skillnad från andragrupper kan flockbeteendet på de finansiella marknaderna enkelt avläsas genom studium av några enkla variabler, nämligen pris- respektive volymutvecklingen. De visar flockens kraft och styrka. Tusentals placerareföljer ständigt hur priset på börsen (index) eller en enskild aktiebeter sig. En prisutveckling som rör sig tydligt i en riktning fyller funktionen som flockledare.

Det bör betonas att flockbeteende på den finansiella marknaden uppstår i emotionellt laddade situationer, det vill säga när det inträffarkraftiga prisrörelser som gör människor antingen upprymda eller panikslagna.

En accelererande prisrörelse i slutfasen av en längre negativ eller positiv trend, som till exempel vid Internethysterin under 1999/2000 då just börsnoterade datakonsultbolag med inriktning mot Internet kunde stiga med flera hundra procent på kort tid, är ett utmärkt exempel på ett sådant beteende.

När investmentbanken Lehman Brothers i USA sattes i konkurs i september 2008, och en domedagsstämning spred sig på finansmarknaderna med panik och dramatiska kursfall som följd, är ytterligare ett klassiskt exempel på masspsykologi.

Vi kan konstatera att de tregrundläggande förutsättningarna för flockbeteende återfinns på de finansiella marknaderna. Alla placerare har ett enkelt och gemensamt syfte: att tjäna pengar. Med lätthet känner de samhörighet och identifierar sig med andra marknadsaktörer.

Själva beslutet att köpa eller sälja har större eller mindre emotionell effekt på placeraren, och situationer av oro, nervositet och panik – respektive glädje, jubel och eufori – uppstår snabbt på marknaden. I dessa situationer har man lätt för att anpassa sig och acceptera den förhärskandesynen på prisutvecklingen. Ett pris som rör sig tydligt i en riktning fyller funktionen som flockledare. Av ovanstående analys av flockbeteendet kan man som aktieplaceraredra framför allt två viktiga slutsatser:

1. Det är ytterst viktigt att man kan studera flockpsykologin på marknaderna utan att själv bli en del av den. Betydelsefullt är att man vaket och klarsynt observerar vad som verkligen händer, annars är det lätt hänt att man rycks med och låter känslorna färga ens analys av marknadens eller en enskild akties sannolika färdriktning
2. Den enskildes agerande är svårt att förutsäga, medan möjligheten att analysera en större grupps mest sannolika beteende är avsevärt större.

I nästa artikel ska vi fördjupa oss i just den enskilde individens agerande och beteende på marknaden, vilket i flera avseenden kan skilja sig från flockens och den breda massans agerande.

• 1. Lär dig rollerna på finansmarknaden
• 2. Handlarrollen
• 3. Mäklarrollen
• 4. Förvaltarrollen
• 5. Analytikerrollen
• 6. Corporate finance-rollen

Mäklarrollen – Hård konkurrens hot mot flärdfull

Vi fortsätter att titta närmare på de olika yrkesroller som finns på finansmarknaden. I detta nummer har turen kommit till mäklaryrket, kanske ett av de mest välkända yrkena inom branschen. Mäklaryrket är utan tvivel den roll på finansmarknaden som förändrats mest under senare år. Konkurrensen har hårdnat betydligt, och detta i sin tur har lett till att kraven på den enskilde mäklaren har ökat betydligt. Det glada 1980-talets flärdfulla mäklartillvaro har bytts mot 2000-talets marginalpress och Internetmäkleriets ohejdbara framfart. Mäklarbranschen är en bransch i förändring, där de stora vinnarna är de som bäst kan anpassa sig till de nya förutsättningarna.

Mäklarens funktion är att agera mellanhand på de finansiella marknaderna; han/hon köper eller säljer på uppdrag av sina kunder och tar ut en provision för detta i form av kurtage. Arbetsredskapen är, inte helt oväntat, en datorterminal med programvara som ger en ögonblicksbild av börsen och en telefon för att kommunicera ut sina budskap till kunderna.

En mäklares vardag är å ena sidan inrutad av diverse rutiner; å andra sidan ställer den stora krav på den enskilde individens flexibilitet och förmåga att hantera stress och oro. Det ingår i yrket att mäklaren är påläst och informerad om en rad olika frågor, såsom aktuella händelser i världen som kan komma att påverka marknaden, olika bolags framtidsutsikter och nyckeltal, det generella makroekonomiska läget i Sverige och världen samt tekniska frågor rörande exempelvis utdelningar, aktieuppdelningar, avknoppningar och dylikt.

För att bäst kunna tillgodogöra sig den mängd information som en mäklare förväntas ha finns en hel del hjälpmedel att tillgå. Mäklaren kan löpande kolla nyheter, läsa dagstidningar, veckopress, facktidskrifter, marknadsbrev och även ta del av djupgående analyser avseende specifika bolag som han/hon har ett särskilt intresse av. Men det finns en daglig återkommande rutin som hjälper mäklaren mer än alla dessa verktyg tillsammans – ett forum där mäklaren kan få ta del av all denna information i komprimerad och strukturerad form: det viktiga, dagliga, morgonmötet.

Morgonmötet utgör för många mäklare den primära källan för informationsinhämtning samt diskussioner och kommentarer om aktiemarknaden. Detta möte skiljer sig mellan olika arbetsplatser, men några inslag brukar vara obligatoriska. Låt oss titta närmare på hur ett morgonmöte kan se ut och vilka beståndsdelar det utgörs av.

Morgonmötet sker i ett konferensrum, där mäklarna slår sig ned kring konferensbordet med den obligatoriska kaffekoppen i hand. Konferensrummet är i regel utrustat med en rad finesser som förenklar presentationer och telefonkonferenser. I början av morgonmötet är det vanligt att en eller flera analytiker kör en ”dragning” på ett eller flera bolag som av någon anledning är aktuella. Exempelvis innebär rapportperioder att berörda analytiker presenterar förväntningarna på rapporter som kommer under dagen.

Analytikerna går också igenom hur väl rapporterna från föregående dag har infriat förväntningarna och redogör för eventuella upp- eller nedgraderingar av aktuella aktier. Ofta sker fokuseringen på hur väl rörelseresultaten infriats i förhållande till marknadsförväntningarna, men stor vikt läggs också vid hur väl framtidsutsikterna ser ut. Finns det, exempelvis, någon anledning att revidera de tidigare prognoserna om hur bolagen sannolikt kommer att gå de närmaste åren?

Presentationerna från analytikerna sker i vissa fall via regelrätta föredrag inne i konferensrummet. Men det vanligaste är att analytikerna närvarar via telefonkonferens, där mäklarna kan ställa frågor till dem via mikrofoner i bordet. Denna inledande föredragning om specifika bolag varierar tidsmässigt, beroende på hur dagordningen ser ut, och den kulminerar alltid i rapporttider.

Efter denna inledande bolagsspecifika föredragning avslutas telefonkonferensen med analytikerna, och morgonmötet övergår till övriga delar. Där är det vanligt att olika mäklare har ett ansvarsområde som de ska presentera för övriga deltagare i morgonmötet. Det är vanligt att någon mäklare berättar om hur den viktiga amerikanska aktiemarknaden har stängt under föregående kväll, vilka viktiga nyheter som kommit från andra sidan Atlanten samt hur de svenska aktierna stängde i USA, omräknat i kronor.

Denna information kan ge en viss fingervisning om vad mäklarna har att vänta sig av dagens marknad. Efter USA-föredragningen kan det eventuellt komma en kortare presentation om hur de europeiska marknaderna har utvecklat sig före-gående dag. Fokus ligger då framför allt på om det kommit viktiga nyheter eller ny information av något slag om de främsta konkurrenterna till de största svenska bolagen. Om så skett analyseras hur detta påverkar de svenska bolag som verkar inom samma bransch.

Efter detta inlägg är det vanligt att någon annan mäklare gör en kort presentation om den statistik som kommer under dagen (och veckan), framför allt i USA men också ibland från Europa. Det rör sig då om vilka tider aktuell statistik kommer under dagen (vanligtvis klockan 14.30 och 16.00 svensk tid) samt vilka förväntningar marknaden har på statistiken. Fokus kan komma att hamna på ett speciellt tal, eftersom det ofta är en viss typ av statistik som är extra viktig att hålla ögonen på i det rådande marknadsläget. Det finns så att säga ett ”mode i statistiksiffror”.

Efter genomgång av dagens stati-stik är det vanligt att en eller flera mäklare presenterar av teknisk analys av marknaden och enskilda aktier. I regel använder de sig då av en videokanon för att på ett enkelt och överskådligt vis kunna visa diagrammen för alla närvarande. Den tekniska analysen kan variera något från gång till annan, men det finns några genomgående drag.

Generellt sett inleds den med att mäklarna tittar närmare på indexen för Sverige (OMXS 30 i första hand) samt USA (Nasdaq komposit, Dow Jones industri och S&P 500) för att sedan övergå till att titta på diagram över enskilda aktier som av olika anledningar är intressanta för tillfället. Ofta väljer de att visa en aktie ur varje bransch för att på detta sätt presentera en bild av och en känsla för den breda marknaden. Ofta avslutas denna del av morgonmötet med att en eller ett par aktier lyfts fram som av någon anledning förefaller vara köpvärda just denna morgon.

Efter detta avslutas morgonmötet med allmänna frågor och diskussioner om allt ifrån vilka tesorter firman ska ha vid kaffe-maskinen till att chefen informerar medarbetarna om viktiga frågor som rör finansbranschen i allmänhet och firman i synnerhet. Efter detta är det dags för mäklarna att fylla på kaffekoppen, sätta sig framför skärmen och ringa upp de viktigaste kunderna för att återge en komprimerad men slagkraftig version av morgonmötet.

Rätt utfört är morgonmötet mäklarens bästa vän och ett oumbärligt verktyg för att kunna hantera de frågeställningar han/hon dagligen ställs inför på den nervösa aktiemarknaden. Ofta kommer den stora majoriteten av informationen i mäklarens eviga telefonpratande från detta möte.

Under de senaste åren har finansbranschen förändrats, och mäklarens roll och betydelse har marginaliserats dramatiskt. Internets framfart har gjort att viktig information numera når den breda massan lika snabbt och, i vissa fall snabbare, än vad mäklaren tar del av den. Även kursinformation är numera lättillgänglig för den enskilde investeraren och till endast en bråkdel av den kostnad som tidigare var fallet. Mäklaren har inte längre ensamrätt på information på samma sätt som tidigare.

Utöver detta har den starka frammarschen för Internetmäklare satt ytterligare press på mäklarna som grupp. De låga kurtagen, som blivit ett kännetecken för Internetmäklarna, har gjort att de flesta organisationer som tillhandahåller mäklartjänster har tvingats tänka om angående sina traditionellt sett höga provisioner. Kurtagepressen har skett över hela linjen, och hela mäklarkårens intjäningsförmåga har därmed försämrats dramatiskt.

Förändringar i en bransch leder vanligen till att branschens aktörer tvingas anpassa sig, och mäklarbranschen är härvid inget undantag. Vissa mäklare erbjuder sina kunder ännu fler analyser än tidigare, och dessa kan numera med fördel dis-tribueras snabbt och effektivt med e-post. Andra mäklare ordnar intressanta kundträffar eller lockar med skräddarsydda lösningar av olika slag.

Det är i detta sammanhang viktigt att man skiljer på olika typer av mäklare. I Sverige talar man i regel om två typer av mäklare, privatmäklare och institutionella mäklare. Den prispress som Internetmäklarna medfört har framför allt haft effekt på privatmäklarna, och därmed har de stora förändringarna skett inom just denna grupp. De institutionella mäklarna har inte drabbats i samma utsträckning, eftersom de har en annan typ av kunder. Kurtagepressen har inte heller varit alltför stor inom denna grupp, eftersom institutionsmäklarna ofta kan motivera något högre kurtage med kvalitetsanalyser och fördelaktigt bemötande för de institutionella kunderna i olika sammanhang.

Den globala avregleringen av de finansiella marknaderna har skapat en grogrund för Internets kraftiga expansionstakt som marknadsplats för börsaffärer. Genom att skaffa dator, bredband och en programvara kan i dag vem som helst i princip få samma tillgång till de finansiella marknaderna som de professionella aktörerna.
En riktigt bra mäklare besitter i allmänhet tre utmärkande egenskaper och färdigheter:

1. Han/hon har en mycket initierad kunskap om marknadens olika funktioner och nyanser.
2. Han/hon har förmågan att kommunicera väl med sina kunder och vara övertygande.
3. Han/hon kan hela tiden fortsätta att leta efter nya lönsamma affärer och affärsmöjligheter åt sina kunder.

Mäklarbranschen må vara en bransch i förändring, men förändring skapar också möjligheter. Vi tror inte att denna bransch på något vis är utdöende, trots de krympande marginaler som Internetmäklarna har tvingat på de övriga mäklarföretagen. För de mäklare som lyckas anpassa sig till de nya spelreglerna tror vi att framtiden även fortsättningsvis kommer att vara ljus.

Det är som den brittiske naturforskaren Charles Darwin sade: ”Det är inte de största och de starkaste individerna som överlever utan de som är bäst på att anpassa sig till förändring.”

I nästa artikel behandlar vi rollen som förvaltare.

• 1.Lär dig rollerna på finansmarknaden
• 2. Handlarrollen
• 3. Mäklarrollen
• 4. Förvaltarrollen
• 5. Analytikerrollen
• 6. Corporate finance-rollen

Handlarrollen

Det finns generellt tre typer av handlare (”traders”) i de stora finanshusen, och var och en av dessa roller uppfyller specifika funktioner som skiljer sig avsevärt från varandra. De tre typer av handlare som finns är sådana som handlar för bankens/institutionens räkning (”propriety traders”), marknadsgaranter (flödeshandlare som ställer priser och skapar en marknad, ”market makers”) samt kundhandlare, som har direktkontakt med kunder angående affärsmöjligheter (”sales traders”). Vi ska nu ta och titta lite närmare på vad var och en av dessa arbetsroller omfattar.

Handlaren i egen portfölj är kanske den funktion som de flesta som är bekanta med finansmarknaden i första hand förknippar med korttidshandel, ”trading” på engelska. Portföljhandlaren försöker förutse och anpassa sig till marknadens rörelser för att tjäna pengar åt sin arbetsgivare (oftast en institution som exempelvis en storbank). Ibland kan portföljhandlaren, i likhet med marknadsgaranten, välja att ta andra sidan på en större transaktion i hopp om att göra en snabb förtjänst. Han/hon försöker då helt enkelt fånga skillnaden mellan köp- och säljsidorna, ”spreaden”.

Marknadsgaranten har som huvudsaklig roll att skapa en marknad för ett specifikt instrument genom att tillhandahålla likviditet på både köp- och säljsidan. Detta innebär att han/hon i många fall måste vara köpare när den breda massan är säljare – och tvärtom. Detta kan verka som en till synes omöjlig position, men marknads-garanten har en hel del saker som talar för honom/henne. Han/hon har ofta en unik inblick i alla de flöden som berör det specifika instrumentet och har också specialiserad kunskap angående detta instrument. Transaktionskostnaderna är i princip obefintliga, samtidigt som det med jämna mellanrum bjuds på möjligheter att tjäna pengar i princip helt riskfritt. När två aktörer samtidigt vardera köper och säljer ”bäst möjligt” kan marknadsgaranten stå i mitten av affären och fånga mellanskillnaden.

Kundhandlaren är betydligt mer kundorienterad än de övriga handlarna. En kundhandlare lägger stor vikt vid att upprätthålla goda och täta relationer med sina kunder. Arbetet utgör en ständigt pågående process, i vilken kundhandlaren hela tiden analyserar, utforskar, sammanställer och marknadsför investeringsidéer till sina kräsna kunder. Kundhandlaren är närmast att likna vid en institutionsmäklare, som ofta vänder sig till ett fåtal sofistikerade och kunniga kunder och förfogar över stora mängder kapital.

För att kunna tillmötesgå de stora krav som dessa sofistikerade investerare ställer måste kundhandlaren vara mycket påläst, både avseende de specifika idéer som marknadsförs och vad gäller de tekniska aspekterna på handel. En bra kundhandlare är, som namnet antyder, bra på de två delområden som tjänsten inbegriper. Han/hon har förmågan att underhålla sina relationer och sälja in investeringsidéer till dessa men har samtidigt djupa insikter i olika instruments faktiska värde i relationen till deras gällande marknadspris.

I andra fall har denna form av handlare ofta mandat att ligga kvar i spekulativa positioner under en längre tidsperiod för sin arbetsgivares räkning. I arbetsgivarens mandat, som finns specificerat, finns en gräns för hur stor total nettoexponering varje handlare får ha. Ofta skiljer sig den tillåtna nettoexponer-ingen åt beroende på tidsperioden. Positioner som initieras och stängs under dagen får ofta vara betydligt större än de positioner som tilllåts ligga ”över natt”, det vill säga positioner som inte sålts vid marknadens stängning på den aktuella dagen.

Ponera att du önskar köpa 1 000 aktier i Investor B. Samtidigt vill någon annan sälja 1 000 Investor B. Båda du och den andra aktören vill genomföra era transaktioner utan fördröjningar och väljer därför att lägga era order ”bäst möjligt”. När du köper dina aktier säljer marknadsgaranten dem till dig för exempelvis 100,50 kronor. Samtidigt passar marknadsgaranten på att köpa de aktier som den andre aktören vill sälja för 100 kronor jämnt. På detta sätt har han/hon tjänat 50 öre på transaktionen – helt riskfritt. Lägg därtill på minnet att detta endast utgör en enda affär av oändligt många transaktioner som sker varje dag. Målet för marknadsgaranten är att tjäna pengar på sin roll, men i vissa fall kan också ett av målen vara att minimera den risk som finns inom ett givet verksamhetsområde.

Genomgången av olika typer av handlare blir inte komplett utan att vi också berör begreppet dagshandel (”daytrading”). En dagshandlare (”daytrader”) gör i mångt och mycket samma arbete som flera av de professionella handlarroller vi redan behandlat; enda undantaget är att dagshandlaren agerar för egen räkning som privatperson.

Framväxten av dagshandel är en direkt följd av Internets framfart men beror också på den globala avregleringen av de finansiella marknaderna. I dag kan vem som helst skaffa bredband, lämplig programvara, exempelvis via en Internetmäklare, och i princip ha tillgång till samma information som en professionell aktör inom finansbranschen. Denna utveckling har lett till framväxten av en liten skara privata investerare som försöker livnära sig på att göra kortsiktiga affärer på världens aktiemarknader.

Det som utmärker en dagshandlare (daytrader) är att personen i fråga i princip aldrig tar med sig några positioner hem över natten, det vill säga alla positioner stängs före börsens stängning. Dagshandlare har alltså en mycket kort tidshorisont vid sina affärer och gör ofta många transaktioner per dag, och det är därför av yttersta vikt att han/hon kan pressa transaktionskostnaderna. Även här har utvecklingen inom branschen skett med häpnadsväckande snabbhet, där framför allt Internetmäklarnas framfart har pressat ned kurtagen hos så gott som samtliga aktörer.

Hur lönsamt är då dagshandel? Vad krävs för att man ska lyckas inom detta gebit? Hur mycket kapital och erfarenhet behövs egentligen för att någon ska försöka sig på en karriär som dagshandlare? Frågorna är många, men svaren är inte lika entydiga och generella. Det finns dock en del generella och övergripande slutsatser som utkristalliserats under de år som detta fenomen varit aktuellt. Det är utan tvivel så att en majoritet av dem som försöker sig på att livnära sig på sin handel misslyckas.

Internationell statistik, framför allt från amerikanska aktörer, visar att så mycket som 85 procent av dem som försöker sig på en karriär som dagshandlare slutar inom sex månader. Av de kvarvarande 15 procenten faller ytterligare en del bort i ett senare skede. Med sådana utsikter ter det sig märkligt att så många försöker sig på en så extrem korttidshandel. Vad lockar?

Faktum är att flera faktorer är tilltalande! Den stora friheten för en dagshandlare att bestämma över sin egen tid och att vara sin egen chef tilltalar många. Givetvis lockar även de monetära aspekterna.

Dagshandel är ett kall, dit många känner sig kallade men få är utvalda. Medan det stora flertalet som försöker livnära sig på dagshandel misslyckas finns det klara belägg för att hävda att de som lyckas ofta blir ekonomiskt oberoende. Europas mest kända dagshandlare torde vara Paul Rotter, även känd som ”the Eurex Flipper” i handlarrum världen över. Han har skapat sig ett namn som en av de allra största, mest orädda och skickligaste dagshandlare som världen skådat.

Paul Rotter är en aggressiv ”scalper”, det vill säga en aktör som ofta ligger på både köp- och säljsidan för att på detta sätt tillgodogöra sig många mycket små vinster. Och vinster blir det! Rotter själv tiger om sina marknadsframgångar, men oberoende källor har uppskattat hans vinster till omkring 7 miljoner USA-dollar per månad. Det motsvarar en årlig vinst på nästan 600 miljoner kronor – och Rotter handlar bara fyra timmar om dagen …

Vad är då de gemensamma nämnare som utmärker en bra respektive dålig handlare? Det enskilt viktigaste kännetecknet för en framgångsrik handlare är förmågan att kontrollera sitt känsloliv och fatta rationella och disciplinerade beslut – ofta i mycket pressade lägen. Detta är betydligt lättare sagt än gjort, särskilt för individer som har en känslomässig natur.

Vi har träffat många framgångsrika handlare genom åren, och vi påstår att de kan delas in i två olika personlighetstyper: Den ena typen är analytisk och strukturerad, ofta något tillbakadragen. Riskaversion och försiktighet präglar denna stil, och handeln kännetecknas ofta av stabilitet och förutsägbarhet avseende de förväntade resultaten.

Den andra typen är också analytisk men framför allt kreativ. Personligheten är ofta extrovert och ibland något excentrisk, som tar stora risker utan att känna obehag. Denna typ av handel leder ofta till stora kast i resultaten över tiden, men det är också i denna grupp som de allra största vinnarna återfinns, eftersom dessa människor generellt sett är bättre än de andra på att vara aggressiva när de ligger rätt i marknaden.
Gemensamt för de båda grupperna är förmågan att agera disciplinerat och rationellt i alla lägen – utan att låta känslorna ta överhanden. Båda grupperna har också en väl genomarbetad strategi som är beprövad och som de vet fun-gerar över tiden.

I nästa artikel behandlar vi rollen som förvaltare.

I Sverige handlas med framför allt fyra kategorier optioner: standardiserade optioner via Stockholmsbörsen, OTC-optioner – en skräddarsydd lösning mellan två parter som inte handlas på en öppen marknad, teckningsoptioner som ges ut av företag och som avser det egna bolagets aktier och till sist warranter – som ges ut av banker och större finansiella institut och som ofta har en löptid överstigande ett år. Vad gäller aktieindexobligationer står OTC-optioner i fokus, medan denna artikel riktar in sig på standardiserade aktieoptioner.

Standardiserad optionshandel är en relativt ny företeelse i Sverige, och vaggan låg i USA. I Sverige introducerades optioner av Olof Stenhammar 1985, genom bolaget Optionsmäklarna. Den första tiden handlades endast köpoptioner, medan index- och säljoptioner kom ett par år senare.

Rättighet att köpa eller sälja
En option ger dig rättigheten (men inte skyldigheten) att köpa eller sälja en underliggande vara på ett förutbestämt datum till ett förutbestämt pris. Vid handel med optioner byter inte den underliggande varan ägare, utan man handlar bara med rättigheten att köpa eller sälja den underliggande varan. Vid köp av en aktie sker betalning och leverans samtidigt, men om man köper en köpoption betalar man för möjligheten att köpa den underliggande varan i framtiden.

En option kan innebära rättigheten att både köpa och sälja något i framtiden till ett förutbestämt pris. Den som äger en köpoption har rättigheten att köpa den underliggande varan, medan den som äger en säljoption har motsvarande rättighet att sälja.

Eftersom en option ger rättigheten att köpa eller sälja något under en viss begränsad tidsperiod existerar den därför bara just under denna specifika tidsrymd. Tiden fram till det förutbestämda datumet kallas löptid, och den sista möjliga handelsdagen för optionen kallas slutdag. Det förutbestämda priset kallas lösenpris, vilket är det pris man får köpa/sälja varan till. En köpoption ger rätten att köpa, till exempel en aktie, till lösenpriset medan en säljoption ger rätten att sälja till lösenpriset.

Den dag man köper eller säljer de aktier som optionen ger rättigheten till kallas för lösendag, och slutdag och lösendag sammanfaller oftast – även om de flesta optioner kan lösas in före slutdagen om innehavaren så önskar. Standardiserade aktieoptioner som handlas på Stockholmsbörsen är amerikanska optioner, vilket innebär att lösen kan ske under hela löptiden.

Standardiserade indexoptioner är europeiska optioner, som inte kan lösas under löptiden utan i stället kontantavräknas på slutdagen. Beteckningarna har inget att göra med i vilken världsdel optionerna getts ut; de är bara namn som levt kvar från optionens barndom.

Det är även vanligt att man säljer en option utan att först ha köpt den, vilket innebär att man utfärdar en rättighet som medför att man tar på sig skyldigheten att köpa eller sälja den underliggande varan till ett förutbestämt pris inom en förutbestämd tid. Att ta på sig en sådan skyldighet kallas också för att ”ställa ut” eller ”utfärda” en option.

Standardiserade aktieoptioner handlas i kontrakt om 100 enheter av den underliggande aktien, och minsta antalet kontrakt som kan köpas är ett. Den vanligaste handelsposten är dock tio kontrakt, vilket innebär att optionsinnehavaren då kontrollerar 1 000 underliggande aktier. Om ett kontrakt prissätts officiellt till 8 kronor köper man alltså för 8 000 kronor. I samband med orderläggningen styr alltid antalet kontrakt, och vill man köpa eller sälja 3 000 enheter av den underliggande aktien lägger man sålunda en order på 30 kontrakt.

Man måste dock inte låta optionen gå till lösen för att realisera en eventuell vinst, utan de standardiserade optionerna köps och säljs över börsen, precis som aktier. Det är dock mycket viktigt att man är medveten om den påtagliga hävstångseffekt som uppkommer vid handel med optioner, vilken gör det möjligt att få en hög procentuell avkastning på satsat belopp – samtidigt som man lätt kan förlora hela insatsen.

Eftersom man har möjligheter att både köpa och ställa ut både köp- och säljoptioner finns följande fyra grundpositioner på optionsmarknaden:

Köpt köpoption
Den som köper en köpoption får rättigheten till att köpa den underliggande aktien till ett bestämt pris på ett bestämt datum, och för denna rättighet betalar köparen ett visst pris, den så kallade premien. Om man tror på en kursuppgång i till exempel Volvo, men inte vill ta den större finansiella risken att köpa aktien, kan man i stället, för ett betydligt mindre belopp, positionera för en kursuppgång via köpoptioner i Volvo. Nedanstående förenklade exempel visar hävstångseffektens genomslag vid en positiv affär.

Exempel A, köp av aktier:
Volvo handlas för 100 kronor per aktie. 1 000 aktier kostar således 100 000 kronor. Om aktien stiger i värde till 130 kronor efter ett köp gör man en vinst på 30 000 kronor, vilket är en avkastning på 30 procent på det investerade beloppet.

Exempel B, köp av köpoption:
En option på Volvo med lösenpris 100 kronor handlas med en premie på 10 kronor. Att köpa 10 optionskontrakt skulle då kosta [(10 kronor x 100 optioner) x 10)] = 10 000 kronor. Genom att inneha köpoptionen har man rätten att köpa aktier i Volvo när som helst under optionens löptid till lösenpriset 100 kronor. Om aktien stiger till 130 kronor under löptiden kan man sälja optionskontraktet för minst 30 kronor (totalt minst 30 000 kronor). Vinsten blir då 30 000–10 000 = 20 000 kronor, motsvarande en avkastning på 200 procent på det satsade kapitalet.

Hade Volvokursen stått stilla under löptiden, eller fallit, hade man i stället förlorat hela sitt satsade kapital, vilket visar risken när optioner används i spekulationssyfte.

Utfärdad köpoption
När man utfärdar (säljer) köpoptioner tar man på sig skyldigheten att sälja de underliggande aktierna till ett bestämt pris på ett bestämt datum och får en premie för de utställda optionerna. Utfärdaren måste sälja den underliggande aktien till lösenpriset under optionens löptid om optionens innehavare begär att få köpa.

Denna strategi är en av de absolut populäraste på optionsmarknaden och används vanligen om man äger en aktieportfölj där man vill åstadkomma avkastning genom att utfärda optioner på aktier i portföljen som man bedömer kommer att utvecklas stillastående eller svagt vikande – och man inte vill sälja aktierna. Med denna strategi, som kallas covered call, kan man få en merintäkt i form av optionspremier. Om aktien går som man förväntat, det vill säga nedåt eller stillastående, behöver man inte infria skyldigheten att sälja de aktier man utfärdat optioner på.

Exempel
Den som äger 4 000 aktier i till exempel Volvo kan ställa ut 40 kontrakt köpoptioner och får då en premie för detta. Om aktien står i 100 kronor, och köpoptionerna med lösenpris 105 kronor i december står i 7 kronor, är 4 000 aktier värda 4 000 x 100 = 400 000 kronor. Om man då ställer ut 40 kontrakt köpoptioner på 105 kronor med lösen i december får man en intäkt på 40 x 100 x 7 = 28 000 kronor.

Positionen innebär att man tar på sig skyldigheten att sälja aktierna för 105 kronor den tredje fredagen i december, då lösen sker. Något förenklat betyder detta att man blir löst på optionerna om aktien står över 105 kronor på lösendagen och att optionerna förfaller om kursen ligger under 105 kronor. I praktiken innebär detta att man missar den del av uppgången som överstiger 105 kronor, men man kan aldrig förlora något annat än att man blir tvungen att sälja aktierna för 105 kronor.

Till skillnad mot den första grundpositionen är detta en anti-spekulativ strategi, eftersom den tillämpas om man vill ha en säkerställd avkastning på sina aktier och är beredd att missa en större uppgång för att uppnå detta.

Köpt säljoption
När man köper en säljoption får man rättigheten att sälja den underliggande aktien till ett bestämt pris på ett bestämt datum. Med säljoptioner kan man sålunda tjäna pengar på fallande kurser, eftersom optionen stiger i värde ju mer den underliggande aktien sjunker i värde. Denna strategi kan även användas som en sorts försäkring. Antag att man har ett antal aktier i Volvo som man vill behålla långsiktigt, samtidigt som man befarar en kännbar rekyl. Man kan då köpa en säljoption på Volvo och på så sätt säkra sitt kapital. Går Volvokursen ned stiger optionens värde, och därmed kan man kompensera kursfallet.

Utfärdad säljoption
Den som utfärdar en säljoption tar på sig skyldigheten att köpa den underliggande aktien till ett bestämt pris på ett bestämt datum, och man får en premie för detta. Om köparen begär att få utnyttja sin option måste man köpa den underliggande aktien – oavsett hur mycket denna har fallit i pris under löptiden. Detta kan bli en mycket dyrbar historia i en kraftigt fallande marknad. Av de fyra grundpositioner vi beskrivit är det denna man måste vara mest försiktig med, eftersom den i teorin innebär en närmast obegränsad förlustrisk.

Optionens pris
Prissättningen av optioner baserar sig på Black & Scholes-modellen från början av 1970-talet, som 1997 gav två av upphovsmännen, Myron Scholes och Robert Merton, ”Nobelpriset” i ekonomi för sina insatser. (Den tredje upphovsmannen, Fisher Black, var redan avliden när priset utnämndes.)

Kortfattat kan man säga att den premie man betalar respektive inkasserar vid köp och försäljning av optioner varierar beroende på lösenkursen, hur långt det är kvar av löptiden och inte minst av hur stora svängningar (volatilitet) den underliggande aktien kommer att ha i framtiden. En hög volatilitet gör att premien blir högre, eftersom det då är mer sannolikt att aktiekursen når lösenpriset inom utsatt tid.

En annan viktig parameter är ränteläget. Ett högt ränteläge ökar optionens pris, eftersom man då ”sparar” pengar som kan förräntas riskfritt då man binder mindre kapital än vid aktieköp. När placeringen väl är genomförd kommer den underliggande aktiens prisutveckling under löptiden att ha störst inverkan på optionens pris, men tiden har också betydelse.

Slutdagen
Slutdagen är sista handelsdagen för optionerna, och som slutkurs för den underliggande aktien räknas den senast betalda aktiekursen under dagen. Om lösenpriset är 90 kronor, och senast betalt för aktien är 105 kronor, är realvärdet för en köpoption 105 – 90 = 15 kronor. I slutet av dagen går optionen till lösen, och den som äger den får köpa aktien till 90 kronor nästa handelsdag efter lösen. Slutdagen för aktieoptioner noterade på Stockholmsbörsen är alltid tredje fredagen i den månad då optionen går ut. Optionerna är av amerikansk typ och kan därför lösas in före lösendagen om innehavaren så önskar.

Som vi nämnt ovan finns även optioner i OMXS 30-index, så kallade indexoptioner. De är av europeisk typ, varför lösendagen sammanfaller med slutdagen – som liksom för aktieoptioner är tredje fredagen i lösenmånaden. För indexoptioner sker avräkning mot ett volymvägt genomsnittligt indexvärde på slutdagen, och vinster och förluster regleras kontant.

Alla optioner har en beteckning, bestående av ett antal bokstäver följda av några siffror, som avslöjar vilken option det är frågan om. Principen är enkel. Ett exempel är AZN1D330. De tre eller fyra bokstäverna anger vilket bolag optionen avser (AZN = Astra Zeneca). Därefter visas lösenåret (1 = år 2011). Bokstaven efter lösenåret informerar om vilken option och lösenmånad den har (D = köpoption med april som lösenmånad). Slutligen visas lösenpriset (330 kronor).

Bokstäverna A–L betecknar köpoptioner med lösenmånader januari–december. Säljoptioner januari–december betecknas med bokstäverna M–X. Om förändringar i underliggande värdepapper skett, såsom nyemissioner eller andra större företagshändelser, adderas ett X eller Y efter lösenpriset på optionens kortnamn, till exempel AZN1D330X.

Slutsats
Optionen är ett mycket intressant instrument, som kan användas både för högriskspekulation och i anti-spekulativt syfte. Om du inte gjort optionsaffärer tidigare vill vi emellertid starkt rekommendera att du läser på ordentligt och är mycket försiktig i början och startar med fiktiv handel. Skriv ned de affärer du tänkt göra, och följ upp hur de utvecklas. Detta är ett bra sätt för att skapa förståelse för optionsmarknaden.

Tänk också på att när man köper optioner har man tiden emot sig. Vinsten kan visserligen bli stor, men statistiskt går de flesta optioner aldrig till lösen. I längden tjänar alltså i första hand utfärdarna pengar på optionsmarknaden – inte de som köper optioner. Köper man optioner kan man dock aldrig förlora mer än insatsen, medan vissa strategier för optionsutfärdande har en obegränsad förlustrisk, varför det på optionsmarknaden verkligen är viktigt att man förstår spelreglerna.

Terminer
Terminer kan ibland framstå som invecklade instrument, men för den som bara ägnar lite tid åt att sätta sig in i de grundläggande mekanismerna framstår de som enkla. För den erfarne börsinvesteraren kan terminer utgöra ett bra verktyg att ta till i en rad olika marknadssituationer. Om det fanns en enda aktie som värderade samtliga bolag som noteras på (exempelvis) Stockholmsbörsen skulle dess pris återspegla hela aktiemarknadens värde, på samma sätt som en enskild börsnoterad aktie speglar det enskilda företagets marknadsvärde. OMXS 30-index representerar ett tvärsnitt av den svenska börsen och består av 30 av de mest framträdande bolagen i Sverige.

OMXS 30-terminen följer utvecklingen för svenska OMXS 30-index. Varje indextermin har ett underliggande kronvärde på 100, multiplicerat med terminspriset. Eftersom indexterminen saknar en fysiskt underliggande vara tillämpas kontantavräkning. Kontantavräkningen sker dagligen och innebär att ett belopp motsvarande dagens värdeminskning eller värdeökning dras ifrån eller betalas till kundens konto nästföljande handelsdag.

Så här skulle en affär med OMXS 30-terminen kunna se ut: Antag att OMXS 30-index handlas i 1 000 punkter och att du tror att index står inför en uppgång. Du köper därför 10 kontrakt på indexvärde 1 000 punkter, vilket motsvarar ett underliggande värde på (10×1 000×100) = 1 miljon kronor. I formeln motsvarar alltså 10 det antal kontrakt du köper, 1 000 det underliggande indexets värde och 100 det kronvärde varje indextermin har.

Sammantaget har du köpt en portfölj av de 30 största och mest omsatta svenska bolagen för 1 miljon kronor. Alternativt kan du köpa en aktieportfölj som exakt speglar OMXS 30-index, men detta skulle ta längre tid, vara mer omständligt, medföra ett större kapitalutlägg och högre transaktionskostnader.

Efter ditt terminsköp går OMXS 30-index upp under de kommande dagarna till 1 027, och du väljer att sälja positionen på denna nivå. Genom att sälja de 10 kontrakt du förvärvade tidigare kvittar du på så sätt dig ur positionen. Vid försäljningen får du (10 x 1 027 x 100) = 1 027 000 kronor och har således gjort en förtjänst på 27 000 kronor. Denna vinst sätts in på ditt konto dagen efter att du kvittat dig ur positionen.

OMXS 30-terminer kontantavräknas dagligen. Avräkningen utgör skillnaden mellan dagens och föregående dags stängningskurs i terminen, multiplicerad med antalet terminer x 100 (som ju utgör kronvärdet som varje termin har). Om du till exempel har köpt 10 terminskontrakt på 1 000 punkter men indexterminen påföljande dag stänger på 995 punkter innebär kontantavräkningen att pengar dras från ditt konto. I detta exempel blir utfallet [(995 – 1 000) x 10 x 100] = –5 000 kronor, det vill säga 5 000 kronor skulle dras från ditt konto vid den första kontantavräkningen.

Fördelar med terminshandel
Terminshandel har en rad viktiga fördelar jämfört med andra former av mer traditionell börshandel. För det första är transaktionsavgiften i många fall betydligt lägre för terminer än för aktier, framför allt när man snabbt och smidigt vill vikta upp sig eller ned sig gentemot marknaden som helhet.

En annan fördel är möjligheten att man snabbt, smidigt och enkelt kan spekulera i en nedåtgående marknad. Detta ger investeraren ett brett spektrum av möjligheter. Dels kan man rätt och slätt spekulera i att marknaden ska gå ned genom att sälja terminer, dels kan man välja att skydda sina befintliga innehav mycket snabbt.

Om man, exempelvis, har en aktieportfölj för 1 miljon kronor och tror att marknaden står inför en nedgång kan man snabbt sälja indexterminer för motsvarande värde och på så sätt skydda sin portfölj från nedgången utan att behöva köpa och sälja enskilda aktieinnehav.

Ytterligare en fördel med terminer är att de i de flesta fall är mycket likvida och att man i allmänhet lätt kan köpa eller sälja en position. Slutligen kan man få ränta på de pengar man använder för sina terminsaffärer.

Som du säkert märkt har terminer flera fördelar gentemot aktier, och de är inte tillnärmelsevis lika komplicerade som man skulle kunna tro vid en första anblick. Terminer är inget substitut för traditionell aktiehandel utan snarare ett komplement. Terminer är ett snabbrörligt och volatilt instrument som inte passar alla, men för den sofistikerade investeraren erbjuder de ett mycket smidigt och fördelaktigt verktyg – både om man vill ta på sig och minimera risk.

Som aktieplacerare är det oundvikligt att man på det ena eller andra sättet kommer i kontakt med valutamarknaderna. Om man har handlat med utländska aktier i år, oavsett om det är med Carlsberg i Danmark eller Coca- Cola i USA, har man på ett tydligt sätt fått känna på den stora betydelse valutakursens svängningar har för resultatet av placeringen. Med en svensk krona som åkt berg-och-dal-bana mot de flesta andra valutor har utvecklingen för kronan varit nästan lika viktig som för aktiekursen.

Om man inte gör direktplaceringar i utländska aktier märker man samma effekt som om man äger fonder med utländska aktieinnehav, och även om man placerar till 100 procent på den svenska börsen påverkas de svenska exportbolagens resultat och aktiekurser av valutafl uktuationerna. Handlar man inte alls med aktier eller värdepapper räcker det med att man besöker ett växlingskontor för att köpa utländsk valuta till en resa för att få en inblick i hur lite eller mycket en svensk krona är värd. Svängningar i valutakurserna är sålunda något de flesta är vana vid, men även om många svenskar är rutinerade aktieplacerare agerar få aktivt på valutamarknaden för att försöka tjäna pengar på upp- och nedgångarna.

De bakomliggande orsakerna till detta är bland annat bristande kunskap om valutahandel samt att det under lång tid varit svårt och otillgängligt för privatpersoner att agera på denna marknad. Valutamarknaden har en klart annorlunda karaktär än aktie-, råvaru- och räntemarknaderna, och vi fokuserar därför i denna artikel på att ge en inblick i och förståelse för hur världens i särklass största fi nansiella marknad är uppbyggd och fungerar samt på hur själva handeln går till.

Valutamarknaden är den i särklass största finansmarknaden i världen, med en daglig rapporterad volym om över 1 900 miljarder USA-dollar som byter hand mellan köpare och säljare världen över. Därmed är den betydligt större (likviditetsmässigt) än den amerikanska aktiemarknaden.

Valutamarknaden är en så kallad OTC-marknad (”over the counter”), vilket betyder att det inte finns någon central börs där transaktionerna utförs. Och tillbskillnad från aktiemarknaden finns inte valutahandeln på en fysisk marknadsplats utan sker genom ett väl fungerande nätverk. De olika aktörerna i nätverket är sammanlänkade genom datorer och telefoner. Ingen handel med fysisk valuta sker, utan valutaposterna förs elektroniskt mellan olika banker och konton.

Till skillnad från många andra marknader kan det därför ske handel vid samma tillfällen men till olika priser mellan olika aktörer på marknaden. Prissättningen är dock oftast relativt lika mellan olika marknadsaktörer; den stora skillnaden mellan valutamarknaden och andra marknader är att det inte fi nns någon information angående hur stor volym som handlats under en viss tidsperiod eller till vilket pris.

Varje dygn öppnar handeln i Nya Zeeland, följd av Sydney i Australien, Tokyo i Japan, London i Storbritannien och New York i USA. Valutamarknaden är aktiv så länge det finns öppna banker i något av de större finansiella centrumen i världen. En handelsvecka håller på från och med söndag natt till fredag natt, det vill säga i 5 dagar, 24 timmar per dag. Men den huvudsakliga handeln äger rum från måndag morgon i Tokyo fram till fredag eftermiddag i New York.

När man handlar valuta gör man alltid affärer i två olika valutor samtidigt, det vill säga man köper eller säljer en valuta mot en annan. När man köper en valuta går man ”lång” i den, och när du säljer en valuta går du ”kort”. På grund av valutatransaktionernas symmetri är du alltid lång i en valuta och kort i en annan. Valutors kurs noteras alltid parvis, exempelvis EUR/USD (euro/USA-dollar), vilket innebär att när en valuta ökar i värde (stärks) sjunker en annan i värde (försvagas).

Den första valutan i ett par kallas basvaluta, medan den andra kallas för motvaluta. Basvalutan är ”basen” för köpet/försäljningen. Om man till exempel köper EUR/USD så köper man euro och säljer samtidigt dollar. Så länge som positionen är öppen kommer dess värde att svänga i takt med marknadens växelkurs.

Vill man stänga sin position måste man utföra en likvärdig och motsatt affär i samma valutapar, det vill säga för att stänga sin position om man är lång i en post EUR/USD måste man göra motsatsen och gå kort i en post EUR/USD.

Det finns två grundläggande orsaker bakom valutahandel, skydd (”hedging”) och spekulation, och spekulationshandeln omsätter be tydligt mer pengar än skyddet. Många internationella företag valutasäkrar sina penningfl ödenför att säkerställa sina intäkter.Att låta stora valutaflöden vara oskyddade kan få en betydande inverkan på ett företags resultat när till exempel dollarkursen mot den svenska kronan kan svänga med över 30 procent på årsbasis.

Den spekulativa handeln på valuta marknaden är mycket omfattande, och det klassiska citatet att en position som är öppen i mer än tre timmar är detsamma som livstid för en valutamäklare säger något om intensiteten på världens största marknad.

Handel förekommer i omkring 70 olika valutapar, men naturligtvis står de stora världsvalutorna för merparten av volymen. Ett av de absolut mest handlade valutaparen är just EUR/USD, och tror man attEuropa får en betydligt starkare ekonomisk tillväxt än USA, med följden att euron stärks mot dollarn, ska man köpa EUR/USD. Om man, däremot, tror att den amerikanska riksbanken höjer räntan kraftigt, med stora valutainfl öden och en stärkt dollar som följd på bekostnad av eurons värde, ska man göra tvärtom och sälja EUR/USD.

Det allra enklaste, men dyraste, sättet att handla valutor är att göra det med kontanter på ett växlingskontor, och knappast någon agerar så i syfte att tjäna pengar. Ett betydligt bättre tillvägagångssätt är att man skaffar ett valutakonto för dollar eller euro hos en bank, men detta kräver oftast ett relativt stort minimikapital.

Penningmarknadsfonder som placerar i dollar- eller eurobaserade räntepapper med kort löptid är ytterligare ett alternativ, och för en aktieplacerare är det naturligtvis intressant att försöka hitta lågt värderade amerikanska eller europeiska aktier samtidigt som dessa valutor är nedpressade mot den svenska kronan. I föregående artikel beskriv vi utförligt hur en börshandlad fond fungerar, och det fi nns sådana som är direkt kopplade till upp- eller nedgångar för olika valutor.

I denna artikel tänker vi dock inte titta närmare på de placeringsalternativ som nämns ovan. Eftersom valutamarknaden har en så pass annorlunda karaktär än övriga finansmarknader vill vi i stället ge en inblick i hur direkt valutahandel, utan omvägar genom andra instrument, fungerar.

Den som handlar med valuta betalar inget kurtage, oavsett hur många eller hur stora affärer han/hon gör. Minimistorleken för ett valutakontrakt brukar vara köp- och säljkurs. Priserna sätts vanligtvis med fyra decimaler. Skillnaden mellan köp- och säljkurserna kallas ofta med ett engelskt ord för ”spread”.

Denna skillnad är kostnaden för den som handlar och samtidigt inkomstkällan för det företag som utför handeln, och den kan variera stort, beroende på vilka parter som gör affären. I valutahandeln talar man om pip, som står för ”Percentage In Point”. Ett pip i valutahandel är lika med 1/100 av 1 procent. Vid valutahandel i realtid brukar spreaden ligga på mellan 1 och 5 pip, medan banker kan debitera 30–40 pip när de handlar med individuella kunder. Växlingskontor för turister tar i ordentligt och kan ta 400–600 pip när de växlar valutor.

På grund av en allt hårdare konkurrens har spreaden när man handlar valuta i realtid blivit allt mer pressad de senaste åren, och de större valutahandelsföretagen erbjuder i princip samma villkor. Viktigt att notera är dock att spreaden kan gå isär (skillnaden mellan köp- och säljkurser ökar) inför viktig ekonomisk statistik eller när valutamarknaden blir instabil och ovanligt svängig, till exempel vid ekonomiska krissituationer.

Hävstång
När man handlar valuta i spekulationssyfte görs detta nästan alltid med ett säkerhetskrav. För valuta ligger säkerhetskravet vanligtvis på mellan 0,5 och 2 procent av värdet på den underliggande positionen. Om säkerhetskravet är till exempel 1 procent innebär detta att man behöver satsa bara en hundradel av värdet på positionen för att få samma exponering mot marknaden som du fått om du hade investerat i valutan direkt.

Detta kallas hävstångseffekt, och det är viktigt att man är medveten om att både vins ten och förlusten blir mycket större i förhållande till det inve sterade kapitalet än värdet på positionen. Rör sig valutan år rätt håll med 1 procent blir vinsten 100 procent, men om det motsatta sker är hela insatsen borta!

Majoriteten av valutahandelsbolagen erbjuder sina kunder att välja säkerhetskrav (så länge mini mikravet inte underskrids), och det kan inte nog betonas att för hög risknivå och för liten kapitalbas att handla med brukar vara ett av de absolut säkraste sätten att förlora pengar på. Marginal

Marginal
Marginalen är en buffert och det kapital som måste finnas på kontot för att valutapositionen ska förbli öppen. Det kapital som överstiger marginalkravet på kontot fungerar som en kudde för handlaren. Om handlaren förlorar så mycket på en position att kapitalet faller under säkerhetskravet och hela bufferten (det kvarvarande kapitalet) har använts kommer ett meddelande från valutahandelsföretaget att kunden måste sätta in mer kapital som säkerhet på kontot.

I normala fall måste handlaren skjuta till mer kapital redan innan det går så långt att det kommer ett utökat säkerhetskrav eller att positionen stängs. Normalt kommer tre meddelanden. Det första meddelandet talar om att man är fullinvesterad och inte kan ta fler positioner. I det andra meddelandet ber handlaren kunden att sätta in mer pengar, alternativt sälja delar av positionen. Om det sista meddelandet kommer innebär detta att systemet automatiskt kommer att sälja delar av eller hela positionen.

Sammanfattning
Det finns ett flertal valutahandelsföretag (valutahandel i realtid via Internet) man kan bli kund hos om man vill spekulera på valutamarknaden. Det är dock viktigt att man är noggrann och väljer ett företag som verkligen är seriöst, det vill säga etablerat och välkänt och som erbjuder små skillnader mellan köp- och säljkurs och betonar riskerna med hävstångshandel i stället för att tala om stora vinster och små insatser.

Seriösa företag erbjuder inte ovana privatpersoner med begränsat kapital ett säkerhetskrav på 0,5 procent, det vill säga en hävstång på 200 gånger, utan vill att kunderna ska lyckas och inte spekulera bort sina pengar. Flera välrenommerade utländska aktörer har etablerat sig i Sverige, och även vissa av de svenska aktienätmäklarna erbjuder valutahandel för privatpersoner i samarbete med internationella valutahandelsföretag.

Oftast kan man öppna ett övningskonto utan pengar, där man kan träna sin förmåga att handla med valutor. Genom övningskontot får kunden tillgång till handels- och analyssystem och kan ta positioner med låtsaspengar. Självklart är det en fördel att träna, öva och testa så mycket som möjligt innan man placerar verkliga pengar, men man måste vara medveten om att den psykologiska pressen är mycket tyngre när man handlar med verkliga pengar.

Självklart kan det vara intressant att agera på valutamarknaden och utnyttja de låga säkerhetskraven, men det är mycket viktigt att man är medveten om att risk i högsta grad är ett tveeggat begrepp och att det är betydligt mer obehagligt att förlora pengar än vad det är lustfyllt att tjäna dem.

Se därför till att göra din hemläxa riktigt ordentligt innan du börjar med valutahandel. Läs noga på vad som påverkar de valutor du tänker placera i och studera deras beteendemönster ingående. Testa först med övningsaffärer, fortsätt med småaffärer, var beredd på att förlora och utvärdera resultatet. Se till att hålla dina kostnader låga och att du verkligen förstår hur hävstången slår och fungerar.

Även om man är skicklig ökar risken för att misslyckas om man har för litet eget kapital i förhållande till de positioner man tar, eftersom hela det egna kapitalet snabbt kan försvinna vid en oväntad nedgång Att vara underkapitaliserad är inte bra i någon form av affärsverksamhet, och det är därför en uttalad rekommendation att man inte arbetar med för låga säkerhetskrav. Det fi nns inga genvägar till lönsam handel, oavsett vilken marknad man handlar på, utan framgång kommer som resultat av ett målmedvetet arbete, en väl genomarbetad metodik, sund riskhantering och mental disciplin.

Aktieproffsskolan

• Del 1: Tre grundpelare på vägen till framgång
• Del 2: Agera metodiskt och bli en börsvinnare
• Del 3: Tag inga risker – lär dig att hantera dem
• Del 4: Myter som sanningar
• Del 5: Fyra faktorer som gör dig till förlorare
• Del 6: Lär dig att ställa relevanta frågor

”Planer är bara skriftliga intentioner. Planerna blir värda något först när de omsätts i hårt arbete.” Peter Drucker

Vi inser att upprättandet av en handlingsplan kan ses som en lång och tråkig process av många, men vi är samtidigt fast övertygade om att det är en nödvändig process som utmynnar i ett klarare och mer målinriktat förvaltningsarbete. Professionell förvaltning handlar i mångt och mycket om att känna till svaren på en hel del frågor. Men för att kunna fastställa svaren måste man först ha ställt de relevanta frågorna. Sunt förnuft!

En handlingsplan kan se ut på många olika sätt. Nedanstående uppställning omfattar de viktigaste delarna av vår handlingsplan. Givetvis kan man lägga till eller dra ifrån punkter efter eget tycke och smak. Vi har här fokuserat på de stora dragen men valt att inte redogöra för de mer tekniska detaljerna. Vår handlingsplan omfattar bland annat.

• Placeringsfilosofi
• Inriktning
• Mål
• System och modeller
• Riskhantering
• Taktik och rutiner

Placeringsfilosofi

”Jag tror på tur. Och jag har lagt märke till att ju hårdare jag arbetar, desto mer tur verkar jag ha.”
Thomas Jefferson

En av de första frågor man bör ställa sig är huruvida man ska ägna sig åt absolutavkastande eller relativavkastande förvaltning. Förenklat sett innebär relativavkastande förvaltning att man försöker åstadkomma en relativt sett bättre avkastning än börsen som helhet. Absolutavkastande förvaltning in-nebär att man försöker åstadkomma en positiv avkastning oavsett hur börsen utvecklar sig.

Den vanligaste formen av förvaltning är relativförvaltning. I en mängd undersökningar har det påvisats att majoriteten av de för-valtare som inriktar sig på relativ avkastning ofta går som index, fast något sämre. Att de går något sämre än index har att göra med kurtage, årliga avgifter och i många fall också andra kostnader som är mer eller mindre synliga för kunden. Mot bakgrund av att de ofta klarar sig sämre än index ter det sig som ironiskt att denna typ av förvaltning ofta är förknippad med höga avgifter. Vad som är ännu mer paradoxalt är att de institutioner som tillhandahåller förvaltning av detta slag tjänar pengar även i de fall då kunden förlorar pengar.

Absolutavkastande förvaltning, å andra sidan, syftar till att tjäna pengar oavsett hur marknaden utvecklar sig. I våra ögon är denna form av förvaltning ett sunt sätt att hantera pengar på. Börsen går inte alltid uppåt, och när börsen går ned inser man snabbt, på ett smärtsamt sätt, relativförvaltningens brister. Till skillnad från relativavkastande förvaltning innebär absolutavkas-tande förvaltning att man över tiden förökar kapitalet utan risk för att förlora det.

Inriktning

Här behandlas bland annat vilka instrument som förvaltningen omfattar samt hur fördelningen mellan dessa instrument är. Ska handel ske i svenska eller utländska aktier, derivat, räntebärande instrument, valutor, råvaror eller indexrelaterade instrument av olika slag? Hur stor del av förvaltningen ska tillskrivas respektive område?
Här behandlar man också huruvida förvaltningen ska omfatta ”korta positioner”, det vill säga positioner som syftar till att tjäna pengar även i en nedåtgående marknad. Inriktningen på förvaltningen svarar på frågan: ”Vad/vilka instrument ska vi handla med?” Här behandlar man också vilka marknader man ska handla på samt fördelningen mellan de olika instrumenten och marknaderna.

Mål

”Orsaken till att de flesta människor aldrig uppnår sina mål är att de inte definierar dem, eller ens tycker att de är uppnåeliga. Vinnare vet vart de är på väg, vad de tänker uträtta på vägen och vilka de tänker bjuda med på äventyret.”
Denis Watley

Alla typer av verksamheter fun-gerar bättre och effektivare med klara och tydliga mål. Bland de mål man bör behandla finns både kvantitativa mål och kvalitativa mål. Kvantitativa mål omfattar mätbara mål för förvaltningen, såsom avkastningsmått och riskmått av olika slag. Det är viktigt att de kvantitativa målen är väl definierade och inte lämnar något utrymme för tolkningar. Det är också viktigt att de övergripande målen bryts ned till ett flertal smärre delmål, dels för att göra processen mer överskådlig, dels för att höja motivationen.

Kvalitativa mål är mjukare typer av mål. De är ett bra sätt att se till att man håller en kontinuerligt hög nivå på det kringarbete som möjliggör ett fullgott förvaltningsarbete. Ett exempel på ett kvalitativt mål är att säkerställa att samtliga rutiner fullföljs i mer än 98 procent av fallen. Denna typ av mål skapar disciplin, något man har enorm nytta av.
System och modeller: ”Det finns lärdomar att dra av de gånger vi har förberett oss för strid. Planer är sällan användbara – men att planera är oumbärligt.”
Dwight D. Eisenhower

Detta område är ofta mycket omfattande och berör tre huvudsakliga frågeställningar:

• En affär initieras
• En affär avslutas
• Förluststopp

I denna del av handlingsplanen definieras vilka villkor och förutsättningar som måste gälla för att en affär ska initieras. Vi känner till många aktörer som påstår sig använda en handlingsplan men som inte tagit hänsyn till de tre frågeställningarna. Att fastställa när man ska avsluta affären samt att ha ett i förväg bestämt förluststopp är minst lika viktigt som att veta var man ska initiera sin position. Ingen handlingsplan är korrekt utan en noggrann redogörelse för samtliga dessa tre aspekter av de modeller och metoder som tillämpas i den dagliga handeln. I anslutning till denna del av handlingsplanen ska det finnas en utförlig beskrivning av varje metod och modell som tilllämpas samt en statistisk sammanställning över utfallet av de tidigare signaler som respektive modell gett upphov till.

Riskhantering

Handlar i princip om hur man hanterar kapitalet på bästa möjliga sätt. I alla typer av förvaltning går risken och avkastningen hand i hand. Vill man förändra den ena variabeln påverkas tvivelsutan även den andra. Detta förhållande är en av de mest välkända teorier som finansmarknaden bygger på, men ändå är detta fenomen ett av de mest missförstådda. Uttalanden av typen ”Jag önskar mig en högre avkastning, men jag är inte beredd att förlora pengar” är omöjliga att tillgodose. Avkastning och risk går hand i hand. Att inte acceptera detta faktum är ett naivt och ogenomtänkt försök att äta kakan och samtidigt ha den kvar.

En av de mer väsentliga delarna av riskhantering är att fastställa vilken storlek varje position ska ha. Ofta är det så att professionella förvaltare tenderar att bygga på en position över tiden. Om de har för avsikt att köpa till exempel Investor köper de inte hela positionen på en gång. I stället börjar de med att köpa en liten position. Om marknaden sedan rör sig åt det önskade hål-let, och förvaltaren känner sig stärkt i sin uppfattning om att Investor står inför en uppgång, ökar han/hon på sin position gradvis. På detta sätt har förvaltarna störst positionsstorlek när aktien rör sig åt rätt håll. I de fall då aktien i stället går åt fel håll kan de i stället välja att avvakta eller att göra en begränsad förlust på den lilla position de tog i ett tidigt skede.
En komplett handlingsplan måste behandla hur positionsstorlekarna, och därmed risken, varierar i de olika skeden som en affär har.

Taktik och rutiner: Taktiken berör de praktiska aspekterna av aktiehandel, såsom till exempel hur affärerna exekveras. Rutinerna vid professionell aktiehandel är många, delvis monotona, men ändå i allra högsta grad nödvändiga. De omfattar allt ifrån självklara saker såsom upprätthållandet av en komplett loggbok över samtliga affärer till placerings- och positionsmallar där man redogör för mot vilken bakgrund respektive position initierades. Rutiner kan te sig som onödiga och tidskrävande, särskilt för de oinsatta, men de är en grundförutsättning för att man ska kunna förvalta kapital på ett ansvarsfullt sätt.

Vi har i den här Aktieproffsskolan gett en övergripande bild av de olika delmoment som tillsammans utgör hörnpelare i en komplett handlingsplan. Vart och ett av dessa delmoment är en förutsättning för lönsam aktiehandel. En komplett handlingsplan för agerandet i förhållande till marknaden eliminerar de känslomässiga aspekterna av aktiehandel. Om du är övertygad om att dina modeller och metoder fun-gerar är det lättare att följa signalerna även under tunga perioder. Om du förlitar dig på din personliga uppfattning i alla lägen är risken stor för att du är alltför försiktig när du borde vara aggressiv och att du är aggressiv när du borde vara försiktig.

Under förutsättning att du har en fungerande handlingsplan, som du följer slaviskt, kommer dina affärer att vara lönsamma. Handlingsplanen dämpar den oro som är förknippad med en lång rad av förlustaffärer. Handlingsplanen medför en röd tråd i agerandet, eftersom inga viktiga beslut överlåts till diskretionära överväganden.

Fråga dig själv: Skulle ett företag gå in på en ny marknad utan att först upprätta en genomarbetad affärsplan? Skulle en general ge sig ut på slagfältet utan att först planera kampanjen? Svaret är givetvis ett otvetydigt nej. Framgång kräver noggrann planering. De bästa generalerna har vunnit slaget redan innan striden börjat.

Om vi i och med publicerandet av Aktieproffsskolan har lyckats förbättra ditt angreppssätt gentemot aktiemarknaden är vi mycket nöjda. Varje vandring börjar ju som bekant med ett första steg, och vägen till att bli ett fullfjädrat proffs på aktiemarknaden är en synnerligen ansträngande, men också tillfredsställande, resa.

I vår strävan att utvecklas som människor och marknadsaktörer är vi dömda till att uppleva periodvisa motgångar. De är en naturlig och nödvändig del av vår strävan mot mästerskapet, och vi håller med Winston Churchill till fullo:

”Framgång är förmågan att gå från en motgång till en annanutan att förlora någon entusiasm längs med vägen.”

Aktieproffsskolan

• Del 1: Tre grundpelare på vägen till framgång
• Del 2: Agera metodiskt och bli en börsvinnare
• Del 3: Tag inga risker – lär dig att hantera dem
• Del 4: Myter som sanningar
• Del 5: Fyra faktorer som gör dig till förlorare
• Del 6: Lär dig att ställa relevanta frågor

Handel med aktier innebär möjligheter till stora vinster framför allt för den som investerar långsiktigt och med god riskspridning. Läs i det fjärde avsnittet av vår skola om ett antal faktorer som du ska undvika för att slippa bli en förlorare.

”Aktiehandel är en av de aktiviteter som erbjuder störst möjligheter i vår moderna ekonomi. Den utgör ett av få kvarvarande sätt där en individ – på egen hand – kan omvandla en blygsam summa pengar till åtskilliga miljoner.”
Jack Schwager

Många människor som tror att de vill handla med aktier vill egentligen inte. De aktiverar då sitt undermedvetna och ägnar sig åt självsabotage – deras undermedvetna jag försöker på olika sätt motverka framgångsrik aktiehandel. Självsabotage är ett mycket vanligt fenomen inte bara vad gäller aktiehandel – och är också en barriär som är svår att sätta fingret på. Det är därför mycket viktigt att man tar reda på vad man vill uppnå med sin aktiehandel – och varför? Framför allt är det viktigt att man först och främst fastställer huruvida man vill syssla med aktier överhuvudtaget. En grundlig rannsakan innan man påbörjar en ny resa av detta slag kan bespara en mycket kapital, svett och tårar.

Tillsammans har vi, författarna till denna skola, lång erfarenhet av finansbranschen och dess mångskiftande nyanser. Vi har erfarenheter som börsmäklare, notskrivare, korttidshandlare, orderexekutörer, analytiker, internadministratörer, kapitalförvaltare och riskanalytiker. Vi har handlat med svenska, europeiska, asiatiska, amerikanska och sydamerikanska värdepapper. Vi har handlat med aktier, terminer, optioner, valutor och råvaror.

Bland alla dessa arbetsuppgifter och ur alla dessa infallsvinklar har vi skaffat oss egna erfarenheter angående vinnarna och förlorarna i spelet på marknaden. Vi vet till exempel att den stora majoriteten av människor som sysslar med aktiehandel inte uppnår riskjusterad överavkastning. De insikter vi tillskansat oss pekar entydigt på att förlorarna har ett antal utpräglade drag. De är förlorare på grund av en eller flera av följande fyra faktorer:

1. Avsaknad av en fungerande strategi.
2. Undermålig riskhantering.
3. Bristande disciplin.
4. Behovet av att handla i alla lägen.

1. Avsaknad av en fungerande strategi

I sin omtalade bok ”A Random walk down Wall Street” framlade Burton Malkiel sin syn på den teori som populärt kallas för ”Random Walk Theory”. I korthet går denna teori ut på att kursrörelser är slumpartade och att historiska kursrörelser inte kan användas för att förutspå framtida kursförändringar. Malkiel menade att slumpen styrde aktiekursernas utveckling och att fundamental och teknisk analys därför var oanvändbara. I dag finns det så många bevis för att Burton Malkiels teori är felaktig att motsatsen i princip kan anses vara bevisad.

Marknaden rör sig under en stor del av tiden på ett slumpartat sätt, men det finns tillfällen då det går att fastställa vad som är troligt med förhållandevis hög sannolikhet. Det är sådana tillfällen som erbjuder en potentiell överavkastning för den kompetente marknadsaktören. Det finns en mängd mönster och modeller som erbjuder möjligheter till lönsam aktiehandel, men i princip samtliga av dessa mönster är svåra att identifiera.

Fungerande metoder är en grundförutsättning för att man ska kunna bedriva lönsam aktiehandel. Även om du är världens mest disciplinerade person, och även om du har den bästa riskhantering som världen skådat, krävs det någon form av fungerande metod för att du ska lyckas.

Vilken typ av metod eller modell som används har mindre betydelse. Det finns exceptionellt framgångsrika aktörer som handlar med hjälp av en rad olika angreppssätt, såsom fundamental analys, teknisk analys, kvantitativa sambandsmodeller, statistiska metoder med mera. Vilket angreppssätt du använder har mindre betydelse, så länge du behärskar detta angreppssätt bättre än de flesta andra aktörer. En förutsättning är också att angreppssättet är förenligt med den personlighet man har.

Alla människor har starka och svaga sidor. Den som anpassar sina modeller och metoder efter sin personlighet har goda förutsättningar att lyckas. Det känns då mer naturligt att fullfölja en handlingsplan även då det känns emotionellt svårt.

Det finns inga genvägar till att utveckla fungerande metoder och modeller. I stället krävs hårt arbete, otaliga undersökningar, eftertanke, kritiskt tänkande, erfarenhet av praktisk aktiehandel och en hel del logiskt tänkande. Att utveckla system, modeller och metoder kräver en enorm målmedvetenhet. Det krävs mod och envishet för att man ska fortsätta arbeta med att undersöka nya mönster efter flera misslyckanden – och i nästa stund återigen misslyckas. Betänk då att det finns en mängd mycket intelligenta människor som ständigt söker efter återkommande mönster i marknaden i syfte att utnyttja dessa mönster till aktiehandel. Räkna med att det tar tid, kraft och en orubblig vilja att lyckas.

2. Undermålig riskhantering

Riskhantering är minst lika viktigt som att man tillämpar ett fun-gerande system i sin aktiehandel. Vi rekommenderar att man aldrig någonsin riskerar mer än 2 procent av sitt totala kapital på en enskild affär. Om man förfogar över 1 miljon kronor bör man således inte tillåta sig att förlora mer än 20 000 kronor på en enskild aktieaffär.

Många gånger hamnar risken i skymundan för avkastningen. Hur ofta hör man inte någon utbrista något i stil med: ”Fonden X är bättre än fonden Y, för den har mycket högre avkastning.” Att avkastning och risk går hand i hand är ett välkänt faktum. Att avkastningen i sig säger förhållandevis lite om en förvaltares prestationer är mindre accepterat. Avkastningen måste alltid vägas i förhållande till den risk man tagit för att uppnå densamma.

En förvaltare som sätter allt tillgängligt kapital i en optionsstrategi som ger en avkastning på 40 procent har inte agerat på ett ansvarsfullt sätt. Avkastningen är förvisso imponerande, men risken förvaltaren har tagit för att uppnå denna avkastning är orimligt stor – och i längden är detta en ohållbar strategi. Långsiktig framgång bygger på strikt riskhantering. Maximering av avkastningen är förvisso viktigt men kommer först i andra hand.

3. Bristande disciplin

Det finns två orsaker till att disciplin är så viktigt för att man ska kunna lyckas på aktiemarknaden. För det första är disciplin en förutsättning för att man ska kunna tillämpa den riskhantering som är nödvändig. För det andra krävs disciplin för att man ska följa sin handlingsplan – utan att avvika från den när det känns emotionellt svårt. Marknaden har en förmåga att få oss att agera på fel sätt i de flesta situationer.

Det finns inga genvägar till att utveckla fungerande metoder och modeller. I stället krävs hårt arbete, otaliga undersökningar, eftertanke, kritiskt tänkande, erfarenhet av praktisk aktiehandel och en hel del logiskt tänkande. Att utveckla system, modeller och metoder kräver en enorm målmedvetenhet. Det krävs mod och envishet för att man ska fortsätta arbeta med att undersöka nya mönster efter flera misslyckanden – och i nästa stund återigen misslyckas. Betänk då att det finns en mängd mycket intelligenta människor som ständigt söker efter återkommande mönster i marknaden i syfte att utnyttja dessa mönster till aktiehandel. Räkna med att det tar tid, kraft och en orubblig vilja att lyckas.

Generellt sett gäller att det som känns rätt att göra i de flesta fall är fel. Det krävs personlig mognad för att vara disciplinerad. Det krävs disciplin för att fatta beslut, att agera efter dessa beslut och att i slutändan ta ansvar för dem. Särskilt jobbigt är det att agera disciplinerat när man har en åsikt som skiljer sig från den allmänna ståndpunkten.

Vi upplever att de allra bästa affärerna vi gjort – de riktiga femettorna – oftast har skett när vi haft en åsikt som varit rakt motsatt den allmänna uppfattningen. Oftast har dessa affärer också varit emotionellt svårast att genomföra. Det krävs mod för att agera som ensam köpare i bland ett hav av ivriga säljare. Det krävs mod för att göra det – och ett grundmurat förtroende för de modeller och metoder som utgör beslutsunderlaget för köp och sälj.
Människor är i grund och botten flockdjur, och det känns i många fall onaturligt för många att vandra sina egna vägar. En människas förmåga att förlita sig på sin egen tro är dock en grundförutsättning för framgångsrik aktiehandel.

4. Behovet av att handla i alla lägen

”Det finns vanliga dårar som alltid gör fel vad de än håller på med. Och så finns det dårarna på Wall Street, som tror att de alltid måste handla med aktier. Ingen människa kan i alla lägen ha adekvata skäl för att köpa eller sälja aktier.”
Jesse Livermore

Att känna ett behov av att handla i alla lägen, det som på engelska kallas för ”overtrading”, är egentligen ett uttryck för bristande disciplin. Vi bedömer dock att detta misstag är så pass vanligt och skadligt för portföljutvecklingen att vi valt att lyfta fram det som en enskild punkt. Det finns lägen då det är klokt att handla med aktier. Men det finns också lägen då det är betydligt mer lönsamt att ägna sig åt någon annan aktivitet.

Om marknaden är svår att tyda och inte erbjuder några möjligheter är den bästa strategin att hålla hårt i kapitalet och vänta på gynnsammare omständigheter. Många människor verkar känna ett ständigt sug efter nya affärer, ofta ivrigt påhejade av kurtagelystna mäklare eller sensationsspäckade tidningsrubriker. Våra råd är enkla.

• Handla med eftertanke.
• Handla efter en plan.

Om möjligheterna till framgång är begränsade: Handla inte alls.

”Av de miljontals människor som ägnar sig åt aktiehandel spekulerar endast ett fåtal på heltid. Men jag är övertygad om att det är ett heltidsjobb – kanske rentav mer än ett jobb. Kanske det är en livsuppgift – ett kall, där många känner sig kallade men få är utvalda.”
Jesse Livermore

Vad ligger bakom framgångsrika aktörer – talang eller hårt arbete? Vi tror att det är lite av varje. I princip alla människor kan bli bra på att handla med aktier, förutsatt att de lägger ned en hel del arbete på det. Men bara ett fåtal har den nödvändiga talang som krävs för att bli en superinvesterare.

Professionell aktiehandel har många likheter med elitidrott: Många känner sig kallade, men få är utvalda. De flesta människor kan bli någorlunda bra på att spela fotboll, men det krävs en stor portion talang och mycket hårt arbete för spel i landslaget. Många kan uppnå en djup kunskap inom ett område, men få individer besitter genuin kompetens. Kompetens är ju i slutändan förmågan att omsätta all kunskap i praktiken, på ett föredömligt sätt.

Aktiehandeln utgör en av det fåtal aktiviteter där en enskild individ kan vara sin egen lyckas smed och skapa sig en förmögenhet i princip helt på egen hand. Spelet på marknaden utgör den slutgiltiga kapitalistiska utmaningen. Det är ett spel där svåra beslut stirrar en i vitögat varje dag och där resultatet mäts brutalt uppriktigt – i kronor och ören.

Det är ett variationsrikt pussel för de vetgiriga.
Det är en rejäl utmaning för de tävlingsinriktade.
Det är en enorm möjlighet för de målmedvetna.

Aktieproffsskolan

• Del 1: Tre grundpelare på vägen till framgång
• Del 2: Agera metodiskt och bli en börsvinnare
• Del 3: Tag inga risker – lär dig att hantera dem
• Del 4: Myter som sanningar
• Del 5: Fyra faktorer som gör dig till förlorare
• Del 6: Lär dig att ställa relevanta frågor

”Rationella individer agerar irrationellt när de är rädda. De blir rädda när de förlorar pengar, och deras omdöme försämras radikalt. Detta ligger i människans natur. Det kan inte förnekas – det måste lyftas fram till beskådning.” Jesse Livermore

Människor har en förmåga att komplicera saker och ting. Inom psykologin finns ett begrepp som rätt och slätt kallas för självsabotage. Kortfattat går detta ut på att många människor misslyckas i sina förehavanden – inte för att de saknar kompetens och förmåga utan snarare för att de har en undermedveten önskan om att misslyckas.

Någonstans djupt inom sig själva anser de sig inte värda att lyckas, eller de vill inte befatta sig med framgångens avigsidor. I princip i samtliga fall bottnar självsabotage i den barndom de haft. Otrygghet, traumatiska händelser och avsaknad av kärlek under barndomstiden manifesteras vid vuxen ålder på fler sätt än människor är medvetna om.

En form av självsabotage som vi återfinner på börsen är benägenheten att acceptera myter som självklara sanningar. Det finns mängder av myter som omgärdar aktiemarknaden, och nedan vill vi belysa dem som vi anser vara mest skadliga för den enskilde investeraren. Medan du läser om dessa myter, betänk vad mästerspekuleraren Ed Seykota har myntat: ”Var och en får ut vad de vill ha av marknaden. En del människor vill förlora, så de ser till att vinna genom att förlora pengar.”

Om du håller med om någon av myterna i nedanstående rubriker uppmanar vi dig att omgående tänka om:

Myt 1: Att tjäna pengar på börsen är lätt.

Många nybörjare har naiva föreställningar om marknaden. När de ser på en börsskärm tror de sig se en bekväm väg till rikedom. Men när de sedan sträcker ut handen mot skatten märker de att allt är en illusion. Vad som är ännu värre är att varje gång novisen sträcker sig efter pengarna förlorar han eller hon mera. Nybörjaren förlorar på grund av bristande kunskap och bristande disciplin. Om det vore så enkelt att man ”köpte billigt och sålde dyrt” skulle världen krylla av miljardärer.

Myt 2: En avkastning motsvarande 15 procent är inte tillräcklig.

”Jag har inga större förväntningar på avkastningen. Det räcker med om jag gör 100 procent per år.” Detta uttalande, på fullaste allvar, kom från en person som medverkade vid ett aktieseminarium vi var delaktiga i. Vad som var ännu värre var att i princip samtliga av de övriga deltagarna hyste liknande förhoppningar om en rimlig avkastning.

Vi vill i sammanhanget belysa att en kapitalförvaltare som kan åstadkomma 15 procents avkastning varje år till låg risk ganska snart kommer att vara tvungen att neka nya kunder inträde. 15 procent per år till en begränsad risk är bra, det är fantastiskt bra. Förutsatt att kapitalet växer med ränta-på-ränta-effekt blir det en ansenlig summa över tiden. Räkna själv! Och kom ihåg Albert Einsteins syn kring detta fenomen: ”Ränta-på-ränta-effekten är mänsklighetens genom tiderna främsta uppfinning och utgör världens åttonde underverk.”

Myt 3: Kostnader är oviktiga.

Att uppnå riskjusterad överavkastning är få förunnat. De flesta som handlar med aktier uppnår en avkastning som är sämre än index, dessutom ofta till en hög risk. Det finns flera orsaker till detta fenomen. En del av förklaringen är de kostnader som är förbundna med aktiehandel. Kurtage samt skillnaden mellan köp- och säljkurs tär på kapitalet. Det är därför viktigt att man kan minimera kostnaderna. Betrakta kostnader som ett nödvändigt ont, men försök att begränsa dem i största möjliga utsträckning.

Myt 4: Lönsamma metoder är komplicerade.

Många av de bästa metoderna för att tjäna pengar på börsen är konceptuellt enkla. De är ofta desto svårare att följa i praktiken, eftersom känslorna spelar in och sätter vår disciplin på ständiga prov. Vi känner till ett flertal invecklade system med många ingående variabler som fungerar, men vi känner också till vinstgivande metoder och modeller som är så enkla att ett barn skulle kunna förstå och tillämpa dem.

Myt 5: De som tjänar pengar på börsen känner till en hemlighet.

Det finns inga hemligheter kring framgångsrik aktiehandel. Det finns inga modeller, metoder eller system som alltid fungerar. Varje aktör kommer att uppleva förluster för en del av sina affärer. Förluster är en del av verkligheten i professionell aktiehandel. Den enda faktiska hemlighet vi känner till är hur lönsamt det är att man lär sig ta sina förluster i ett tidigt skede – medan de fortfarande är små.

Myt 6: Mer kapital underlättar lönsam aktiehandel.

 ”Hade jag bara haft mer kapital i min depå skulle min handel ha varit lönsam.” Detta är en vanlig missuppfattning, som vi ofta får ta del av. Vår erfarenhet styrker det rakt motsatta förhållandet. Vi upplever att det är betydligt lättare att uppnå en procentuellt sett högre avkastning med en liten depå än det är med en stor. Den enda fördelen en stor depå har är att några av de kostnader som är förbundna med aktiehandel blir mindre. Eventuella aktietidningar, marknadsbrev, handelsapplikationer och dylikt blir billigare i relation till depåns värde. Dessutom kan stora depåer ofta medföra lägre kurtage.

Myt 7: Framgång bygger på att hitta en guru som alltid har rätt.

Sökandet efter vägledning och styrning är en naturlig del av människans natur. Genom att låta andra fatta besluten slipper man många av de ångestladdade känslor som är förknippade med att behöva fatta egna beslut. Det är mot bakgrund av detta fenomen som många väljer att bli anhängare av en ”marknadsguru”, en expert som verkar veta vad han/hon pratar om. En marknadsguru kan anta olika skepnader. Vissa söker dem i marknadsbrev, andra lyssnar till experter på olika chattsidor på Internet eller i affärstidningar.

Vi menar inte att det är fel att ta till sig andra människors synpunkter. Däremot anser vi att de faktiska besluten om hur man agerar på börsen ska fattas av individen själv. Vad andra anser ska granskas kritiskt, användas selektivt och får under inga omständigheter bli det allenarådande beslutsunderlaget.

Myt 8: Marknaden är riggad.

Förvånansvärt ofta får vi ta del av konspirationsteorier om att marknaden är riggad till de stora aktörernas fördel. Naturligtvis stämmer inte detta. Människor har en tendens att vältra över sina inre brister på externa faktorer. Den svenska börsen är rättvis och ger den enskilde individen samma möjligheter som vilken annan aktör som helst. Däremot finns det aktörer som har skaffat sig en konkurrensfördel på denna marknad genom att vara mer pålästa, bättre förberedda och mer erfarna än den stora massan är. I likhet med på varje form av marknadsplats belönas kompetens vid börshandel i kronor och ören.

”Den verkliga orsaken till att så få individer lyckas med sin handel är att de färdigheter som krävs för att lyckas är av mental karaktär.”
Gary Smith

Om vi som aktörer väljer att tro på någon av ovanstående myter innebär detta ett mentalt bagage och en form av självsabotage som begränsar oss som investerare. Lyckas man inte avskärma sig från sitt mentala bagage får detta ofta långt-gående följder, och då menar vi inte bara för lönsamheten utan även för den egna aktieportföljen. Det är av yttersta vikt att vi som människor tar ansvar för våra egna beslut och våra egna handlingar. Att, som strutsen, stoppa huvudet i sanden vid minsta obehag missgynnar i slutändan bara oss själva.

Passion, engagemang, ödmjukhet och disciplin i det vardagliga livet tenderar att spilla över till övriga delar av ens liv. De egenskaper du uppvisar som människa är också de egenskaper du för med dig i ditt dagliga arbete eller när du handlar med aktier. Det är därför viktigt att man inser att första steget till att växa som investerare är att först växa som människa. Oavsett vilket gebit man betraktar utgör strävan efter mästerskapet i mångt och mycket strävan efter ett rikare liv.

Vår uppmaning är bedrägligt enkel: Tag kommandot över ditt öde som investerare genom att först ta kommandot över ditt eget liv. Sätt upp mål för vad du vill uppnå – både som investerare och som människa – och börja jobba mot dessa mål redan i dag.

Och kom ihåg: Förlorare skyller sina misstag och personliga brister på andra. Vinnare lär av sina misstag och jobbar med sina personliga tillkortakommanden. Vilken grupp vill du tillhöra?

Värt att veta

• Inom psykologin finns ett begrepp som kallas för självsabotage.
• Investerare som väljer att tro på myter tar på sig ett mentalt bagage.
• Förlorare skyller sina misstag och personliga brister på andra.